Etikettarkiv: Elitserien

Efter Modo och innan LHC


Gårdagen bjöd på den bästa underhållningen på hela veckan. Frölunda var kanske inte bäst på hockey men man var bäst på att göra mål samtidigt som MODO verkar vara inne i en tuff period.

Det är kanske inte så att jag tycker speciellt synd om dem men man kan i varje fall känna igen sig i skottstatistiken och ha förståelse för att det kan infinna sig en del uppgivenhet på både på isen, läktaren och i båset.

Det fanns trots mycket skavanker en hel del att glädja sig åt även om defensiven inte var en av dem. Mike gör återigen poäng och Pebben verkar ha hittat ytterligareen växel att lägga in den här säsongen. Att sedan Lundström ser ut som en blandning mellan bollplank och supermålvakt är kanske oroväckande men som man säger inom äldreomsorgen: Det gör inget hur det ser ut så länge han håller tätt.

Som supporter tycker jag faktiskt att vi kan ägna kvällen åt att känna oss rätt väl till mods efter de senaste matcherna. Laget är inte alltid bäst men på något sätt har man helt plötsligt börjat göra mål på både direktskott och kontringar – oavsett om man dominerar matcherna eller inte. Det är för mig ett tecken på att det idag finns en trygghet, ett spel och kanske till och med hopp om att vi någongång i januari når lite fastare mark.

Men med det här laget, så fan vet.

Imorgon kör vi en sista kraftansträngning mot LHC – laget som sysslar med lika delar ishockey och personaluthyrning. Deras form är väl något tveksam men Frölunda har en förnedring att ta igen efter den pinsamma insats laget gjorde i Chockladlådan senast. Jag hoppas verkligen att man använder detta som tändvätska inför och gärna också under matchen imorgon.

Jag tror dock att vi måste upp ett snäpp. Med det menar jag inte fler snygga passningar utan mer rejält spel med full koncentration från samtliga i laget under 60 minuter.

Men med det här laget, så fan vet.

Hur som helst är det gott med att gå in i helgen med två vinster.

Det räcker gott så.

Annonser

Pass the Mike!


Efter gårdagens tvåpoängare kan vi antagligen enas om att laget har hittat ett grundspel att använda sig av. I samma andetag inser i varje fall jag att vi skulle ha haft problem mot många andra lag i serien, för att inte säga de flesta, på grund av den stora mängd utvisningar som vi ådrog oss tillsammans med det slarv som förekom vid flera tillfällen. När jag sedan andas ut efter de tankarna så blir jag lite lättad för laget visar, trots Joel och Bäckman på skadelistan, att man till slut är så trygga i gruppen att man inte faller ihop för minsta lilla motgång.

Jag gillar det!

Jag gillar också att en kille som Mikael Johansson framstår mer och mer som en av de bättre värvningarna som Frölunda gjort de senaste åren. Hans offensiv den här säsongen är redan lika bra (poängmässigt) som för säsongen spelmässigt är han ännu bättre. Det som är intressant med honom är att han verkar lägga till en dimension i sitt spel ut efter vad laget behöver:

Vi saknar yttrar!

– Mike spelar ytter,

Vi saknar backar!

– Mike spelar back,

Vi saknar kreativa centrar!

– Mike tar den rollen också

Vi saknar Sportchef!

Mike räcker upp handen och tar den roll… nä det är för tidigt.

Jag har varken ork eller förstånd nog att beskriva hur bra han är utan att vara bäst på hockeyn som sådan. Jag vet inte hur det går till men det räcker att det fungerar.

Skrbek är allt annat än skräp att ha i backlinjen. Det var ett bra beslut av Nubben att ta in honom, men att återigen nödvärva en defensiv back i början på säsongen är också en bra beskrivning av varför Nubben var tvungen att lämna.

Någon dag till så är det Modo hemma som gäller. Vi behöver inte påpeka hur mycket tre poäng skulle betyda för oss va?

Vi avslutar den här hyllningen till killen med 28 minuters speltid igår med en låt som lika väl skulle kunnat vara vad man skrek till Pebben under hans karusellåkning i offensiv SSK-zon:

Pass the Mic!


En drinkpinne i ögat på Ankan?


Ankan verkar ha satt sin Gin & Tonic i vrångstrupen över den sista utvisningen igår. Antagligen kollade han inte på hela matchen eller så hade han petat sig i ögat med drinkpinnen.

