Etikettarkiv: Uppsnack

Inför HV71-FHC: Kung David är gammal och ålderstigen


Det är dags för match imorgon och på söndag mot HV. Men läser du det här så vet du det redan. Du vet också att Ledin kommer ha smörjt munlädret, att Laine kommer åka nord-syd över hela banan och att Davidsson kommer att vara HV:s bästa spelare precis som vanligt.

Den där Davidsson kan man verkligen förundras över, han har antagligen samma potential att vara bland de bästa hockeyspelarna i Elitserien lika länge som vår egen Niklas Andersson. I Jönköping och HV-kretsar har nummer 76 ett näst-intill bibliskt skimmer över sin person och det han har gjort för klubben.

Om Jönköping är Sveriges Jerusalem så är Johan Davidsson Kung David av Is(rael). Jag grävde därför lite på Internet för att hitta några passande bibelcitat som ger oss en överblick av vem Johan Davidssons egentligen är:

Ja enligt Wikipedia så är David är en av de viktigaste gestalterna i [HV71:s] historia. Han var deras andre kung. Av många betraktas David som en föregångare till Messias.

Spontant känner jag att den förste kungen borde väl vara Owe Thörnberg alltså bentacklarens farsa eller om det är Fredrik Stillman, men jag är inte helt säker så jag låter den frågan vara öppen till någon i Jerusalems fårskock att kommentera. För mig finns det dock flera bättre kungar som spelat i HV71: Janne Karlsson, Bröderna Esbjörs och Hasse Sjö är HV-spelare som enligt mig är större än någon av de tidigare nämnda. Det kan för all del bero på att de egentligen är gamla lagkaptener i Frölunda hela bunten. Ja till och med bröderna Esbjörs gamla far var lagkapten i Frölunda.

Vad vi måste vara oroliga över är det sista i beskrivningen: Av många betraktas David som en föregångare till Messias. Här blir jag fundersam – vem ska HV kunna hitta som blir bättre spelare än Davidsson och dessutom stannar kvar i Elitserien? Jag tror det är omöjligt. Men medan HV-supporters sitter och gottar sig åt möjligheterna till en framtida Messias så blickar jag in i framtiden med hjälp av det regelverk som HV 71 bygger sitt spel på: Bibeln.

I Bibeln beskriver man nr. 76 så här (Titusbreven)

Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara hårdhänt, inte sniken, utan skall vara gästfri, godhjärtad, behärskad, rättrådig, from och sträng mot sig själv. Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna.

Ja, en rätt bra beskrivning av hur Johan Davidsson framställs i media. Vi som vet mer, vi vet att han egentligen är både gnällig och skenhelig

Med all denna idiotiskt hopsamlade information om en ynka spelare så vill jag för er som eventuellt tycker det är en aningens irriterande att HV71 får behålla en spelare som håller hög klass år efter år berätta att framtiden ser inte lika ljus ut:

Kung David var gammal och ålderstigen. Trots att man bredde täcken över honom hade han svårt att hålla sig varm.

Detta är något jag ser fram emot!

Att lagkaptenen, rinkens riddare och allt som han är, tillåter att lagkamraterna beter sig som idioter, det får i varje fall mig att tvivla på hans rättfärdighet:

Så låt oss nu börja med de två matcherna i helgen. Ligg tätt på honom, stör honom, reta upp hans medspelare så att de tar onödiga utvisningar och låt honom få veta att när man möter Frölunda kan man inte sitta med Bibeln i ena handen för att förklara sin storhet – då måste man åka skridskor, hålla upp huvudet och framför allt göra sin bästa match för säsongen.

Nu tacklar vi prästerskapet med tillhörande talarstol och dopfunt rätt ner i Vättern.

Kör för fa-an!

Följ HV-bloggen inför matchen

Nyström efter vinsten mot Timrå

Annonser

Inför FHC-DIF: Jobbet räddar mig från hockeyn…?


Det är alltså en sån vecka där jobbet tar fokus ifrån viktigare saker. Inte bara att jag sitter här och hoppas på att få en ny Desire HD inom det närmsta utan också att jag tvingas iväg på någon form av intern konferens där vi ska diskutera ”framtida strategier”. Det kan ju låta lite fancy-prancy men det kommer säkerligen vara lika upphetsande som att se Frölunda spela 5 mot 3, dvs frustrerande att man inte kommer till skott.

