Etikettarkiv: FHC

En drinkpinne i ögat på Ankan?


Ankan verkar ha satt sin Gin & Tonic i vrångstrupen över den sista utvisningen igår. Antagligen kollade han inte på hela matchen eller så hade han petat sig i ögat med drinkpinnen.

Det var knappast den utvisningen som gjorde att SSK förlorade. Däremot kan man enögd som jag är säga att det var åtminstone två hakningar/fasthållningar som man inte dömde för som lika väl hade kunnat innebära att vi lyckades få med oss en trepoängare redan under full tid. När det gäller domarnas standard är den allt annat än jämn. Det är knappast ett tecken på en jämn domarnivå när jag blir nästan lika förbannad när vi får en utvisning med oss som att vi får en mot oss.

Vad jag själv satt och funderade på igår kväll är att domarna har gått från att ha en nolltolerans på spelförstörande moment som hakningar och fasthållningar till att det snarast är så att man har fått en nästintill nolltolerans för utvisningar på spelförstörande moment.  Ja under vissa matcher i varje fall.

Nu skulle man tro att hela domarkåren var helt under isen men det är inte bara negativt att vi får ojämna och inkompetenta domare.  För att citera mig själv så innebär en ökad domarinkompetens både ökad underhållning och bättre stämning i arenan.

Lite mer om matchen kommer senare.

Annonser

Därför blir det slutspel…


Igår listade jag fem orsaker till vad vi skulle skylla på om vi mot förmodan hamnar i den så förhatliga kvalserien. Jag vet inte om det var min inkompetens allena som gav inlägget bottenbetyg eller om det eventuellt var att ämnet är otrevligt att läsa om men det är alltid bättre att folk är förbannade, snarare än helt likgiltiga.

Hur som helst, så tror jag faktiskt mer än någonsin på slutspel. Jag vet att jag har varit negativ under början serien speciellt med tanke på hur lamt allt kändes. Om jag istället nu lyfter upp mina pekfingrar och känner vart vinden blåser så hittar jag fem troliga orsaker till att vi ändå lyckas hamna på rätt sida strecket:

– Vi har fått stabilitet i försvarsspelet där fler spelare är aktiva vilket ger oss möjligheter till de sedan länge saknade spelvändningarna.

– Niklas Andersson blir aldrig riktigt dålig samtidigt som Lasu bara blir bättre och bättre.

– Laget har börjat vända matcher som man tidigare trodde var körda alternativt hoppades man på oavgjort i bästa fall.

– Vi har konkurrens på målvaktspositionen

– Vi har en fjärdekedja som går att använda och en mycket bra tredje kedja.

Sedan tror jag det är viktigt att komma ihåg att fördelen med en tajt serie försvinner om vi kommer högre upp. Då vill vi istället har långt ner till strecken och en tajt serie blir en nackdel. Man blir väl aldrig helt nöjd.

Nu är det ju lite av High-Stake-Poker att prata om slutspel när man ska möta HV i två raka matcher. Ett HV som helt förstörde min planering kring vilken match jag skulle se igår. När det stod 5-0 efter en period så kändes den matchens underhållningsvärde tveksamt. Jag bytte därför istället till att slökolla lite Linköping – Luleå. Frågan är om det var Luleå som var bra eller om det var LHC som var dåliga? Senast var det ju Frölunda som var dåliga och Luleå ännu sämre.

Eller hur var det nu?

Snart är det dax för lite HV-snax.


Robinson-träff på Frölunda Campus


Det är dags för en av föreningens viktigaste årsstämmor på länge. Det finns en stor osäkerhet kring vad som kommer att hända och det är nog riskfritt att konstatera att det finns nog både en och två svettiga överläppar på kansliet vid Frölundaborg. Jag tänkte ge er mina två små penningar om den här historien.

Ett alternativ utan alternativ

Det är nästan beklämmande att följa hur någon lägger så otroligt mycket tid och pengar på att få den nuvarande styrelsen sänkt med betongstövlar i hamnen på morgondagens årsstämma. Jag har i sak inget emot att man dryftar sina åsikter och försöker få folk att ställa upp på dessa i demokratiska val men det som stör mig är att det inte finns något alternativ.