Det var knappast den utvisningen som gjorde att SSK förlorade. Däremot kan man enögd som jag är säga att det var åtminstone två hakningar/fasthållningar som man inte dömde för som lika väl hade kunnat innebära att vi lyckades få med oss en trepoängare redan under full tid. När det gäller domarnas standard är den allt annat än jämn. Det är knappast ett tecken på en jämn domarnivå när jag blir nästan lika förbannad när vi får en utvisning med oss som att vi får en mot oss.

Vad jag själv satt och funderade på igår kväll är att domarna har gått från att ha en nolltolerans på spelförstörande moment som hakningar och fasthållningar till att det snarast är så att man har fått en nästintill nolltolerans för utvisningar på spelförstörande moment.  Ja under vissa matcher i varje fall.

Nu skulle man tro att hela domarkåren var helt under isen men det är inte bara negativt att vi får ojämna och inkompetenta domare.  För att citera mig själv så innebär en ökad domarinkompetens både ökad underhållning och bättre stämning i arenan.

Lite mer om matchen kommer senare.


Inför SSK-FHC: Försnack från Fröding ffs


Vi befinner oss på en tidsmässig plats

ungefär ett par timmar från match

något som borde kunna kittla er lite

kanske har vi tur och får se blodvite

 

Men vi vet att botteninsatsen kan komma ikväll

Speciellt om flera vägrar ta på sig sitt blåställ

Då spelar det ingen roll

Om Hallenius knappast kan rädda en badboll

 

Problem är att vi saknar såväl gammal som ung

Och saknad är Bäckman som spelat som en kung

Med frenesi som tjackad bever*

Vi kan komma hem med en seger

 

Nu hoppas jag Frölunda sticker ner sin näsa i skiten

Oavsett om ens lön är stor eller liten

Tre poäng mot SSK är inget att ge bort

Speciellt om vi skulle stå där när slutspelståget har gått

 

Med dedikering till kvällens motståndar-ordekvilibrist säger bara:

Kör!

 

*Söder-dialekt för bäver.


Inför HV71-FHC: Kung David är gammal och ålderstigen


Det är dags för match imorgon och på söndag mot HV. Men läser du det här så vet du det redan. Du vet också att Ledin kommer ha smörjt munlädret, att Laine kommer åka nord-syd över hela banan och att Davidsson kommer att vara HV:s bästa spelare precis som vanligt.

Den där Davidsson kan man verkligen förundras över, han har antagligen samma potential att vara bland de bästa hockeyspelarna i Elitserien lika länge som vår egen Niklas Andersson. I Jönköping och HV-kretsar har nummer 76 ett näst-intill bibliskt skimmer över sin person och det han har gjort för klubben.

Om Jönköping är Sveriges Jerusalem så är Johan Davidsson Kung David av Is(rael). Jag grävde därför lite på Internet för att hitta några passande bibelcitat som ger oss en överblick av vem Johan Davidssons egentligen är:

Ja enligt Wikipedia så är David är en av de viktigaste gestalterna i [HV71:s] historia. Han var deras andre kung. Av många betraktas David som en föregångare till Messias.

Spontant känner jag att den förste kungen borde väl vara Owe Thörnberg alltså bentacklarens farsa eller om det är Fredrik Stillman, men jag är inte helt säker så jag låter den frågan vara öppen till någon i Jerusalems fårskock att kommentera. För mig finns det dock flera bättre kungar som spelat i HV71: Janne Karlsson, Bröderna Esbjörs och Hasse Sjö är HV-spelare som enligt mig är större än någon av de tidigare nämnda. Det kan för all del bero på att de egentligen är gamla lagkaptener i Frölunda hela bunten. Ja till och med bröderna Esbjörs gamla far var lagkapten i Frölunda.

Vad vi måste vara oroliga över är det sista i beskrivningen: Av många betraktas David som en föregångare till Messias. Här blir jag fundersam – vem ska HV kunna hitta som blir bättre spelare än Davidsson och dessutom stannar kvar i Elitserien? Jag tror det är omöjligt. Men medan HV-supporters sitter och gottar sig åt möjligheterna till en framtida Messias så blickar jag in i framtiden med hjälp av det regelverk som HV 71 bygger sitt spel på: Bibeln.

