Etikettarkiv: Hockey

Elitseriefritt ger julkalender-flirt


Den här bloggen är väl kanske inte mest känd för sina frekventa och regelbundna uppdateringar, ja den är väl inte ens känd. Nu spelar det i och för sig ingen roll då jag som bloggare mer liknar den där alkisen som sätter sig bredvid folk på spårvagnen och berättar sina små sanningar oavsett om man är villig att lyssna eller inte.

Den uppmärksamme har redan uppmärksammat att vi är inne i en Elitserie-fri period från och med igår kväll.Abstinensen kanske redan har kommit? Håll ut säger jag för vi är ju bara nästan helt utan hockey. Dels är det landslagsturnering och dels är det väl åtminstone två matcher kvar i Elitserien innan jul där den ena matchen är ett Stockholmsderby. Nu handlar ju Stockholmsderbyn mer om supporterslagsmål, bengaler och rusningar snarare än om Elitseriehockey så i realiteten så är det till stor del Elitseriefritt i varje fall. Jag tänkte därför utnyttja det här tomrummet i matchanalyser och hockeyfrustration genom att publicera en liten godbit om dagen där jag bjuder på en del beska och syrliga karameller till lagen i Elitserien. Vi kommer att ge bort monoklar, kikare, personalchefer, kurser i spontan självantändning och kanske till med en liten exklusiv klocka att förgylla tiden med fram till julafton.

Vi kör igång imorgon.

Välkomna då!

Annonser

En drinkpinne i ögat på Ankan?


Ankan verkar ha satt sin Gin & Tonic i vrångstrupen över den sista utvisningen igår. Antagligen kollade han inte på hela matchen eller så hade han petat sig i ögat med drinkpinnen.

Det var knappast den utvisningen som gjorde att SSK förlorade. Däremot kan man enögd som jag är säga att det var åtminstone två hakningar/fasthållningar som man inte dömde för som lika väl hade kunnat innebära att vi lyckades få med oss en trepoängare redan under full tid. När det gäller domarnas standard är den allt annat än jämn. Det är knappast ett tecken på en jämn domarnivå när jag blir nästan lika förbannad när vi får en utvisning med oss som att vi får en mot oss.

Vad jag själv satt och funderade på igår kväll är att domarna har gått från att ha en nolltolerans på spelförstörande moment som hakningar och fasthållningar till att det snarast är så att man har fått en nästintill nolltolerans för utvisningar på spelförstörande moment.  Ja under vissa matcher i varje fall.

Nu skulle man tro att hela domarkåren var helt under isen men det är inte bara negativt att vi får ojämna och inkompetenta domare.  För att citera mig själv så innebär en ökad domarinkompetens både ökad underhållning och bättre stämning i arenan.

Lite mer om matchen kommer senare.


Inför SSK-FHC: Försnack från Fröding ffs


Vi befinner oss på en tidsmässig plats

ungefär ett par timmar från match

något som borde kunna kittla er lite

kanske har vi tur och får se blodvite

 

Men vi vet att botteninsatsen kan komma ikväll

Speciellt om flera vägrar ta på sig sitt blåställ

Då spelar det ingen roll

Om Hallenius knappast kan rädda en badboll

 

Problem är att vi saknar såväl gammal som ung

Och saknad är Bäckman som spelat som en kung

Med frenesi som tjackad bever*

Vi kan komma hem med en seger

 

Nu hoppas jag Frölunda sticker ner sin näsa i skiten

Oavsett om ens lön är stor eller liten

Tre poäng mot SSK är inget att ge bort

Speciellt om vi skulle stå där när slutspelståget har gått

 

Med dedikering till kvällens motståndar-ordekvilibrist säger bara:

Kör!

 

*Söder-dialekt för bäver.