Visserligen har Frölunda satt sig i den här situationen själva genom sitt agerande de senaste åren men enligt mig är det irrelevant utifrån vad alternativet på morgondagens stämma är: VAKUUM. Vakuum är visserligen bra om du ska förpacka kött men inte om du ska driva en förening eller bolag på ett professionellt sätt. Speciellt inte om man är satt under press.

Oavsett vad du tycker om styrelsen så är det helt klart så att FHC kommer må bättre av en dålig styrelse än ingen alls. Så vitt jag vet finns det väl inga idag kända förslag till ledamöter och därför finns det av naturliga skäl heller inget alternativ att ta ställning till. Enda möjligheten man har just nu är att vara emot – bara för att liksom.

För vissa är det fullt tillräckligt att bara ”vara emot något” utan att för den skull ha en åsikt om vad som skulle vara bättre. För mig är detta lite viktigare än så. Vill man förändra något så bör man åtminstone veta hur detta ska FÖRBÄTTRA den nuvarande situationen.

Jag kan också känna mig attraherad av att sälla mig till missnöjeskören bara för att få känna att min röst betyder något i det stora hela och för att visa på att den senaste utvecklingen inte är OK.

Men för mig är vakuum ett sämre alternativ speciellt om jag röstar för min egen skull.

Klubben har själva bäddat sängen

Det är inte helt fel att säga att Frölunda själva har bäddat för den här varianten av Robinson-tävling. Man har under de senaste åren å ena sidan marknadsfört högklassig hockey och å andra sidan levererat en i bästa fall svajig produkt. Detta har gjort att klyftan mellan supportrar och klubb har ökat. Den klyftan har spätts på av en minst sagt tveksam medie/kommunikationsstrategi med en mängd begränsande regler för dem som vill komma närmare laget. Detta är vad man nu kan få betala för – inte bara genom burop på matcherna utan även genom regelrätta burop även på årsstämman.

I grunden tror jag att man har glömt en mycket viktig del i det som man så tydligt har marknadsfört, att man ska vara en europeisk toppklubb!

Problem är att man endast har lyckats att leda hockeyns utveckling kommersiellt men samtidigt glömt att det är utvecklingen av sporten ishockey som man måste leda för att ha nytta av de ”nya affärsmodeller” man vill använda sig av.

Kanske är det den sportsliga delen av organisationen som saknat visioner? Kanske är det så enkelt att man har varit så fokuserad på ekonomin att man glömt kärnverksamheten (…eller Stjärnverksamheten).

Ja felen kan vara många men lösningen är knappast att rösta för ett vakuum.

Tidigare inom samma gebit:

Om Gyllander

Om avgrunden mellan supportrar och klubb – Vi rear ut vår själ – allt ska bort


Lycka till Nubben!


Det är ju egentligen lite tråkigt att det hela har gått så här långt men samtidigt är det inte speciellt konstigt att Nubben väljer att köra av motorvägen. Man kan å ena sidan förstå att han inte känner sig tillräcklig och å andra sidan tycka att det är en ”easy-way-out”.

Sen kan man ju också känna en viss avundsjuka. Det gör åtminstone jag. Tänk om man bara kunde säga upp sitt engagemang i föreningen, Tack och hej – nästa år gör jag något annat. Jag är medveten om att liknelsen haltar då jag har väldigt lite personlig prestige kopplat till detta.  Men om ser det utifrån ett spelarperspektiv så tror jag ändå att jämförelsen fungerar. Hur kommer gruppen svara på detta? Vilka nya källor till ångest kan man hitta där nere i avgrunden? Vi får hoppas att det blir lite jäkla lugn och ro kring den här föreningen. Det skulle behövas. Men det är som man säger när man inte har några orsaker att skylla på längre:

Vi jobbar inte så…

Och sen har vi det där jäkla medlemsmöte också. När föreningen behöver som mest lugn och ro så startar någon jäkel ett upprop/medlemsuppror eller vad man nu vill kalla det. Detta i en tid då det behövs stöd. Jag tror inte domstolsförhandlingar, skrikande folk på en föreningsstämma är rätt väg att gå. Min förhoppning är att Frölunda försöker ta en diskussion med den där killen som startat allt för att på så sätt komma fram till något som gör att det blir ett i grunden positivt möte där medlemmar har möjlighet att visa sitt stöd snarare än sitt missnöje.

Man kan också se en viss ironi i att det ofta är knäpptyst i Scandinavium men antagligen fullt ös på medlemsmötet.