I Bibeln beskriver man nr. 76 så här (Titusbreven)

Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara hårdhänt, inte sniken, utan skall vara gästfri, godhjärtad, behärskad, rättrådig, from och sträng mot sig själv. Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna.

Ja, en rätt bra beskrivning av hur Johan Davidsson framställs i media. Vi som vet mer, vi vet att han egentligen är både gnällig och skenhelig

Med all denna idiotiskt hopsamlade information om en ynka spelare så vill jag för er som eventuellt tycker det är en aningens irriterande att HV71 får behålla en spelare som håller hög klass år efter år berätta att framtiden ser inte lika ljus ut:

Kung David var gammal och ålderstigen. Trots att man bredde täcken över honom hade han svårt att hålla sig varm.

Detta är något jag ser fram emot!

Att lagkaptenen, rinkens riddare och allt som han är, tillåter att lagkamraterna beter sig som idioter, det får i varje fall mig att tvivla på hans rättfärdighet:

Så låt oss nu börja med de två matcherna i helgen. Ligg tätt på honom, stör honom, reta upp hans medspelare så att de tar onödiga utvisningar och låt honom få veta att när man möter Frölunda kan man inte sitta med Bibeln i ena handen för att förklara sin storhet – då måste man åka skridskor, hålla upp huvudet och framför allt göra sin bästa match för säsongen.

Nu tacklar vi prästerskapet med tillhörande talarstol och dopfunt rätt ner i Vättern.

Kör för fa-an!

Följ HV-bloggen inför matchen

Nyström efter vinsten mot Timrå


Eftersnack: Sämsta matchen från Frölunda i år


Lasse har i sin blogg lovat att som straff för sitt euforiska tippande läsa inlägg från den här bloggen, från Lugna Puckar och från Pucksnack. Jag säger naturligtvis välkommen till Lasse, välkommen till straffet:

Jag uppmärksammade Lasses ångeststön om att inget av lagen var bra. Det är ofta så jag själv har suttit och sagt de gånger Luleå har kommit till storstan och gnetat sig till 3 poäng genom att skjuta 15 skott från offensiv blå och vinna med 3-1. Jag ville först inte inse att Lasse hade rätt förrän jag knallade in och läste matchrapporten på WWS där det står så här:

Det första Luleåskottet mot Johan Holmqvist kom först efter 13:26, det andra efter 16:54 – under samma tid hade Frölunda kontrollerat perioden totalt och testat David Rautio i hemmaburen med 10 skott.

Men jag håller med alla Luleåsupportrar. Det är fan att man ska vara så dålig att man bara skjuter 10 skott på första 17 minutrarna mot serieledarna. Jag är böjd att inse att vilken genomdålig match Frölunda gör, vi var verkligen inte bra igår. När man följer upp en anskrämlig första period med en helt igenom usel andra period som oss endast ger ett 3-0 överläge så måste man inse att båda lagen helt värdelösa och Frölunda antagligen det sämsta som stått på ett par skridskor.

Jag har nog inte sett Frölunda sämre än igår och det är bara att konstatera att livet på Bottenlagsbloggen är fortfarande lika miserabelt som innan…

För att vara helt allvarlig så tycker jag att Frölunda egentligen inte gör någon riktigt dålig period. Man är fantastiskt pressad i tredje men tack vare att några av spelarna i vår Adrena-line med Mike & Co fortsätter kämpa så lyckas vi stundvis lyfta upp spelet vilket ger laget en välbehövlig paus i ett annars energikrävande försvarsspel. I slutet så tar LHF ut Ratio och slänger in en 7:e utespelare (Kuben var den 6:e) men det blir ändå inte mer än en pys-ballong mot Honken.

En sak är jag dock benägen att hålla med samtliga Luleåsupportrar om: Luleå var fanimig inte bra idag. Skillnaden är att om Frölunda varit så dåliga som Luleå så hade man förlorat med 2-0 istället. Man kan säkert hitta flera orsaker som pekar på att Frölunda inte var bra utan att det var Luleå som var dåliga, men man kan definitivt inte skylla på domaren.