Uppenbarligen kommer jag sitta på någon mer eller mindre välbehövlig middag vid matchstart och om jag kan hålla nere stämningen på noll under hela middagen kan jag vara tillbaka på rummet och min radio redan vid 20.00. Allt handlar om att sucka, titta upp i taket och gnola på gamla låtar som ger folk ångest så kommer stämningen snart vara nere på noll.

Kom ihåg: Det finns inga medarbetare – bara MOTarbetare. Och det är just den rollen jag ska implementera under dagens övningar.

***

När det sen gäller matchen så pratade Challe senast om att Frölunda var ett skadeskjutet djur och det var tydligen något positivt. Men en gammal Savann-rutinerad halv brittisk imperialist räv som jag har jag en annan uppfattning. De är just de halvskadade lejonen som tar med sig sin motståndare i graven med ett desperat anfall. I fallet mot Modo så fungerade det utmärkt men hur blir det mot järnkaninerna?

Jag hoppas naturligtvis att man kan fortsätta jobba med åtminstone en fungerade offensiv kedja. Om sedan Honken kan hålla sin andra nolla i Frölunda-karriären så ska vi nog kunna ordna oavgjort i varje fall.

Skulle allt gå åt helvete – alltså att stämningen på middagen är på topp och Frölunda spelar rutinhockey utan glöd och själ så kan jag i varje fall säga att jobbet räddade mig från hockeyn.


Inför FHC-TIK: Det kommer aldrig att gå…


Jag hatar verkligen att tippa matcher mellan Frölunda och Timrå, speciellt när de spelar i Göteborg. De har på något jäkla sätt lyckats att bärga hem poäng varje gång de är här. Men det är också för att det är en riktig soppa att klura ut vem som är vem i de här två lagen. Senaste mötet förklarade jag det som så här:

Jag vet inte om det är just därför de här två lagen är så svårplacerade och matcherna ofta svårttippade. Tittar man på lagens gemensamma historia påminner det mer om en riktigt slarvig trekant där både släktband och lojaliteter, hålrum och lemmar gör det svårdefinierbart att urskilja vem som är vem. ”Är det din eller min hand?” hör man ofta det frågas i den dunkla hallen. Vart börjar den ena och slutar den andra?
Jag har ingen aning.
Det är nästan som att de två lagen växt ihop i en illa genomtänkt symbios full med intrikata släktband och förbjudna relationer.

Oavsett vilket så måste man väl komma med någon form av profetia. I klassisk negativ svenskhet konstaterar jag med hälften uppgivenhet och hälften lathet: Det kommer aldrig att gå.

Det kommer alltså aldrig att gå…

Vilket fantastiskt bra uttryck – ingen press, inga förväntningar – det är ju faktiskt helt omöjligt att misslyckas.

Det är just den inställning som ligger till grund för det mesta av alla framsteg som gjort i dagens samhälle. Alla känner ju till fortsättningen på citatet – ”I have a dream – men skit i samma för det kommer aldrig att gå” vissa hävdar till och med att det var Dr King som myntade uttrycket.

Eller vad tror ni att kungen av Spanien sa när Columbus ville hitta sjövägen till Kina?  Enligt sägnen var det just detta han sa:

– Nä du Christofer, det där kommer aldrig att gå!

Som tur var hade han dock en drottning som hade en annan inställning till det omöjliga. Ja tack och lov för drottning Isabella, som indianerna brukade säga i slutet på 1400-talet.

Den som haft mest nytta av uttrycket kan faktiskt vår käre Son i sandaler och långklänning ha haft – Han sa ju till sina lärjungar precis innan han gjorde vin av vatten:  – Ha! Kolla här grabbar, det här kommer aldrig att gå!

…gissa om han blev förvånad.

Så i likhet med snickaren från Nasareth hoppas jag självklart att Frölunda kan överraska mig med allt det som jag inte förväntar mig.

Så kära hockeyspelare: Gå nu ut i ishallen och säg till varandra: Det här kommer aldrig att gå!

Och skulle det nu bli precis som vi förväntade oss så kommer jag bara förnöjt både konstatera och sucka fram ett uppgivet:

Vad var det jag sa?


