Eftersnack: Sämsta matchen från Frölunda i år


Lasse har i sin blogg lovat att som straff för sitt euforiska tippande läsa inlägg från den här bloggen, från Lugna Puckar och från Pucksnack. Jag säger naturligtvis välkommen till Lasse, välkommen till straffet:

Jag uppmärksammade Lasses ångeststön om att inget av lagen var bra. Det är ofta så jag själv har suttit och sagt de gånger Luleå har kommit till storstan och gnetat sig till 3 poäng genom att skjuta 15 skott från offensiv blå och vinna med 3-1. Jag ville först inte inse att Lasse hade rätt förrän jag knallade in och läste matchrapporten på WWS där det står så här:

Det första Luleåskottet mot Johan Holmqvist kom först efter 13:26, det andra efter 16:54 – under samma tid hade Frölunda kontrollerat perioden totalt och testat David Rautio i hemmaburen med 10 skott.

Men jag håller med alla Luleåsupportrar. Det är fan att man ska vara så dålig att man bara skjuter 10 skott på första 17 minutrarna mot serieledarna. Jag är böjd att inse att vilken genomdålig match Frölunda gör, vi var verkligen inte bra igår. När man följer upp en anskrämlig första period med en helt igenom usel andra period som oss endast ger ett 3-0 överläge så måste man inse att båda lagen helt värdelösa och Frölunda antagligen det sämsta som stått på ett par skridskor.

Jag har nog inte sett Frölunda sämre än igår och det är bara att konstatera att livet på Bottenlagsbloggen är fortfarande lika miserabelt som innan…

För att vara helt allvarlig så tycker jag att Frölunda egentligen inte gör någon riktigt dålig period. Man är fantastiskt pressad i tredje men tack vare att några av spelarna i vår Adrena-line med Mike & Co fortsätter kämpa så lyckas vi stundvis lyfta upp spelet vilket ger laget en välbehövlig paus i ett annars energikrävande försvarsspel. I slutet så tar LHF ut Ratio och slänger in en 7:e utespelare (Kuben var den 6:e) men det blir ändå inte mer än en pys-ballong mot Honken.

En sak är jag dock benägen att hålla med samtliga Luleåsupportrar om: Luleå var fanimig inte bra idag. Skillnaden är att om Frölunda varit så dåliga som Luleå så hade man förlorat med 2-0 istället. Man kan säkert hitta flera orsaker som pekar på att Frölunda inte var bra utan att det var Luleå som var dåliga, men man kan definitivt inte skylla på domaren.

Det finns många spelare i Frölunda som ska vara nöjda: Pavel ”Skräpet” Skrebk tycker jag bidrar med ett bra backspel och tillsammans med Bäckman, Tömmernäs och en pånyttfödd Hedman så finns det helt plötsligt stabilitet i laget. När sedan Pastorn hittat predikstolen mellan Kallio och Niklas så börjar det röra på sig. Vi får hoppas att man inte faller ner i gamla synder utan att man fortsätter att jobba hårt, hårdare och hårdast i Elitserien annars är vi kvar längst ner, fast förankrade i gyttjan, när serien summeras i vår.

Vem vet, nu kommer kanske vändningen?

…men frågan är om det är för Frölunda eller Luleå?

Artiklar om skrällen i norr:

Expressen

Aftonbladet

Annonser

LHF -FHC: Hillbilly-bokhylla under produktion…


När jag vaknade i morse var det något som dunkade, något som med en taktfast envishet manade till uppmärksamhet.

Känslan var att det var något som pågick utan att jag egentligen visste vad. Att det pågår saker som jag inte förstår är ju snarare regel än undantag speciellt klockan 05.30, men i det här fallet var det något annat.

Dunkandet och pockandet på uppmärksamhet fortsatte. Men hjärnan vägrade att ge eventuellt stöd till att analysera situationen. Till slut förstod jag att detta dunkande inte var någon euforisk afrodisiak-knaprande granne som blandat ihop sina mest basala kroppssignaler utan istället dagens första känsla av att det var hockey ikväll.

