Kategoriarkiv: Krissnack

Lycka till Nubben!


Det är ju egentligen lite tråkigt att det hela har gått så här långt men samtidigt är det inte speciellt konstigt att Nubben väljer att köra av motorvägen. Man kan å ena sidan förstå att han inte känner sig tillräcklig och å andra sidan tycka att det är en ”easy-way-out”.

Sen kan man ju också känna en viss avundsjuka. Det gör åtminstone jag. Tänk om man bara kunde säga upp sitt engagemang i föreningen, Tack och hej – nästa år gör jag något annat. Jag är medveten om att liknelsen haltar då jag har väldigt lite personlig prestige kopplat till detta.  Men om ser det utifrån ett spelarperspektiv så tror jag ändå att jämförelsen fungerar. Hur kommer gruppen svara på detta? Vilka nya källor till ångest kan man hitta där nere i avgrunden? Vi får hoppas att det blir lite jäkla lugn och ro kring den här föreningen. Det skulle behövas. Men det är som man säger när man inte har några orsaker att skylla på längre:

Vi jobbar inte så…

Och sen har vi det där jäkla medlemsmöte också. När föreningen behöver som mest lugn och ro så startar någon jäkel ett upprop/medlemsuppror eller vad man nu vill kalla det. Detta i en tid då det behövs stöd. Jag tror inte domstolsförhandlingar, skrikande folk på en föreningsstämma är rätt väg att gå. Min förhoppning är att Frölunda försöker ta en diskussion med den där killen som startat allt för att på så sätt komma fram till något som gör att det blir ett i grunden positivt möte där medlemmar har möjlighet att visa sitt stöd snarare än sitt missnöje.

Man kan också se en viss ironi i att det ofta är knäpptyst i Scandinavium men antagligen fullt ös på medlemsmötet.

Vad som är mest synd i den här fortsatta cirkusen är att nästa år hade Nubben varit helt rätt person för det här laget. Med vikande publiksiffror och ett eventuellt framträdande i kvalserien så skulle de ekonomiska förutsättningarna varit perfekta för honom att göra det som alla säger han har kompetens för: Hitta spelare som kan utvecklas utan att det påverkar plånboken allt för mycket.

…over & out

Annonser

På botten ser man allas sulor och lever på andras smulor.


Det är lite tungt idag. Vilket innebär att vi firar stora ögonbryns-rynkar-pannan-i-stora-veck-dagen. Med det menas att vi sitter lite till mans och funderar kring, kanske  inte vad det är som är fel utan snarare vad som ska göras. Det kan tyckas märkligt för ofta måste man veta vad som är fel för att kunna veta vad som ska göras. För mig kvittar det vad som är fel – det viktiga är att man hittar något att göra åt eländet.

Man får ju ofta den frågan från mindre bemedlade tänkare som inte riktigt bryr sig om Frölunda. Deras intresse för vad som är fel har inte några djupare orsaker mer än att det just du råkar vara en kontorsgranne man träffar över morgonkaffet eller en avlägsen släkting på en fredagsmiddag.

Vad är det som fel i Frölunda…? Just making conversation, tänker de när man skrumpnar ihop, suckar och svarar som alla andra: Jag vet inte.

För som det är nu kan egentligen ingen säga vad som är fel mer än att man spelar inte tillräckligt bra ishockey.

Vissa säger att laget är dåligt – visst kan laget vara dåligt men det innebär att  2 värvningar skulle kunna vända på skutan – sån är inte min känsla. Jag tror inte det gör varken från eller till just nu.

Vad laget måste inse är att om man som spelare känner att man inte tillför något så bör man trycka på eject-knappen och säga till fans och lagkollegor: Jag är inte personen som vänder det här. Ni ska inte behöva vänta på att jag ska börja spela hockey för att det ska gå bättre. Jag kastar in handduken och ställer min plats till förfogande.

Det borde man göra. Man borde också fråga sig om det är så att tålamodet är så jäkla kort i Göteborg som Ahdrian nämnt tidigare, varför dras vi då med så många spelare som egentligen inte tillfört någon form av kompetens de senaste åren?