Det finns många spelare i Frölunda som ska vara nöjda: Pavel ”Skräpet” Skrebk tycker jag bidrar med ett bra backspel och tillsammans med Bäckman, Tömmernäs och en pånyttfödd Hedman så finns det helt plötsligt stabilitet i laget. När sedan Pastorn hittat predikstolen mellan Kallio och Niklas så börjar det röra på sig. Vi får hoppas att man inte faller ner i gamla synder utan att man fortsätter att jobba hårt, hårdare och hårdast i Elitserien annars är vi kvar längst ner, fast förankrade i gyttjan, när serien summeras i vår.

Vem vet, nu kommer kanske vändningen?

…men frågan är om det är för Frölunda eller Luleå?

Artiklar om skrällen i norr:

Expressen

Aftonbladet


Är Frölunda Farmarlag eller Psykofarmakalag?


Jag närde en förhoppning, visst var den kanske flyktig, men ändå inte helt ouppnåelig. Jag hoppades att Frölundas mer eller mindre absurda jakt efter Timråspelare skulle mattas av efter att Nubben checkade ut från jobbet. Det är inte så att jag har mer aversion mot Timrå än något annat lag utan mer att jag aldrig riktigt inte har sett någon större effekt av de här värvningar. Jag tycker att föreningen borde ha större möjligheter att hitta alternativ som bättre bygger ett nytt och eget Frölunda än ett gammalt Timrå. Jag har ju skrivit om detta tidigare dels i ”Nubben mest framgångsrik i Frölunda” och även i inför-analysen när det vankades Elitseriepremiär: ”En inavlad match”. Både de inläggen borde vara mer än tillräckliga för att förklara min ståndpunkt i frågan.

Det är bara att konstatera att från ha varit ett farmarlag till Frölunda är Frölunda på väg att bli farmarlag till Timrå. Och för oss som följer laget blir det snarare en känsla av att man byggt ett Psykofarmaka-lag som är helt beroende av stimulans för att inte fallera in i misär och spelmässig depression.

Atchjooo! Prozac säger jag…

Nu ser vi alltså, visserligen i media, att man är intresserad av Björn Svensson f.d. Timråspelare. Jag är absolut ingen expert på Björn Svensson och kan egentligen inte säga att värvningen kommer vara bra eller anus. Men känslan, när lagets bästa poängplockare på center-sidan är Mikael Johansson, är inte att det är ytterligare bredd på forwardsidan som behövs utan kanske hellre någon form av spetskompetens. Men uppenbarligen är det så att Kenta med sin erfarenhet från Timrå (vart annars?) eventuellt vet något som jag inte vet. På Eliteprospects står det om en forward med spelintelligens och kanske är det något som kan blomma ut än mer i Frölunda än vad den har gjort på bänken i Timrå.

Svenssons uppgift kan inte vara något annat än att i första hand att bredda laget. När Mikael Johansson är bäst poängplockande center och Niklas ”Gandalf” Andersson är bästa poängplockande forward är det lätt att förstå att vi behöver verkligen mer bredd. Strategin är antagligen att vi samlar på oss omkring 35 spelare med en snittproduktion på ungefär 15 poäng per säsong så har vi tillräcklig bredd för att klara oss ifrån kvalserien.

Inför dagens match mot DIF så ser vi fram emot att skruva upp vindmaskinen till max redan efter första perioden. Det är ju så vi vant oss vid att se hockey de senaste åren: Period 1 är helt avgörande – Man faller ihop totalt i period 2 och om vi har tur sitter vi och hoppas på oavgjort i period 3.

För Frölunda innebär kravet på vinst inte oftast att man lyfter sig utan lika ofta att man lägger sig. Varje gång det nu kommer en vinst är det snarast så att man har förlorat så mycket att man för eller senare var tvungen att vinna.

Stefan Lundh sa att nu är det Föreningen som är viktigast inte individerna. Jag tror att det är kan vara ett bra tillfälle att förklara det för spelarna. Skulle det vara en nyhet för dem är helt klart på tiden att de blir uppmärksamma på detta.

I vilket fall som helst så hoppas  jag att Frölunda idag bjuder på ishockey som den ska och kan spelas.

Kanske redan i första perioden?


Robinson-träff på Frölunda Campus


Det är dags för en av föreningens viktigaste årsstämmor på länge. Det finns en stor osäkerhet kring vad som kommer att hända och det är nog riskfritt att konstatera att det finns nog både en och två svettiga överläppar på kansliet vid Frölundaborg. Jag tänkte ge er mina två små penningar om den här historien.