Vad som är mest synd i den här fortsatta cirkusen är att nästa år hade Nubben varit helt rätt person för det här laget. Med vikande publiksiffror och ett eventuellt framträdande i kvalserien så skulle de ekonomiska förutsättningarna varit perfekta för honom att göra det som alla säger han har kompetens för: Hitta spelare som kan utvecklas utan att det påverkar plånboken allt för mycket.

…over & out


Inför FHC-TIK: Det kommer aldrig att gå…


Jag hatar verkligen att tippa matcher mellan Frölunda och Timrå, speciellt när de spelar i Göteborg. De har på något jäkla sätt lyckats att bärga hem poäng varje gång de är här. Men det är också för att det är en riktig soppa att klura ut vem som är vem i de här två lagen. Senaste mötet förklarade jag det som så här:

Jag vet inte om det är just därför de här två lagen är så svårplacerade och matcherna ofta svårttippade. Tittar man på lagens gemensamma historia påminner det mer om en riktigt slarvig trekant där både släktband och lojaliteter, hålrum och lemmar gör det svårdefinierbart att urskilja vem som är vem. ”Är det din eller min hand?” hör man ofta det frågas i den dunkla hallen. Vart börjar den ena och slutar den andra?
Jag har ingen aning.
Det är nästan som att de två lagen växt ihop i en illa genomtänkt symbios full med intrikata släktband och förbjudna relationer.

Oavsett vilket så måste man väl komma med någon form av profetia. I klassisk negativ svenskhet konstaterar jag med hälften uppgivenhet och hälften lathet: Det kommer aldrig att gå.

Det kommer alltså aldrig att gå…

Vilket fantastiskt bra uttryck – ingen press, inga förväntningar – det är ju faktiskt helt omöjligt att misslyckas.

Det är just den inställning som ligger till grund för det mesta av alla framsteg som gjort i dagens samhälle. Alla känner ju till fortsättningen på citatet – ”I have a dream – men skit i samma för det kommer aldrig att gå” vissa hävdar till och med att det var Dr King som myntade uttrycket.

Eller vad tror ni att kungen av Spanien sa när Columbus ville hitta sjövägen till Kina?  Enligt sägnen var det just detta han sa:

– Nä du Christofer, det där kommer aldrig att gå!

Som tur var hade han dock en drottning som hade en annan inställning till det omöjliga. Ja tack och lov för drottning Isabella, som indianerna brukade säga i slutet på 1400-talet.

Den som haft mest nytta av uttrycket kan faktiskt vår käre Son i sandaler och långklänning ha haft – Han sa ju till sina lärjungar precis innan han gjorde vin av vatten:  – Ha! Kolla här grabbar, det här kommer aldrig att gå!

…gissa om han blev förvånad.

Så i likhet med snickaren från Nasareth hoppas jag självklart att Frölunda kan överraska mig med allt det som jag inte förväntar mig.

Så kära hockeyspelare: Gå nu ut i ishallen och säg till varandra: Det här kommer aldrig att gå!

Och skulle det nu bli precis som vi förväntade oss så kommer jag bara förnöjt både konstatera och sucka fram ett uppgivet:

Vad var det jag sa?


Nu är allt guld och gröna skogar!


Jag inser att det låter ironiskt. Men jag menar det verkligen, för det är så jag känner det efter den här matchen. Jag blir så förbannat positiv direkt efter match och sa till polarna att det är första gången på länge jag känner så här när det här hockeymatch. Man blir (tyvärr tycker kanske vissa i ens närhet) helt övertygad om att biljetter och TV-abonnemang är värt varenda öre.

Nu är jag ju otroligt enögd, men det kändes som att känslor och kompetens hittade varandra där någonstans i Kaffeburken. Precis motsatsen var känslan för mig mot Timrå. Men så är det, upp och ner mest hela tiden.

Oavsett hur matchen såg ut eller inte såg ut beroende på vem du frågor så konstaterar jag enkelt att det är fanimig inte lätt att vara Frölundasupporter. Ena sekunden sitter man och räknar kulorna i revolvern och i nästa så ber vaktmästaren att man snällt ska gå ner ifrån lyktstolpen.