Matchdag


Matchdag…  Vilka olika känslor det ordet frambringar. Matchdag i slutspelet är mer som en bubblande känsla om att det är något viktigt på gång samtidigt som matchdag i grundserien inte har en riktigt lika energigivande förväntan runt sig. Den matchdag vi har framför oss idag är något vi allt mer lärt känna igen de senaste åren: Nystart, revansch, spänning och tveksamhet är bättre ord för att beskriva hur det kan kännas i den situation vi nu befinner oss i.

Vi har alltså värvat in en kille från Luleå/Timrå/Ryssland som får chansen mellan Tomi och Nicke. Hans eventuella framgång på den positionen får vi väl vänta med att utvärdera, men visst skulle det vara kul om han var mer lik Johnson i spelsättet än någon av de tidigare försöken som genomförts.

För er som följer Wild West Support var det en mer än intressant artikel igår där de två herrarna fick ”bemöta” den kritik som finns på forum kring att de dels behöver bänkas, dels behöver säras och dels behöver lämna plats åt någon som är yngre. Resultatet blev emellanåt rätt olustigt där två mycket rekorderliga herrar fick sitta och svara på kritik som anonyma, enögda, förändringsskrikande supporter skrivit med anledning av seriens något tveksamma start. Låt mig säga så här: Det var inte direkt rättvist för någon av de inblandade. Inte för forumskrivarna och  definitivt inte för herrarna Andersson/Kallio.

Deras svar kommer i affekt och de kommentarerna de får svara på är för mig inget som de egentligen ska behöva lägga energi på.

Kvällens match?

Ja vad sägs om krampaktighet? Med en gnutta buanden tillsammans med frusterade NEEEEEEJ?

Det låter som en plan.

 

 

 


Inför FHC-AIK: Ny match – nya möjligheter


Det är inte helt lätt att komma med en relevant analys inför matchen ikväll. Men det betyder bara att frågorna är många och svaren får vi inte förrän senast vid 21:15 ikväll.

Jag undrar:

Kommer det bli så att Niklas, Pastorn och Tomi helt plötsligt hittar varandra på isen? Ska Kenta lyckas med en kedja som ingen tidigare tränare fått ihop?

Håller våra backar tillräckligt med klass för att kunna hantera AIK – ett AIK som antagligen kommer göra som alla andra lag i Elitserien: Tok-checka på Frölundas backar.

Hur kommer Kenta formera laget när ett helt backpar saknas?

Den sista frågan är intressant ur framför allt ett perspektiv som innebär ytterligare en fråga som behöver besvaras under säsongen som helhet:

Är det mer rutinerade spelarna fridlysta? Eller snarare, hur bänkar man spelare som borde bänkats efter deras spel i senaste matchen när det inte finns någon som kan spela istället?

Mitt svar är ett målvaktsbyte. Det finns ingen trevligare match att spela än hemma mot AIK i en premiär. Därför borde man – även om Honken inte är den största orsaken till härdsmältan mot Timrå – ge Honken en första chans att testa på lite klassiskt träsmak under matchen ikväll. Det är en perfekt möjlighet för Lundström. Hoppas han får den.

Gällande målvaktsbyte så ska det bli kul(?) att se om Honken får samma typ av matchning som förra året, alltså helt hjärndöd utan någon som helst anledning att oroa sig för att få sitta vid sidan av.

Jag passar på att länka till ett poetiskt inlägg från AIK:aren Black Boris om hans gamla lekar ”Indianer och Cowboys” http://www.blackboris.blogspot.com/

…det kan vara bra för Boris att veta att Indianen är på väg ut från isen.


European Trophy fortsätter: Frölunda skadecoacher som vanligt


Idag är det dags för första hemmamatchen på länge. Nu är det ju inte hemma-hemma så att säga utan egentligen hemma/borta i och med att man åker till Borås för att sprida sitt hockeyevangelium till mindre upplysta byar.

Rent traditionellt borde man vara på tå. Läser man kommentarer från någon av tränarna ser det ut som att det finns anledning att tro att laget är på gång. Man har spelat bättre och bättre på bortaturnén men trots detta har det ändå inneburit mindre och mindre poäng. Jag får inte ihop logiken i det – men det är inte heller mitt jobb.