Ett alternativ utan alternativ

Det är nästan beklämmande att följa hur någon lägger så otroligt mycket tid och pengar på att få den nuvarande styrelsen sänkt med betongstövlar i hamnen på morgondagens årsstämma. Jag har i sak inget emot att man dryftar sina åsikter och försöker få folk att ställa upp på dessa i demokratiska val men det som stör mig är att det inte finns något alternativ.

Visserligen har Frölunda satt sig i den här situationen själva genom sitt agerande de senaste åren men enligt mig är det irrelevant utifrån vad alternativet på morgondagens stämma är: VAKUUM. Vakuum är visserligen bra om du ska förpacka kött men inte om du ska driva en förening eller bolag på ett professionellt sätt. Speciellt inte om man är satt under press.

Oavsett vad du tycker om styrelsen så är det helt klart så att FHC kommer må bättre av en dålig styrelse än ingen alls. Så vitt jag vet finns det väl inga idag kända förslag till ledamöter och därför finns det av naturliga skäl heller inget alternativ att ta ställning till. Enda möjligheten man har just nu är att vara emot – bara för att liksom.

För vissa är det fullt tillräckligt att bara ”vara emot något” utan att för den skull ha en åsikt om vad som skulle vara bättre. För mig är detta lite viktigare än så. Vill man förändra något så bör man åtminstone veta hur detta ska FÖRBÄTTRA den nuvarande situationen.

Jag kan också känna mig attraherad av att sälla mig till missnöjeskören bara för att få känna att min röst betyder något i det stora hela och för att visa på att den senaste utvecklingen inte är OK.

Men för mig är vakuum ett sämre alternativ speciellt om jag röstar för min egen skull.

Klubben har själva bäddat sängen

Det är inte helt fel att säga att Frölunda själva har bäddat för den här varianten av Robinson-tävling. Man har under de senaste åren å ena sidan marknadsfört högklassig hockey och å andra sidan levererat en i bästa fall svajig produkt. Detta har gjort att klyftan mellan supportrar och klubb har ökat. Den klyftan har spätts på av en minst sagt tveksam medie/kommunikationsstrategi med en mängd begränsande regler för dem som vill komma närmare laget. Detta är vad man nu kan få betala för – inte bara genom burop på matcherna utan även genom regelrätta burop även på årsstämman.

I grunden tror jag att man har glömt en mycket viktig del i det som man så tydligt har marknadsfört, att man ska vara en europeisk toppklubb!

Problem är att man endast har lyckats att leda hockeyns utveckling kommersiellt men samtidigt glömt att det är utvecklingen av sporten ishockey som man måste leda för att ha nytta av de ”nya affärsmodeller” man vill använda sig av.

Kanske är det den sportsliga delen av organisationen som saknat visioner? Kanske är det så enkelt att man har varit så fokuserad på ekonomin att man glömt kärnverksamheten (…eller Stjärnverksamheten).

Ja felen kan vara många men lösningen är knappast att rösta för ett vakuum.

Tidigare inom samma gebit:

Om Gyllander

Om avgrunden mellan supportrar och klubb – Vi rear ut vår själ – allt ska bort


Livet i valfritt däggdjurs ändalykt


Framtiden är ljus! Det är bara just här och nu som det är mörkare än i ett arsle. Lukten och känslan är också detsamma som den eventuellt skulle vara i valfritt däggdjurs ändalykt. Men kom ihåg de klokheter som vuxit fram över flera tusensårs tillkortakommanden!

När det är som mörkast är det som närmast till räddning.
När du är på botten finns det bara en väg och det är uppåt.
När alla pengar är slut är det bara en dag kvar till den 25:e.

Men inte i vårt fall – för när du tror att det inte kan gå ännu mer åt helvete åker man på en käftsmäll mot AIK. Så uppenbarligen fungerar inte dessa uttryck för oss FHC-supporters. Anledningen är enkel. Dessa uttryck har kommit fram genom tusen års av erfarenhet av hur man ska förhålla sig till en helt uppgiven situation samtidigt som hockey egentligen bara har spelats i knappt hundra år – FHC ännu kortare. Därför kan man ta sikte på de där uttrycken med ett vristskott och skicka dem rätt ut i periferin.