***

Dagens match är absolut ingen bragd men jag tycker ändå att en stor skillnad på liknande segrar från förra säsongen, var att man inte blev så förbannat stressade vid 2-3 och egentligen inte innan heller. Även om den stresskänslan kanske är självförvållad hos betraktaren så var det ändå så att det fanns helt plötsligt lite självförtroende där ibland det som många dömt ut som spillror redan efter 2 matcher.

Jag hoppas att grabbarna tar med sig den känslan de hade idag till Scandinavium på lördag. För det finns många människor som behöver en sådan uppvisning.

Ahdrian är bara en av dem.


Det är fanimig ingen picnic att spela hockey i Göteborg


En sak vi eventuellt kan enas om är att när man vinner säger man att ”det spelar ingen roll hur det ser ut huvudsaken är att man vinner”. När man däremot förlorar så vill man ju kunna känna att antingen så har man varit med och kämpat om poängen genom hela matchen eller åtminstone sett ut som om man kämpar om poängen.

Om ett lag har ett spel som för betraktaren ser ut som både uddlöst, planlöst och viljelöst genom till exempel lobbskott i bröstet på målvakten, tama avslut eller ett nästintill åksjuke-framkallande irrande i sarghörnen det är då frågorna om laget verkligen gör sitt yttersta bubblar upp i det så endimensionella supportermedvetandet. Här har vi ett gigantiskt problem. För om publiken saknar förtroende för spelarnas vilja att vinna vad finns det då kvar att gå och titta på? Inte fasen slänger du ut 350 kronor på något som du inte tror på?

Jo det gör man! Om man har hoppet kvar.
Så måste det ju vara, den som buar måste ju verkligen känna sig sviken och frustrerad, just för att man någonstans hoppades på att laget skulle vinna, man kanske inte trodde – men man hoppades. Så det vi måste göra för att slippa buandet – för det är verkligen inget som jag uppskattar – vi måste ge upp. Inse att allt är kört och att inget kommer någonsin ändra sig. Allt är, efter endast två matcher, helt kört i botten och att vi kommer aldrig mer vinna en enda match eller kanske inte ens göra ett enda mål till. I de sista 159 perioderna av grundserien kommer FHC inte vinna en närkamp eller göra ett enda mål. Om vi kan hoppas på det istället så kanske vi kan slippa buandet?

Problemet är ju att det sista som överger människan är just hoppet.

Buandet är så kontraproduktivt att den som hemfaller åt dylikt beteende inte riktigt förstår vad det är man gör. För om man nu buar ut sitt eget lag kan man egentligen sätta sig i motståndarklacken och sjunga med. Det är ju det som är effekten: Ta energi från hemmalaget och ge det till motståndarna.  Även om jag vill inte gå så långt som att säga att till och med trumman är bättre än buandet så är det helt klart bättre för laget om man bara är tyst istället.

Helt knäpptyst. Något som vi redan idag är oroväckande kunniga om:

Den knäpptysta hockeymatchen med de buande supportrarna.

Det är fanimig ingen picnic att spela hockey i Göteborg.


Allt var ju bara en dröm – fy fan vad jag e dum


Det var alltså så här det skulle bli i början på den här säsongen.

Osäkerhet och tveksamhet präglar spelet och attityden.

Det var liksom inte riktigt så här vi trodde att det skulle bli.

Det är tufft att inse att starten på den här säsongen ser ut som avslutningen på förra. Vi kan prata om att ge mer tid, mer utrymme, mer tålamod och mer tolerans för laget men i realiteten så ligger man riktigt nära någon typ av gräns för hur mycket som folk står ut med.

Visst är det tungt att se hur impotensen i defensiv zon kompletteras med offensiv dito. Detta ångestladdade spel kryddas med en stämning som påminner mer om ett härligt parti schack än något annat. Det är nästan som tror att det finns en konspiration bakom alltting.

Förhoppningen just nu är att Lennart Swan från blåsningen står där i mitt cirkeln på nästa hemmamatch och berättar för alla rödklädda supporters att all vara bara en blåsning. Lite som när Bobby Ewing blev skjuten och sedan satt han där 35 avsnitt senare i soffan med sin härligt fönade friss.

Det var ju bara en dröm.

Eller som Perverts uttrycker det i sin mer än kärnfulla låt ”Runka”:

”…att jag var stark och inte vek

med balle som en ek

…men allt var ju bara en dröm

Fy fan va jag e dôm”

Som om sarkasmens Gudinna inte kan hålla sig så lyckas alltså Honken nästan hålla nollan i en match. Det är ju om inte ett fall framåt så åtminstone ett fall. Otroligt ironiskt.