Leendet spred sig över läpparna när jag tänkte på kvällens drabbning och samtidigt kom då insikten forsande ner över mig som ett Niagarafall, det kan också ha varit grannens Viagarafall (men jag hoppas på det förstnämnda): Fan också det är ju Hillbilly-hockey mot Hillbilly-Luleå ikväll.

Leendet fanns kvar på läpparna men insikten om att vi eventuellt blir uppätna till kvällsmat under matchen bidrog till att jordens dragningskraft blev alldeles för stor och läpparna lade sig åter ner i sina nu välbekanta inverterade smilgropar.

Jag är en imbecill och till nöds även en väldigt positiv hockeysupporter. Så också idag. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om framtidens segrar för Frölunda för att sedan placera min egen panna mot väggen i vardagsrummet i frustration över att jag ens hoppades på vinst. I takt med att den här säsongen fortskridit har det påverkat både pannan och väggen. Jag har därför kommit fram till att en negativ syn på framtiden kommer bespara min panna en hel del smärta.

Av den enkla anledningen konstaterar jag torrt att det blir en oerhört tuff match mot ett hårt checkande Luleå. Det finns inte utrymme för Frölunda att göra en klassisk pilla-i-navel-match efter två stockholmsskalper på hyllan. Nu ska vi också ha en björnfäll att lägga på de förbannade skotrarna vi snor med oss från Hillbilly-byn. Förhoppningen är att vi gör en hill-Billy-Bokhylla av motståndarna ikväll, säljer dem som platta paket på Ikea och konstaterar att när det hockeylaget ska skruvas ihop igen så fattas det ett flertal delar som åtminstone jag trodde behövdes för att vara ett topplag.

Men det finns ju som sagt inget som tyder på att så blir fallet och fram till matchstart så får jag väl ögna igenom Lasses förbannade matchtippande och fundera på hur vi själva har byggt vårt lag…


Är Frölunda Farmarlag eller Psykofarmakalag?


Jag närde en förhoppning, visst var den kanske flyktig, men ändå inte helt ouppnåelig. Jag hoppades att Frölundas mer eller mindre absurda jakt efter Timråspelare skulle mattas av efter att Nubben checkade ut från jobbet. Det är inte så att jag har mer aversion mot Timrå än något annat lag utan mer att jag aldrig riktigt inte har sett någon större effekt av de här värvningar. Jag tycker att föreningen borde ha större möjligheter att hitta alternativ som bättre bygger ett nytt och eget Frölunda än ett gammalt Timrå. Jag har ju skrivit om detta tidigare dels i ”Nubben mest framgångsrik i Frölunda” och även i inför-analysen när det vankades Elitseriepremiär: ”En inavlad match”. Både de inläggen borde vara mer än tillräckliga för att förklara min ståndpunkt i frågan.

Det är bara att konstatera att från ha varit ett farmarlag till Frölunda är Frölunda på väg att bli farmarlag till Timrå. Och för oss som följer laget blir det snarare en känsla av att man byggt ett Psykofarmaka-lag som är helt beroende av stimulans för att inte fallera in i misär och spelmässig depression.

Atchjooo! Prozac säger jag…

Nu ser vi alltså, visserligen i media, att man är intresserad av Björn Svensson f.d. Timråspelare. Jag är absolut ingen expert på Björn Svensson och kan egentligen inte säga att värvningen kommer vara bra eller anus. Men känslan, när lagets bästa poängplockare på center-sidan är Mikael Johansson, är inte att det är ytterligare bredd på forwardsidan som behövs utan kanske hellre någon form av spetskompetens. Men uppenbarligen är det så att Kenta med sin erfarenhet från Timrå (vart annars?) eventuellt vet något som jag inte vet. På Eliteprospects står det om en forward med spelintelligens och kanske är det något som kan blomma ut än mer i Frölunda än vad den har gjort på bänken i Timrå.

Svenssons uppgift kan inte vara något annat än att i första hand att bredda laget. När Mikael Johansson är bäst poängplockande center och Niklas ”Gandalf” Andersson är bästa poängplockande forward är det lätt att förstå att vi behöver verkligen mer bredd. Strategin är antagligen att vi samlar på oss omkring 35 spelare med en snittproduktion på ungefär 15 poäng per säsong så har vi tillräcklig bredd för att klara oss ifrån kvalserien.