Därför blir det slutspel…


Igår listade jag fem orsaker till vad vi skulle skylla på om vi mot förmodan hamnar i den så förhatliga kvalserien. Jag vet inte om det var min inkompetens allena som gav inlägget bottenbetyg eller om det eventuellt var att ämnet är otrevligt att läsa om men det är alltid bättre att folk är förbannade, snarare än helt likgiltiga.

Hur som helst, så tror jag faktiskt mer än någonsin på slutspel. Jag vet att jag har varit negativ under början serien speciellt med tanke på hur lamt allt kändes. Om jag istället nu lyfter upp mina pekfingrar och känner vart vinden blåser så hittar jag fem troliga orsaker till att vi ändå lyckas hamna på rätt sida strecket:

– Vi har fått stabilitet i försvarsspelet där fler spelare är aktiva vilket ger oss möjligheter till de sedan länge saknade spelvändningarna.

– Niklas Andersson blir aldrig riktigt dålig samtidigt som Lasu bara blir bättre och bättre.

– Laget har börjat vända matcher som man tidigare trodde var körda alternativt hoppades man på oavgjort i bästa fall.

– Vi har konkurrens på målvaktspositionen

– Vi har en fjärdekedja som går att använda och en mycket bra tredje kedja.

Sedan tror jag det är viktigt att komma ihåg att fördelen med en tajt serie försvinner om vi kommer högre upp. Då vill vi istället har långt ner till strecken och en tajt serie blir en nackdel. Man blir väl aldrig helt nöjd.

Nu är det ju lite av High-Stake-Poker att prata om slutspel när man ska möta HV i två raka matcher. Ett HV som helt förstörde min planering kring vilken match jag skulle se igår. När det stod 5-0 efter en period så kändes den matchens underhållningsvärde tveksamt. Jag bytte därför istället till att slökolla lite Linköping – Luleå. Frågan är om det var Luleå som var bra eller om det var LHC som var dåliga? Senast var det ju Frölunda som var dåliga och Luleå ännu sämre.

Eller hur var det nu?

Snart är det dax för lite HV-snax.


Nu är det slut på gamla tider…


Att ens försöka sig på något så energikrävande som att ge ett adekvat omdöme på den påse med avföring som FHC bjöd sina supportrar idag är mer än vad jag egentligen är beredd att satsa.

Det är helt otroligt hur det kan se så annorlunda ut från match till match. Vi har inte många spelare som jag tycker blir bättre eller ens utmärker sig under matcherna. När Finn-kedjan är inne så är det som om Löken inte finns. Han är puts väck. Han är inte här och han är inte där. Finns det någon som vet hur mycket puck han har i snitt egentligen? Det känns som om att han åker runt och gömmer sig hela tiden. Ju mer i passningsskugga han är desto mer orörlig är han.

Nu spelar det ju ingen roll för det är ett lag som förlorar och inte en enskild spelare.

Jag avslutar detta med en lite refräng som mycket väl kan ljuda i sista matchen för säsongen:

Ja, nu är det slut på gamla tider.
Ja nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort,
så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider.
Nu går trettifyran i himlen in.

Over and out


Livet i valfritt däggdjurs ändalykt


Framtiden är ljus! Det är bara just här och nu som det är mörkare än i ett arsle. Lukten och känslan är också detsamma som den eventuellt skulle vara i valfritt däggdjurs ändalykt. Men kom ihåg de klokheter som vuxit fram över flera tusensårs tillkortakommanden!

När det är som mörkast är det som närmast till räddning.
När du är på botten finns det bara en väg och det är uppåt.
När alla pengar är slut är det bara en dag kvar till den 25:e.

Men inte i vårt fall – för när du tror att det inte kan gå ännu mer åt helvete åker man på en käftsmäll mot AIK. Så uppenbarligen fungerar inte dessa uttryck för oss FHC-supporters. Anledningen är enkel. Dessa uttryck har kommit fram genom tusen års av erfarenhet av hur man ska förhålla sig till en helt uppgiven situation samtidigt som hockey egentligen bara har spelats i knappt hundra år – FHC ännu kortare. Därför kan man ta sikte på de där uttrycken med ett vristskott och skicka dem rätt ut i periferin.