Ja, ja det känns nästan som det räcker så.

Och för er som inte hört den här lokala GBG-punks-dängan så är det bara att hålla tillgodo.

Nu ska jag lyssna på tystnaden och låtsas att jag är i Scandinavium.

Nästa stop:

Karlstad.

Skjut mig…


Inför FHC-AIK: Ny match – nya möjligheter


Det är inte helt lätt att komma med en relevant analys inför matchen ikväll. Men det betyder bara att frågorna är många och svaren får vi inte förrän senast vid 21:15 ikväll.

Jag undrar:

Kommer det bli så att Niklas, Pastorn och Tomi helt plötsligt hittar varandra på isen? Ska Kenta lyckas med en kedja som ingen tidigare tränare fått ihop?

Håller våra backar tillräckligt med klass för att kunna hantera AIK – ett AIK som antagligen kommer göra som alla andra lag i Elitserien: Tok-checka på Frölundas backar.

Hur kommer Kenta formera laget när ett helt backpar saknas?

Den sista frågan är intressant ur framför allt ett perspektiv som innebär ytterligare en fråga som behöver besvaras under säsongen som helhet:

Är det mer rutinerade spelarna fridlysta? Eller snarare, hur bänkar man spelare som borde bänkats efter deras spel i senaste matchen när det inte finns någon som kan spela istället?

Mitt svar är ett målvaktsbyte. Det finns ingen trevligare match att spela än hemma mot AIK i en premiär. Därför borde man – även om Honken inte är den största orsaken till härdsmältan mot Timrå – ge Honken en första chans att testa på lite klassiskt träsmak under matchen ikväll. Det är en perfekt möjlighet för Lundström. Hoppas han får den.

Gällande målvaktsbyte så ska det bli kul(?) att se om Honken får samma typ av matchning som förra året, alltså helt hjärndöd utan någon som helst anledning att oroa sig för att få sitta vid sidan av.

Jag passar på att länka till ett poetiskt inlägg från AIK:aren Black Boris om hans gamla lekar ”Indianer och Cowboys” http://www.blackboris.blogspot.com/

…det kan vara bra för Boris att veta att Indianen är på väg ut från isen.


Inför TIK-FHC: En inavlad match.


Det är nu det börjar. Svarens högtid. Kvällens match mellan seriens bästa trumslagarlag är bara en av minst 55 matcher för Frölunda den här säsongen. Man börjar med Timrå.
Och man har mycket gemensamt, inte bara det harmynts-inavlade-banjo-inskränkta-ogenomtänkta trummandet utan också spelare och tränare som bytt sin lojalitet mot antingen möjligheten att få lite extra i plånboken  eller bara att få spela lite frekvent. De är många som ikväll kommer göra sitt yttersta för att visa att de fortfarande är lika bra eller till och med bättre än senast men framför allt att någon gjorde fel som inte lät dem spela…

Jag vet inte om det är just därför de här två lagen är så svårplacerade och matcherna ofta svårttippade. Tittar man på lagens gemensamma historia påminner det mer om en riktigt slarvig trekant där både släktband och lojaliteter, hålrum och lemmar gör det svårdefinierbart att urskilja vem som är vem. ”Är det din eller min hand?” hör man ofta det frågas i den dunkla hallen. Vart börjar den ena och slutar den andra? Jag har ingen aning. Det är nästan som att de två lagen växt ihop i en illa genomtänkt symbios full med intrikata släktband och förbjudna relationer.

Det enda som kan få oss att särskilja lagen är en tydlig vinst. En rejäl godstågspåsättning från västkusten som gör att man får använda både borr och lockrop för att få ut trumman från killarnas omklädningsrum.

Där den hör hemma. Brevid Thomas Ledin, LIfe is Life och reklamspottar från Trapenad och Dr Zipe.

***

Nu har jag ungefär 14 timmar kvar till match och jag kan lova dig att pulsens ökar inte bara för mitt försök till en subtil beskrivning av hur den här ormgropen egentligen hänger ihop.

Nej största orsaken är att det handlar om mål och vinster för rätt lag.

Vilket fan det nu är…

***

…Niklas Andersson avgör matchen med att lägga pucken mellan målvaktens benskydd.

Jag vet det – du vet det.