Tydligen är man på väg in i det som vi lärt oss känna igen som ”skade-coachning”. Pebben ska enligt WWS och Aftonbladet spela center idag. Alltså jag vet inte om det är speciellt smart om det är nu så att vi inte kan förvänta oss att Andreas Karlsson planerar att halta runt i cirklar med gipspjäxor och bandagelinnén även den här säsongen. Man borde ju verkligen planera för att han är sjuk jämnt så att man kan få åtminstone två fasta toppkedjor med Joel och Hahl som centrar och Mike som vikarierande 3:de center.

Ger man den tanken en chans att mogna över natten  förstår man att man inte kan coacha ett lag utifrån att en spelare ska vara skadad den mesta tiden, Tror man att det finns risk för det, ja då måste ju Nubben agera. Snarare än att världens minsta tränare Lill och Lillis ställer sig på varandras axlarna och säger till den något längre Per-Johan att han ska spela center.

Alternativet som plånboken skulle gilla är att man gör om Pebben till center eller Purjö till detsamma. Ja måste vara sånt här som man sitter och diskuterar runt läger elden, för det är en jäkla knipa man har hamnat i. Faktum är att det mest sannolika är att Karlsson inte kommer spela mer än kanske 35 matcher. Det är absolut 10-15 för lite och speciellt när det handlar om en tilltänkt spets till laget som varje gång han är skadad tvingar en av våra mest erfarna wingers spela center och i övrigt skapar oreda i laget.

***

Ikväll ser vi fram emot att få lite bjudningar från Tukka som spelar i Tappara. Det är han fanimig skyldig oss efter sina år här.

***

Vi ser fram emot en vinst ikväll då det verkar som Finland är den enda ligan som är tydligt sämre än vår.


Piller och isträningar


Vilken press! Jag menar då inte media – även om jag också har mina dubier om dem. Utan vilken press att leverera något slagkraftigt om allt som hänt den senaste tiden. Istället för att vrida ut och in på mig som en nakenkatt tänkte jag i vanlig god blogganda leverera några sanningar:

Första träningen

Frekvensen i stegen ökar, steglängden ökar, pulsen är samma men otålighet att komma fram och in i kylan är alltid den samma. Lite förbannad kyla på mina kortbyxade ben är precis som bomull för själen. Utmärkt.

När sedan puckarna smäller i sargen och skridskoskären hörs i hallen då vet man att man är på  rätt sida om året men fel sida semestern. Som hockeysupporter är det alltid lättare för när mörkret kommer då är det också hockey varannan dag. Som svensk fotbollssupporter blir det fan bara värre och värre.

Robin – pillerkillen

Vilken förbannad tur att han inte är kvar i Frölunda var det första jag tänkte när jag läste artikeln i Aftonbladet. Det andra var om det var så smart att ha en bild på killen i tröja där texten var ”sense of substance”… PR-trick? Dold reklam eller bara ett ovanligt smaklöst bildval av Aftonbladet?
När jag sedan funderat ett tag så började jag fundera på vad det är som skapar en sådan press att en mycket lovande målvakt som gjort bra ifrån sig tidigare känner sig tvungen att – om jag förstått de mer farmakologiska aspekter av just den aktuella substansen rätt – trycka i sig detta för att komma ikapp redan i maj…

Finns det verkligen inga frågetecken kring hur FBK har skött detta?

Visst är Robin själv ansvarig men någonstans måste han haft ett samtal, kännt en stämning eller uppfattat en osäkerhet i rehabträningen som gjorde att han kände sig tvungen att gå så långt över gränsen.

I lagsporter – oavsett vilka – så har organisationen alltid ett ansvar för den press som man lägger på spelarna. Får de rätt verktyg, rätt stöd och rätt miljö att rehabilitera sig i? Fan vet…

Jag kan själv bara dra erfarenhet från egna upplevelser och de som finns i min direkta närhet. De erfarenheterna säger att organisationer generellt ställer väldigt höga krav på nyckelpersoner – för höga krav på fel person kan rendera i både fiffel med bokföring, orapporterad övertid, utbrändhet och kanske att man bryter några trafikregler för att hinna från punkt A till B.

Jag tror verkligen inte att en organisation som FBK är felfria i den här soppan heller. Samtidigt så är jag medveten om att det i det här fallet lika väl kunnat vara Frölundas problem.