Jo för att ju dyrare värvningar, ju mer prestige desto mer slack i linan mellan speltid och vad man tillför. Har man en dyr investering så vill man ge den en chans att lyckas.

Egentligen har jag aldrig förstått varför man ska ge folk så förbannat mycket tid hela tiden: Är man här för att spela ishockey så ska man göra det snarast möjligt. Tålamod ska vi ge till juniorer och tränare men inte till spelare som är här för att leverera. LEVERERA.

Oavsett om detta skiter sig till dansmusik under säsongen som kommer så är i varje fall jag tacksam för att ha fått uppleva två SM-guld varav det ena med ett lag som var så inihelvete bra att jag får framfall och näsblod på samma gång.

Nu tar vi och lyssnar lite musik istället. Ett band som stod för bästa hockeyminnet detta året när de plockade upp Hjalmarsson på scen under West Coast Riot.

 

 


Reality check: Bottenlagssupporterbloggen


Vi ligger sist. Riktigt mycket sist. Man har pratat om att det finns problem med målskyttet men att defensiven varit OK. Nåja. Det finns ingen som gjort färre mål än vi och med en match mindre spelad så är det bara två lag som släppt in fler. Bra defensiv och en härlig inställning som tyder på att vi fortsätter med att se det positiva i det som egentligen är fullt oacceptabelt.

Det spelar liksom ingen roll längre. Det är bara att kavla upp skjortärmarna och stirra sanningen i vitögat: Jag är supporter till ett bottenlag. Inte för att jag är van att umgås med vinnare men det hade varit trevligt om åtminstone hockeylaget Frölunda HC orkade med att göra några mål. Efter att ha sett spelare i laget passera igenom Göteborg som bilarna tar sig igenom Tingstadstunneln en morgon – knôkfullt men det går om man bara har lite tålamod – så hoppas jag vi slipper se fler nya spelare. Problemet beskrivs bäst med en liknelse:

Har man bara en hammare i verktygslådan tenderar allt att se ut som spikar.

I klartext:

Har man pengar i kassan så tenderar alla lösningar handla om att spendera mer pengar.

Uppenbarligen är inte pengar heller allt för trots ”feta” värvningar för tredje året i följd är vi återigen tvingade att komma på en lösning efter att säsongen har börjat.

…nu är jag lite orättvis för det finns ju ytterligare ett verktyg och det är sparken. Men å andra sidan så vet vi att Frölunda tenderar till att driva hälften av de olika Elitserielagen genom att stödavlöna sina tidigare misslyckade värvningar, så helt utan pengakoppling är inte det verktyget heller.

Låt mig förresten ge min syn på framtida värvningar. Är det någon gammal Timrå-spelare eller en tidigare misslyckad NHL-spelare igen så skickar jag fanimig årskortet, medlemskapet, digitalboxen, biljetter, tröjor och den här bloggen rätt ner i Göta Älv. Okej, jag vet att det inte kommer hända. Men känslan är att om det någonsin ska bli ordning på torpet måste det finnas en relevant press på de som spelar. Hur vi än vänder och vrider på deras till korta kommanden så är det deras jobb att lösa biffen och inte någon som ännu inte är värvad.

Det var det som var förutsättningarna när de skrev på och det har fortfarande inte förändrats bara för att man inte kan få det att fungera.

Nä fy fan för ishockey. Nu ska jag se till att någon pissar mig i ansiktet också så kan jag säga att åtminstone den här dagen bjöd på en ny upplevelse. För risken är överhängande att morgondagens Timrå-match snarare bjuder på samma förbannade ärtsoppa som alla andra torsdagar. Med samma konsekvens: dürchfall.


Rock bottom! Here we come


Det är inte så att jag är expert på ishockey. Jag vet en hel del om olika spelare, lag och ligor men för den sakens skull sätter jag inte lika-med-tecken mellan det och expert på ishockey. Men om jag ändå ska titta på hur jag ser dagens situation så är det ett visst beteende som jag tycker är återkommande på planen i de matcher som spelats. Men innan ni fortsätter att läsa tycker jag ni ska köra igång klippet längst ner i texten. Det kommer ge er rätt stämning och hjälpa er att se på Frölunda ur ett nytt ljus.