Vi som håller på Frölunda, vi har slutat tro på att ”när allt är som mörkast är ljuset som närmast.
Vi som håller på Frölunda kan summera våra erfarenheter av en situation som denna genom att citera den så kärnfullt formulerade repliken av Vildvittrorna i Ronja Rövardotter:

Nu [jävlar] ska blodet flyta.

Såna är vi. Nu jäklar går ingen säker, här ska det sparkas och uppropas mot både det ena och det andra. Och det kan jag säga drevet börjar verkligen varva upp här på västkusten. På väg till jobbet såg jag idag en mob som drog igenom stan med högafflar, varm tjära och fjädrar för att skicka både spelare, tränare, ordföranden, VD och maskotar ut ur stan. Det är med andra ord mer eller mindre som vanligt här i vindens huvudstad. Enda skillnaden är att den här gången är det allvar. Ja, beroende på hur allvarligt hockey kan bli.

Problemet är att varje skrik på förändring i Frölunda har föregåtts av mer eller mindre helt vanliga förkylningar medan den här åkomman är något mycket mer allvarligt. Vi har botat vanliga förkylningar med gips, cellgiftsbehandling och penicillin. Nu när benfan är av på tre ställen har vi inga botemedel kvar. Så vad göra?

Ja det är något jag behöver tänka på. Även jag som kört samma sväng sen bloggen startade behöver fundera över något nytt att komma med och med det korta förstånd som undertecknad har är det en minst lika stor uppgift som laget har framför sig.

Men det finns ändå saker som är konstiga:

Viklund? Vad håller han på med?

Vi har haft spelare som Fabbe och Nordqvist som fick gå. Vi har sparkat spelare och inte kunnat förlänga med till exempel Plüss men Viklund fortsätter att blanda kortleken med bajs för att sedan dela ut dessa sporadiskt under 60 effektiva minuter. Han är kvar. Hedman är kvar trots sämst plus-minus. Förra året var det Viklund men det känns som hugget eller stucket.

Det är för mig två spelare som varit precis så bra att de får vara kvar trots att det är mer än tillräckligt dåliga/ojämna för att få packa trunken och åka vidare.

Nu går i varje fall jag ut i ladan och vässar mjölkningsapparaten till kossorna. För att det kan Frölunda behöva – en riktig kassako om man ska ta sig ur den här prekära situationen.


Inför FHC-DIF: Jobbet räddar mig från hockeyn…?


Det är alltså en sån vecka där jobbet tar fokus ifrån viktigare saker. Inte bara att jag sitter här och hoppas på att få en ny Desire HD inom det närmsta utan också att jag tvingas iväg på någon form av intern konferens där vi ska diskutera ”framtida strategier”. Det kan ju låta lite fancy-prancy men det kommer säkerligen vara lika upphetsande som att se Frölunda spela 5 mot 3, dvs frustrerande att man inte kommer till skott.

Uppenbarligen kommer jag sitta på någon mer eller mindre välbehövlig middag vid matchstart och om jag kan hålla nere stämningen på noll under hela middagen kan jag vara tillbaka på rummet och min radio redan vid 20.00. Allt handlar om att sucka, titta upp i taket och gnola på gamla låtar som ger folk ångest så kommer stämningen snart vara nere på noll.

Kom ihåg: Det finns inga medarbetare – bara MOTarbetare. Och det är just den rollen jag ska implementera under dagens övningar.

***

När det sen gäller matchen så pratade Challe senast om att Frölunda var ett skadeskjutet djur och det var tydligen något positivt. Men en gammal Savann-rutinerad halv brittisk imperialist räv som jag har jag en annan uppfattning. De är just de halvskadade lejonen som tar med sig sin motståndare i graven med ett desperat anfall. I fallet mot Modo så fungerade det utmärkt men hur blir det mot järnkaninerna?