Inför dagens match mot DIF så ser vi fram emot att skruva upp vindmaskinen till max redan efter första perioden. Det är ju så vi vant oss vid att se hockey de senaste åren: Period 1 är helt avgörande – Man faller ihop totalt i period 2 och om vi har tur sitter vi och hoppas på oavgjort i period 3.

För Frölunda innebär kravet på vinst inte oftast att man lyfter sig utan lika ofta att man lägger sig. Varje gång det nu kommer en vinst är det snarast så att man har förlorat så mycket att man för eller senare var tvungen att vinna.

Stefan Lundh sa att nu är det Föreningen som är viktigast inte individerna. Jag tror att det är kan vara ett bra tillfälle att förklara det för spelarna. Skulle det vara en nyhet för dem är helt klart på tiden att de blir uppmärksamma på detta.

I vilket fall som helst så hoppas  jag att Frölunda idag bjuder på ishockey som den ska och kan spelas.

Kanske redan i första perioden?


Nu är det slut på gamla tider…


Att ens försöka sig på något så energikrävande som att ge ett adekvat omdöme på den påse med avföring som FHC bjöd sina supportrar idag är mer än vad jag egentligen är beredd att satsa.

Det är helt otroligt hur det kan se så annorlunda ut från match till match. Vi har inte många spelare som jag tycker blir bättre eller ens utmärker sig under matcherna. När Finn-kedjan är inne så är det som om Löken inte finns. Han är puts väck. Han är inte här och han är inte där. Finns det någon som vet hur mycket puck han har i snitt egentligen? Det känns som om att han åker runt och gömmer sig hela tiden. Ju mer i passningsskugga han är desto mer orörlig är han.

Nu spelar det ju ingen roll för det är ett lag som förlorar och inte en enskild spelare.

Jag avslutar detta med en lite refräng som mycket väl kan ljuda i sista matchen för säsongen:

Ja, nu är det slut på gamla tider.
Ja nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort,
så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider.
Nu går trettifyran i himlen in.

Over and out


Robinson-träff på Frölunda Campus


Det är dags för en av föreningens viktigaste årsstämmor på länge. Det finns en stor osäkerhet kring vad som kommer att hända och det är nog riskfritt att konstatera att det finns nog både en och två svettiga överläppar på kansliet vid Frölundaborg. Jag tänkte ge er mina två små penningar om den här historien.

Ett alternativ utan alternativ

Det är nästan beklämmande att följa hur någon lägger så otroligt mycket tid och pengar på att få den nuvarande styrelsen sänkt med betongstövlar i hamnen på morgondagens årsstämma. Jag har i sak inget emot att man dryftar sina åsikter och försöker få folk att ställa upp på dessa i demokratiska val men det som stör mig är att det inte finns något alternativ.

Visserligen har Frölunda satt sig i den här situationen själva genom sitt agerande de senaste åren men enligt mig är det irrelevant utifrån vad alternativet på morgondagens stämma är: VAKUUM. Vakuum är visserligen bra om du ska förpacka kött men inte om du ska driva en förening eller bolag på ett professionellt sätt. Speciellt inte om man är satt under press.

Oavsett vad du tycker om styrelsen så är det helt klart så att FHC kommer må bättre av en dålig styrelse än ingen alls. Så vitt jag vet finns det väl inga idag kända förslag till ledamöter och därför finns det av naturliga skäl heller inget alternativ att ta ställning till. Enda möjligheten man har just nu är att vara emot – bara för att liksom.

För vissa är det fullt tillräckligt att bara ”vara emot något” utan att för den skull ha en åsikt om vad som skulle vara bättre. För mig är detta lite viktigare än så. Vill man förändra något så bör man åtminstone veta hur detta ska FÖRBÄTTRA den nuvarande situationen.