Tänk så här:

Om du har två backar och en målvakt som, turas om att göra misstag i varje match och kryddar det med ungefär lika många forwards som är inte gör sitt hemjobb då går det oftast inte att skapa en fungerande defensiv.

Slänger du sedan in en offensiv med backar som sällan träffar mål och ytterligare forwards som inte är framför mål för att täcka eller plocka upp returer då kommer du också kunna stoltsera med ett impotent anfallsspel.

Redan här har du ett lag som av naturliga skäl inte kommer vara varken underhållande eller speciellt pålitliga. Scannar man då av poängligan och ser att det också saknas spelare som har en konsekvent poängproduktion då borde det ringa någon form av varningsklocka.

Ett sådant lag kommer inte att ha självförtroende nog att förändra sin situation med inställningen ”vi är bättre än så här”.  Det kommer heller inte hjälpa att ställa krav på publiken – som redan givit allt av sitt förtroendekapital till föreningen.

Detta tillsammans med en marknadsföring som insinuerar att du är välkommen att se på ett lag som har ambitionen att vara ett av Europas bästa bäddar för problem och för noll tolerans från sin publik.

Det finns problem på alla möjliga håll men grundproblemet är att man inte lever upp de till de förutsättningar som ges och har givits laget/föreningen/företaget under flera år. Inte förrän nu börjar den lilla lekstuga uppbyggd med pengabuntar staplade runt föreningen och laget naggas på och det som då syns där på andra sidan pengamuren är en verklighet som är allt annat än attraktiv: Det finns folk så är mer än trötta på hur deras pengar används, det finns krav som ibland är orimligt höga men ändå mer relevanta än de som ställs på lag med uteliggar-ekonomi och det finns framför allt ett stort missnöje med att många går hem ifrån Scandinavium med en undran om spelarna verkligen bryr sig och om det Frölunda man följde under många år finns kvar…

Det är vad jag kallar ”sitta i klistret”.

Min slutsats är att även om denna onda spiral pågått under ett antal säsonger så börjar läget bli prekärt. För det finns inget som pekar på att den ska gå att vända innan vi insett att vi är riktigt jävla illa ute alternativt når rock bottom.

Jag hoppas på det först nämnda.


Kan man göra slut med ett hockeylag?


Jag lobbade upp för lite ytterligare klagande tidigare idag. Nu är det dags att glutta lite i ångestburken och se vad som kommer fram.

I sammanfattning kan jag säga att det rör sig om marknadsföring, lojalitet, indianer och självklart den berömda slutklämmen

Frölundas ledning marknadsför produkten mycket bra. Men exakt som i den verkliga världen så tenderar konsumenterna att bli upprörda när produkten du köpt inte stämmer överens med det som utlovats. Självklart blir du förbannad.

Lösning?

Ja inte fasen är det att sälja ”underhållning”. Är det något man ska sälja så är det klubben (inte indianen) och dess historia. Att vara supporter till ett lag handlar inte om att gå dit varje kväll för att ”det är bra underhållning” utan om att man vill vara en del av något som gör dig stolt i med- och motgång.

Genom att lägga till en indian till de tidigare värdeorden som fanns när man pratade om Frölunda har dessa ord blivit allt vagare och vagare. Marknadsföringen har handlat om ”underhållning”. När nu underhållningen har försvunnit har vi inga gemensamma grundvärderingar kvar.

Jämför dagens underhållningslag med gårdagens ”Vilda västern”. Fråga dig vilket lag du helst sitter och ser en förlust med?

Den indianprydda, invärvade f.d. Timråspelare som är här för att underhålla oss till trummans taktfasta stönanden?

…eller den svettiga, knytnävsspelande, invärvade kanadensaren som är här för att slå någon på käften som försöker ta sig in på vårt mål samtidigt som den vokaldyrkande publiken skriker ut sitt missnöje?
Valet är lätt: Bort med Indianen, säger jag som vanligt.

Men, säger någon, vi har sålt massor av souvenirer på indianen.

Visst

…och nu buar de åt laget för att de måste dras med en Indian-tatuering resten av livet.