Jag hoppas naturligtvis att man kan fortsätta jobba med åtminstone en fungerade offensiv kedja. Om sedan Honken kan hålla sin andra nolla i Frölunda-karriären så ska vi nog kunna ordna oavgjort i varje fall.

Skulle allt gå åt helvete – alltså att stämningen på middagen är på topp och Frölunda spelar rutinhockey utan glöd och själ så kan jag i varje fall säga att jobbet räddade mig från hockeyn.


Reality check: Bottenlagssupporterbloggen


Vi ligger sist. Riktigt mycket sist. Man har pratat om att det finns problem med målskyttet men att defensiven varit OK. Nåja. Det finns ingen som gjort färre mål än vi och med en match mindre spelad så är det bara två lag som släppt in fler. Bra defensiv och en härlig inställning som tyder på att vi fortsätter med att se det positiva i det som egentligen är fullt oacceptabelt.

Det spelar liksom ingen roll längre. Det är bara att kavla upp skjortärmarna och stirra sanningen i vitögat: Jag är supporter till ett bottenlag. Inte för att jag är van att umgås med vinnare men det hade varit trevligt om åtminstone hockeylaget Frölunda HC orkade med att göra några mål. Efter att ha sett spelare i laget passera igenom Göteborg som bilarna tar sig igenom Tingstadstunneln en morgon – knôkfullt men det går om man bara har lite tålamod – så hoppas jag vi slipper se fler nya spelare. Problemet beskrivs bäst med en liknelse:

Har man bara en hammare i verktygslådan tenderar allt att se ut som spikar.

I klartext:

Har man pengar i kassan så tenderar alla lösningar handla om att spendera mer pengar.

Uppenbarligen är inte pengar heller allt för trots ”feta” värvningar för tredje året i följd är vi återigen tvingade att komma på en lösning efter att säsongen har börjat.

…nu är jag lite orättvis för det finns ju ytterligare ett verktyg och det är sparken. Men å andra sidan så vet vi att Frölunda tenderar till att driva hälften av de olika Elitserielagen genom att stödavlöna sina tidigare misslyckade värvningar, så helt utan pengakoppling är inte det verktyget heller.

Låt mig förresten ge min syn på framtida värvningar. Är det någon gammal Timrå-spelare eller en tidigare misslyckad NHL-spelare igen så skickar jag fanimig årskortet, medlemskapet, digitalboxen, biljetter, tröjor och den här bloggen rätt ner i Göta Älv. Okej, jag vet att det inte kommer hända. Men känslan är att om det någonsin ska bli ordning på torpet måste det finnas en relevant press på de som spelar. Hur vi än vänder och vrider på deras till korta kommanden så är det deras jobb att lösa biffen och inte någon som ännu inte är värvad.

Det var det som var förutsättningarna när de skrev på och det har fortfarande inte förändrats bara för att man inte kan få det att fungera.

Nä fy fan för ishockey. Nu ska jag se till att någon pissar mig i ansiktet också så kan jag säga att åtminstone den här dagen bjöd på en ny upplevelse. För risken är överhängande att morgondagens Timrå-match snarare bjuder på samma förbannade ärtsoppa som alla andra torsdagar. Med samma konsekvens: dürchfall.


Rock bottom! Here we come


Det är inte så att jag är expert på ishockey. Jag vet en hel del om olika spelare, lag och ligor men för den sakens skull sätter jag inte lika-med-tecken mellan det och expert på ishockey. Men om jag ändå ska titta på hur jag ser dagens situation så är det ett visst beteende som jag tycker är återkommande på planen i de matcher som spelats. Men innan ni fortsätter att läsa tycker jag ni ska köra igång klippet längst ner i texten. Det kommer ge er rätt stämning och hjälpa er att se på Frölunda ur ett nytt ljus.