Jag kan också känna mig attraherad av att sälla mig till missnöjeskören bara för att få känna att min röst betyder något i det stora hela och för att visa på att den senaste utvecklingen inte är OK.

Men för mig är vakuum ett sämre alternativ speciellt om jag röstar för min egen skull.

Klubben har själva bäddat sängen

Det är inte helt fel att säga att Frölunda själva har bäddat för den här varianten av Robinson-tävling. Man har under de senaste åren å ena sidan marknadsfört högklassig hockey och å andra sidan levererat en i bästa fall svajig produkt. Detta har gjort att klyftan mellan supportrar och klubb har ökat. Den klyftan har spätts på av en minst sagt tveksam medie/kommunikationsstrategi med en mängd begränsande regler för dem som vill komma närmare laget. Detta är vad man nu kan få betala för – inte bara genom burop på matcherna utan även genom regelrätta burop även på årsstämman.

I grunden tror jag att man har glömt en mycket viktig del i det som man så tydligt har marknadsfört, att man ska vara en europeisk toppklubb!

Problem är att man endast har lyckats att leda hockeyns utveckling kommersiellt men samtidigt glömt att det är utvecklingen av sporten ishockey som man måste leda för att ha nytta av de ”nya affärsmodeller” man vill använda sig av.

Kanske är det den sportsliga delen av organisationen som saknat visioner? Kanske är det så enkelt att man har varit så fokuserad på ekonomin att man glömt kärnverksamheten (…eller Stjärnverksamheten).

Ja felen kan vara många men lösningen är knappast att rösta för ett vakuum.

Tidigare inom samma gebit:

Om Gyllander

Om avgrunden mellan supportrar och klubb – Vi rear ut vår själ – allt ska bort


Lycka till Nubben!


Det är ju egentligen lite tråkigt att det hela har gått så här långt men samtidigt är det inte speciellt konstigt att Nubben väljer att köra av motorvägen. Man kan å ena sidan förstå att han inte känner sig tillräcklig och å andra sidan tycka att det är en ”easy-way-out”.

Sen kan man ju också känna en viss avundsjuka. Det gör åtminstone jag. Tänk om man bara kunde säga upp sitt engagemang i föreningen, Tack och hej – nästa år gör jag något annat. Jag är medveten om att liknelsen haltar då jag har väldigt lite personlig prestige kopplat till detta.  Men om ser det utifrån ett spelarperspektiv så tror jag ändå att jämförelsen fungerar. Hur kommer gruppen svara på detta? Vilka nya källor till ångest kan man hitta där nere i avgrunden? Vi får hoppas att det blir lite jäkla lugn och ro kring den här föreningen. Det skulle behövas. Men det är som man säger när man inte har några orsaker att skylla på längre:

Vi jobbar inte så…

Och sen har vi det där jäkla medlemsmöte också. När föreningen behöver som mest lugn och ro så startar någon jäkel ett upprop/medlemsuppror eller vad man nu vill kalla det. Detta i en tid då det behövs stöd. Jag tror inte domstolsförhandlingar, skrikande folk på en föreningsstämma är rätt väg att gå. Min förhoppning är att Frölunda försöker ta en diskussion med den där killen som startat allt för att på så sätt komma fram till något som gör att det blir ett i grunden positivt möte där medlemmar har möjlighet att visa sitt stöd snarare än sitt missnöje.

Man kan också se en viss ironi i att det ofta är knäpptyst i Scandinavium men antagligen fullt ös på medlemsmötet.

Vad som är mest synd i den här fortsatta cirkusen är att nästa år hade Nubben varit helt rätt person för det här laget. Med vikande publiksiffror och ett eventuellt framträdande i kvalserien så skulle de ekonomiska förutsättningarna varit perfekta för honom att göra det som alla säger han har kompetens för: Hitta spelare som kan utvecklas utan att det påverkar plånboken allt för mycket.

…over & out


Livet i valfritt däggdjurs ändalykt


Framtiden är ljus! Det är bara just här och nu som det är mörkare än i ett arsle. Lukten och känslan är också detsamma som den eventuellt skulle vara i valfritt däggdjurs ändalykt. Men kom ihåg de klokheter som vuxit fram över flera tusensårs tillkortakommanden!