Jag är dock jäkligt tveksam med tanke på den avsaknad av press på spelarna som många med mig ibland menar saknats knappast hade drivit någon så långt…

***

Gott att vara på gång igen – det är bara en dag kvar sen kommer första riktiga matchen mot Malmö.


Snacket sneglar mot framtida dominans


Ja då äntligen befinner vi oss i en situation där det är vinna eller försvinna. Ska vi äntligen få se att laget är ett bättre lag än man var förra året eller kommer det som jag närmast betraktar som barnsjukdomar i lagbyggandet få ta överhanden?

Kommer vi återigen få se ett tamt Frölunda som kretsar i stora cirklar runt målet som halvhungriga gamar runt en död gasell utan egentligen våga sig fram till platsen där det händer? Eller kommer vi få se det laget som ibland glimtat till under säsongen? Det som sett ut som att de är oövervinneliga. Visserligen för att i nästa match bete sig som en blind deltagare i WipeOut.

Frågorna är många och visst vi kommer att få en del svar, åtminstone på hur vem som vinner matchen och får spela Semi. Men oavsett utgång idag kvarstår fortfarande den fråga som vi väntat på svar på sedan förra säsongen:

Kan Ulf Dahlen få ihop laget?

Har Nubben värvat rätt?

Ur ett perspektiv så skulle föreningen behöva ett tydligt svar från den här säsongen och det tydligaste svaret man kan få just nu är att åka ut i kvarten eller vinna SM-guld. Ja bortsett från kvalserien då.

Med tanke på den prestige som finns i själva tränarfrågan så spelar det kanske ingen roll – det finns för mycket att skylla på för att man ska kunna ta ett obekvämt beslut redan i år. För det första har vi alla sjukdomar och skador, förändringar på backsidan men kanske väljer man att torrt konstatera att man inte stöttade ledarskapet tillräckligt när säsongen började och fick betala ett högt pris. Aftonbladet har ju som förväntat redan gjort ett ”knäck” på detta.

Som ni kanske märker sneglar jag redan framåt mot nästa säsong. Jag är dock inte säker på om det beror på min negativa inställning eller om det helt enkelt är så att jag längtar till Silly Season – det är ju då vårt lag är som bäst!

Morgondagens rubriker:

Norrena gick från syndabock till hjälte …till syndabock igen.

Lehner misslyckades igen (har fortfarande inte rakat av sig mustachen)

Gammal är äldst!

Och självklart:

Domarmisstag avgör kvartsfinal – LHC/FHC rasar…

***

Hur det går ikväll? Ja med tanke på att LHC inte vinner en sjunde avgörande match hemma så är det självklart att man gör det mot Frölunda. Jag vet inte hur många trender som lag har brutit mot Frölunda de senaste två-tre säsongerna eller hur många som fått tillbaka sitt självförtroende efter en 1-4 seger i Scandinavium.

Nä nu jäklar tar vi dem!


Desperation, tvångsmässigt handlande och en tom Aladinbox


Desperate times calls for desperate measures… Något sånt heter det på engelska och det är också något sånt jag tänker: När man blir desperat så beter man sig också som om man är desperat.

Och låt mig vara blygsam: Jag är jäkligt desperat.

***

Kvällens match mot chockladlaget från Linköping är inget annat än ren och skär terror för oss som tittar på. Jag tror att detta även gäller supportrarna från Linköping, även om de nog har en bättre känsla än vad vi fiskrensare från Västkusten har. Linköping har verkligen plockat bort spelare för spelare på samma sätt som jag själv plockar de bästa och godaste smakbitarna ur Aladin-asken.

Först var det en Trillingnöt som man bröt på mitten. (Nu är ju Joel tvilling men ni fattar vad jag menar). Sen följde man upp med sina kloförklädda tassar och plockade åt sig en häääärlig Finsk Gräddnougat i form av en Ville M. för att sedan ta den lagrade gamla körsbärlikören Pebben Axelsson. Vips satt Frölunda med stora hål i sin egna chockladask utan möjlighet att lyfta på plasten och plocka fram nya trillingnötar, gräddnougater eller körsbärslikörer. Vi sitter alltså med en halvfull besättning – som Kaptenen för länkarna uttryckte sig.