Tänk så här:

Om du har två backar och en målvakt som, turas om att göra misstag i varje match och kryddar det med ungefär lika många forwards som är inte gör sitt hemjobb då går det oftast inte att skapa en fungerande defensiv.

Slänger du sedan in en offensiv med backar som sällan träffar mål och ytterligare forwards som inte är framför mål för att täcka eller plocka upp returer då kommer du också kunna stoltsera med ett impotent anfallsspel.

Redan här har du ett lag som av naturliga skäl inte kommer vara varken underhållande eller speciellt pålitliga. Scannar man då av poängligan och ser att det också saknas spelare som har en konsekvent poängproduktion då borde det ringa någon form av varningsklocka.

Ett sådant lag kommer inte att ha självförtroende nog att förändra sin situation med inställningen ”vi är bättre än så här”.  Det kommer heller inte hjälpa att ställa krav på publiken – som redan givit allt av sitt förtroendekapital till föreningen.

Detta tillsammans med en marknadsföring som insinuerar att du är välkommen att se på ett lag som har ambitionen att vara ett av Europas bästa bäddar för problem och för noll tolerans från sin publik.

Det finns problem på alla möjliga håll men grundproblemet är att man inte lever upp de till de förutsättningar som ges och har givits laget/föreningen/företaget under flera år. Inte förrän nu börjar den lilla lekstuga uppbyggd med pengabuntar staplade runt föreningen och laget naggas på och det som då syns där på andra sidan pengamuren är en verklighet som är allt annat än attraktiv: Det finns folk så är mer än trötta på hur deras pengar används, det finns krav som ibland är orimligt höga men ändå mer relevanta än de som ställs på lag med uteliggar-ekonomi och det finns framför allt ett stort missnöje med att många går hem ifrån Scandinavium med en undran om spelarna verkligen bryr sig och om det Frölunda man följde under många år finns kvar…

Det är vad jag kallar ”sitta i klistret”.

Min slutsats är att även om denna onda spiral pågått under ett antal säsonger så börjar läget bli prekärt. För det finns inget som pekar på att den ska gå att vända innan vi insett att vi är riktigt jävla illa ute alternativt når rock bottom.

Jag hoppas på det först nämnda.


Matchdag


Matchdag…  Vilka olika känslor det ordet frambringar. Matchdag i slutspelet är mer som en bubblande känsla om att det är något viktigt på gång samtidigt som matchdag i grundserien inte har en riktigt lika energigivande förväntan runt sig. Den matchdag vi har framför oss idag är något vi allt mer lärt känna igen de senaste åren: Nystart, revansch, spänning och tveksamhet är bättre ord för att beskriva hur det kan kännas i den situation vi nu befinner oss i.

Vi har alltså värvat in en kille från Luleå/Timrå/Ryssland som får chansen mellan Tomi och Nicke. Hans eventuella framgång på den positionen får vi väl vänta med att utvärdera, men visst skulle det vara kul om han var mer lik Johnson i spelsättet än någon av de tidigare försöken som genomförts.

För er som följer Wild West Support var det en mer än intressant artikel igår där de två herrarna fick ”bemöta” den kritik som finns på forum kring att de dels behöver bänkas, dels behöver säras och dels behöver lämna plats åt någon som är yngre. Resultatet blev emellanåt rätt olustigt där två mycket rekorderliga herrar fick sitta och svara på kritik som anonyma, enögda, förändringsskrikande supporter skrivit med anledning av seriens något tveksamma start. Låt mig säga så här: Det var inte direkt rättvist för någon av de inblandade. Inte för forumskrivarna och  definitivt inte för herrarna Andersson/Kallio.

Deras svar kommer i affekt och de kommentarerna de får svara på är för mig inget som de egentligen ska behöva lägga energi på.

Kvällens match?

Ja vad sägs om krampaktighet? Med en gnutta buanden tillsammans med frusterade NEEEEEEJ?

Det låter som en plan.