När det är som mörkast är det som närmast till räddning.
När du är på botten finns det bara en väg och det är uppåt.
När alla pengar är slut är det bara en dag kvar till den 25:e.

Men inte i vårt fall – för när du tror att det inte kan gå ännu mer åt helvete åker man på en käftsmäll mot AIK. Så uppenbarligen fungerar inte dessa uttryck för oss FHC-supporters. Anledningen är enkel. Dessa uttryck har kommit fram genom tusen års av erfarenhet av hur man ska förhålla sig till en helt uppgiven situation samtidigt som hockey egentligen bara har spelats i knappt hundra år – FHC ännu kortare. Därför kan man ta sikte på de där uttrycken med ett vristskott och skicka dem rätt ut i periferin.

Vi som håller på Frölunda, vi har slutat tro på att ”när allt är som mörkast är ljuset som närmast.
Vi som håller på Frölunda kan summera våra erfarenheter av en situation som denna genom att citera den så kärnfullt formulerade repliken av Vildvittrorna i Ronja Rövardotter:

Nu [jävlar] ska blodet flyta.

Såna är vi. Nu jäklar går ingen säker, här ska det sparkas och uppropas mot både det ena och det andra. Och det kan jag säga drevet börjar verkligen varva upp här på västkusten. På väg till jobbet såg jag idag en mob som drog igenom stan med högafflar, varm tjära och fjädrar för att skicka både spelare, tränare, ordföranden, VD och maskotar ut ur stan. Det är med andra ord mer eller mindre som vanligt här i vindens huvudstad. Enda skillnaden är att den här gången är det allvar. Ja, beroende på hur allvarligt hockey kan bli.

Problemet är att varje skrik på förändring i Frölunda har föregåtts av mer eller mindre helt vanliga förkylningar medan den här åkomman är något mycket mer allvarligt. Vi har botat vanliga förkylningar med gips, cellgiftsbehandling och penicillin. Nu när benfan är av på tre ställen har vi inga botemedel kvar. Så vad göra?

Ja det är något jag behöver tänka på. Även jag som kört samma sväng sen bloggen startade behöver fundera över något nytt att komma med och med det korta förstånd som undertecknad har är det en minst lika stor uppgift som laget har framför sig.

Men det finns ändå saker som är konstiga:

Viklund? Vad håller han på med?

Vi har haft spelare som Fabbe och Nordqvist som fick gå. Vi har sparkat spelare och inte kunnat förlänga med till exempel Plüss men Viklund fortsätter att blanda kortleken med bajs för att sedan dela ut dessa sporadiskt under 60 effektiva minuter. Han är kvar. Hedman är kvar trots sämst plus-minus. Förra året var det Viklund men det känns som hugget eller stucket.

Det är för mig två spelare som varit precis så bra att de får vara kvar trots att det är mer än tillräckligt dåliga/ojämna för att få packa trunken och åka vidare.

Nu går i varje fall jag ut i ladan och vässar mjölkningsapparaten till kossorna. För att det kan Frölunda behöva – en riktig kassako om man ska ta sig ur den här prekära situationen.


Lättaste bloggposten hittils


”Abonnenten  kan inte nås för tillfället”

 

”Abonnenten  kan inte nås för tillfället”

 

”Abonnenten  kan inte nås för tillfället”

 

”Abonnenten  kan inte nås för tillfället”

 

”Abonnenten  kan inte nås för tillfället”




 


Inför FHC-DIF: Jobbet räddar mig från hockeyn…?


Det är alltså en sån vecka där jobbet tar fokus ifrån viktigare saker. Inte bara att jag sitter här och hoppas på att få en ny Desire HD inom det närmsta utan också att jag tvingas iväg på någon form av intern konferens där vi ska diskutera ”framtida strategier”. Det kan ju låta lite fancy-prancy men det kommer säkerligen vara lika upphetsande som att se Frölunda spela 5 mot 3, dvs frustrerande att man inte kommer till skott.