Vi som håller på Frölunda, vi har slutat tro på att ”när allt är som mörkast är ljuset som närmast.
Vi som håller på Frölunda kan summera våra erfarenheter av en situation som denna genom att citera den så kärnfullt formulerade repliken av Vildvittrorna i Ronja Rövardotter:

Nu [jävlar] ska blodet flyta.

Såna är vi. Nu jäklar går ingen säker, här ska det sparkas och uppropas mot både det ena och det andra. Och det kan jag säga drevet börjar verkligen varva upp här på västkusten. På väg till jobbet såg jag idag en mob som drog igenom stan med högafflar, varm tjära och fjädrar för att skicka både spelare, tränare, ordföranden, VD och maskotar ut ur stan. Det är med andra ord mer eller mindre som vanligt här i vindens huvudstad. Enda skillnaden är att den här gången är det allvar. Ja, beroende på hur allvarligt hockey kan bli.

Problemet är att varje skrik på förändring i Frölunda har föregåtts av mer eller mindre helt vanliga förkylningar medan den här åkomman är något mycket mer allvarligt. Vi har botat vanliga förkylningar med gips, cellgiftsbehandling och penicillin. Nu när benfan är av på tre ställen har vi inga botemedel kvar. Så vad göra?

Ja det är något jag behöver tänka på. Även jag som kört samma sväng sen bloggen startade behöver fundera över något nytt att komma med och med det korta förstånd som undertecknad har är det en minst lika stor uppgift som laget har framför sig.

Men det finns ändå saker som är konstiga:

Viklund? Vad håller han på med?

Vi har haft spelare som Fabbe och Nordqvist som fick gå. Vi har sparkat spelare och inte kunnat förlänga med till exempel Plüss men Viklund fortsätter att blanda kortleken med bajs för att sedan dela ut dessa sporadiskt under 60 effektiva minuter. Han är kvar. Hedman är kvar trots sämst plus-minus. Förra året var det Viklund men det känns som hugget eller stucket.

Det är för mig två spelare som varit precis så bra att de får vara kvar trots att det är mer än tillräckligt dåliga/ojämna för att få packa trunken och åka vidare.

Nu går i varje fall jag ut i ladan och vässar mjölkningsapparaten till kossorna. För att det kan Frölunda behöva – en riktig kassako om man ska ta sig ur den här prekära situationen.


Inför FHC-DIF: Jobbet räddar mig från hockeyn…?


Det är alltså en sån vecka där jobbet tar fokus ifrån viktigare saker. Inte bara att jag sitter här och hoppas på att få en ny Desire HD inom det närmsta utan också att jag tvingas iväg på någon form av intern konferens där vi ska diskutera ”framtida strategier”. Det kan ju låta lite fancy-prancy men det kommer säkerligen vara lika upphetsande som att se Frölunda spela 5 mot 3, dvs frustrerande att man inte kommer till skott.

Uppenbarligen kommer jag sitta på någon mer eller mindre välbehövlig middag vid matchstart och om jag kan hålla nere stämningen på noll under hela middagen kan jag vara tillbaka på rummet och min radio redan vid 20.00. Allt handlar om att sucka, titta upp i taket och gnola på gamla låtar som ger folk ångest så kommer stämningen snart vara nere på noll.

Kom ihåg: Det finns inga medarbetare – bara MOTarbetare. Och det är just den rollen jag ska implementera under dagens övningar.

***

När det sen gäller matchen så pratade Challe senast om att Frölunda var ett skadeskjutet djur och det var tydligen något positivt. Men en gammal Savann-rutinerad halv brittisk imperialist räv som jag har jag en annan uppfattning. De är just de halvskadade lejonen som tar med sig sin motståndare i graven med ett desperat anfall. I fallet mot Modo så fungerade det utmärkt men hur blir det mot järnkaninerna?

Jag hoppas naturligtvis att man kan fortsätta jobba med åtminstone en fungerade offensiv kedja. Om sedan Honken kan hålla sin andra nolla i Frölunda-karriären så ska vi nog kunna ordna oavgjort i varje fall.

Skulle allt gå åt helvete – alltså att stämningen på middagen är på topp och Frölunda spelar rutinhockey utan glöd och själ så kan jag i varje fall säga att jobbet räddade mig från hockeyn.