***

Men tillbaka till kvällens tema: Hur desperat är jag egentligen? För dig som aldrig riktigt brytt dig om något som du inte kan påverka är den här beskrivning antingen en potentiell diagnos för psykiska problem eller bara helt oförståeligt.

Morgondagens match kommer bestå av ett flertal olika supportrar som tvångsmässigt kommer att ta till de ritualer och medel som vi har till buds. Personligen handlar det om att ha de där skorna som jag hade senast de vann SM-guld och en jacka jag köpte mellan 1:a och 2:a kvartsfinalen ifjol.

För andra handlar det om att sitta på rätt plats i soffan, äta en speciell lunch, lämna biljetten i rätt lucka, skicka ett speciellt SMS innan nedsläpp, putsa mobilen med SM-guldsbiljetten från 03, titta på Guld-DVD:n från 2005, laga samma maträtt, gå två varv runt Scandinavium, aldrig jinxa någon av spelarna genom att säga att han är bra eller bara ha på sig en speciell halsduk.

Detta är bara ett axplock av den skruvade mentalitet som många av oss pseudo-psykon – som officiellt går under namnet ”supporter” ligger inne med. Och det sjukaste är att ingen egentligen är inlagd för vård, de flesta är antagligen inte ens under utredning och vi lyckas till stor del dölja det mesta av våra psykiska tvångsritualer för folk i vår närhet.

Så kära supporters, se till att gör vad ni kan. Gå igenom alla ritualer, gör de knäppaste sakerna ni kan tänka er, bete er som idioter precis hur mycket ni vill bara ni gör allt för att Frölunda vinner

För du är väl tillräckligt desperat för att bidra till kvällens seger?


Kannibalhockey från Frölunda ikväll!


Med anledning av dagens tidigare inlägg vill jag idag se kannibalhockey från Frölunda, full satsning i varje närkamp och att man checkar och stressar väldigt tidigt i banan. Man har blivit bättre på det och även om det ibland känns som att backarna väntar längre än en koala som funderar på byta gren innan man skickar iväg första passet så vill jag att man försöker att vara kyliga i egen zon. Det kanske låter som en motsats – kannibalhockey och kylighet – men inte fasen bryr jag mig om det. Jag kan visserligen bli lite tydligare:
Forwards måste vilja äta upp LHC:s spelare i varje närkamp samtidigt som FHC:s backar bör åka in i varje sargduell med kniv, gaffel, salt och peppar istället för klubba. Men se för f_n till att ha motståndaren på rätt sida.
Baksidan med kannibalhockeyn är väl att man väljer att hålla sig en bit ifrån Jämtin som ju enligt flertalet oberoende källor har kallats både gris och svin. Senaste uppgifterna gjorde gällande att han höll på att stryka med under juluppehållet då han satt med ett rött äpple i munnen och påminde väldigt starkt om det traditionella grishuvudet som finns på julbordet. Detta är dock endast rykten och inget jag kan gå i god för.  Men jag är enig men andra bloggare att Jämtin ska vi lämna åt sitt egna öde – låt honom inte bestämma över matchen. Däremot kan vi låta honom bestämma över vart morgondagens semesterresa ska gå någonstans…
Den positiva anda som jag försöker förmedla är till stor del skenbar. Jag är långt ifrån säker på vinst idag. Det är stor skillnad att möta ett lag som är tvunget att spela för sin överlevnad – både ekonomiskt och sportsligt – och att möta ett som har tre chanser på sig att avgöra.
I vilket fall som helst så tror jag att Frölunda har störst chans att avgöra dagens match tidigt. Ett mål vid rätt tidpunkt skulle vara otroligt viktigt. Hellre att FHC gör mål med 10 sekunder kvar av 1:a än att man sprätter in en redan i första bytet. Jag tror nämnligen att ett lag som befinner sig i den situationen som LHC gör – 2 vinster på 11 matcher, en tränare och flera spelare som ska lämna, ekonomiska problem – är mer sårbara för psykologi än för ett enstaka mål. …om ni förstår vad jag menar.
En sak är jag säker på – Norrena kommer förbanna sina tankeläsarkunskaper om LHC åker ut idag.
Kvällens match blir en upplevelse – oavsett utgång.