Uppenbarligen kommer jag sitta på någon mer eller mindre välbehövlig middag vid matchstart och om jag kan hålla nere stämningen på noll under hela middagen kan jag vara tillbaka på rummet och min radio redan vid 20.00. Allt handlar om att sucka, titta upp i taket och gnola på gamla låtar som ger folk ångest så kommer stämningen snart vara nere på noll.

Kom ihåg: Det finns inga medarbetare – bara MOTarbetare. Och det är just den rollen jag ska implementera under dagens övningar.

***

När det sen gäller matchen så pratade Challe senast om att Frölunda var ett skadeskjutet djur och det var tydligen något positivt. Men en gammal Savann-rutinerad halv brittisk imperialist räv som jag har jag en annan uppfattning. De är just de halvskadade lejonen som tar med sig sin motståndare i graven med ett desperat anfall. I fallet mot Modo så fungerade det utmärkt men hur blir det mot järnkaninerna?

Jag hoppas naturligtvis att man kan fortsätta jobba med åtminstone en fungerade offensiv kedja. Om sedan Honken kan hålla sin andra nolla i Frölunda-karriären så ska vi nog kunna ordna oavgjort i varje fall.

Skulle allt gå åt helvete – alltså att stämningen på middagen är på topp och Frölunda spelar rutinhockey utan glöd och själ så kan jag i varje fall säga att jobbet räddade mig från hockeyn.


På botten ser man allas sulor och lever på andras smulor.


Det är lite tungt idag. Vilket innebär att vi firar stora ögonbryns-rynkar-pannan-i-stora-veck-dagen. Med det menas att vi sitter lite till mans och funderar kring, kanske  inte vad det är som är fel utan snarare vad som ska göras. Det kan tyckas märkligt för ofta måste man veta vad som är fel för att kunna veta vad som ska göras. För mig kvittar det vad som är fel – det viktiga är att man hittar något att göra åt eländet.

Man får ju ofta den frågan från mindre bemedlade tänkare som inte riktigt bryr sig om Frölunda. Deras intresse för vad som är fel har inte några djupare orsaker mer än att det just du råkar vara en kontorsgranne man träffar över morgonkaffet eller en avlägsen släkting på en fredagsmiddag.

Vad är det som fel i Frölunda…? Just making conversation, tänker de när man skrumpnar ihop, suckar och svarar som alla andra: Jag vet inte.

För som det är nu kan egentligen ingen säga vad som är fel mer än att man spelar inte tillräckligt bra ishockey.

Vissa säger att laget är dåligt – visst kan laget vara dåligt men det innebär att  2 värvningar skulle kunna vända på skutan – sån är inte min känsla. Jag tror inte det gör varken från eller till just nu.

Vad laget måste inse är att om man som spelare känner att man inte tillför något så bör man trycka på eject-knappen och säga till fans och lagkollegor: Jag är inte personen som vänder det här. Ni ska inte behöva vänta på att jag ska börja spela hockey för att det ska gå bättre. Jag kastar in handduken och ställer min plats till förfogande.

Det borde man göra. Man borde också fråga sig om det är så att tålamodet är så jäkla kort i Göteborg som Ahdrian nämnt tidigare, varför dras vi då med så många spelare som egentligen inte tillfört någon form av kompetens de senaste åren?

Jo för att ju dyrare värvningar, ju mer prestige desto mer slack i linan mellan speltid och vad man tillför. Har man en dyr investering så vill man ge den en chans att lyckas.

Egentligen har jag aldrig förstått varför man ska ge folk så förbannat mycket tid hela tiden: Är man här för att spela ishockey så ska man göra det snarast möjligt. Tålamod ska vi ge till juniorer och tränare men inte till spelare som är här för att leverera. LEVERERA.

Oavsett om detta skiter sig till dansmusik under säsongen som kommer så är i varje fall jag tacksam för att ha fått uppleva två SM-guld varav det ena med ett lag som var så inihelvete bra att jag får framfall och näsblod på samma gång.

Nu tar vi och lyssnar lite musik istället. Ett band som stod för bästa hockeyminnet detta året när de plockade upp Hjalmarsson på scen under West Coast Riot.