****

Det jag vill komma fram till är att det känns som jag följer ett lag med legoknektar och gamla Timråspelare. Det är något jag inte uppskattar och jag får också känslan att det idag är ett lagbygge som många inte är villiga att se förlora. Detta är ännu mer tydligt nu när även Freddan är borta.  Det finns inte längre något direkt utrymme för misslyckanden och viljan att stötta laget i motgång är väldigt låg hos många.  Detta trots trotjänare som Kallio, Niklas, Bäckman, Mike, Joel och Pebben kompletterat med juniorer som Tömmernäs, Klingberg och Lasu.

Det är en stomme som flera lag skulle vilja ha men ändå – det hjälper inte för att skapa lojalitet och stöd för laget nu när det går tufft.

Varför?

Ja… det känns för mig som att det kanske finns en känsla som säger att det inte är Frölunda man följer längre.

Kanske är det så att det är kidnappning vi har bevittnat?

För nu är det ännu fler spelare på väg in och Frölunda känns allt mindre och mindre inte som det lag följde från början.

Det är snarare Nubbens. Och Nubbens spelare kommer från Timrå alternativt så har de gjort en sejour i NHL men misslyckats.

NHL-rejects och Timråspelare.

Precis det jag är beredd att betala 300 spänn per match för att följa.

****

Förstår ni varför det tar emot att skriva ibland?  Det är ett jäkla klagande och när jag börjar fundera så blir jag rädd för mig själv och det som jag kommer fram till om jag gluttar på locket och frågar mig, som en tonåring som ska göra slut för första gången:

Det här förhållandet kanske har kommit till vägs ände? Vi kanske ska gå skilda vägar eller åtminstone bara vara vänner ett tag?

Det kanske inte är dig utan mig det är fel på.
Men det är en chans jag är villig att ta…

Ring inte mig. Jag ringer dig.

MVH

Grinkuken


Sparken nästa & världens minsta tränar-team på G?


Det florerar massor med rykten idag om att Dahlén är på väg ut.

Från att under säsongen varit väldigt kritisk till detta alternativ är jag nu böjd att hålla med. Han har egentligen inte lyckats med något under sin tid i Frölunda. Det är inte bra – å andra sidan kan man säga att i likhet med spelarna har han inte utvecklats.

Vi måste komma ihåg att detta är inte Dahléns misslyckande i första hand utan hela föreningen har skuld i detta. Dahlén var som Nyström skriver fel person i fel lag. Det är jag övertygad om. Hans spelfilosofi kunde ibland innebära gudomligt genomförda matcher där man verkligen njöt av hög press, tålamod, konsekvens och en känsla av ett oövervinneligt lag. Men i nästa match var det som bortblåst.

Jag tror det är rätt att göra något nytt. Mitt förslag är att man försöker ta sig tillbaka till en modell man använde tidigare:

En fast anställd assisterande coach – som Janne K var – och en ”inhyrd” Head coach. Mitt team till nästa år av naturliga skäl Lill-Kenta och Lillis.

Världens minsta tränarteam…


Ett äktenskap i kris – vem äger klubbmärket?


Hela ambitionen med dagen var att inte skriva ett enda inlägg om det som händer men med alla dessa tankar i huvudet är det läge att göra som ledningen ännu inte har gjort: Agera.

Kommer ni ihåg han på sektion R (?) Som alltid skrek ”AGERA JANNE”? Hans röst var som ett raspigt basmuller men det fungerade alltid, oavsett om det var AGERA eller FRÖ-LUND-A han skrek. Den blandningen av passion och orginalitet på läktaren verkar tyvärr vara helt borta idag. Allt och alla har mittbena och pressveck. Då menar jag inte sponsorer utan snarare att allt ska vara så tillrätta lagt både på läktaren och för de som spelar. Det är som om man försökt censurera bort det som är hockeyns själ, blod, svett, lukter, oljud, passion och tänder som flyger. Man brukar säga att inget överlever om det ersätts med något bättre. Men i det här fallet har dramatiskt uttryckt själen offrats på bekvämlighetens och underhållningens altare. Men har det blivit bättre av detta? Ja komforten runt ishockey är ju kraftigt förbättrad – både för åskådare och utövare. Men pengarna som har pumpats in i föreningar och klubbar har det inneburit att hockeyn blivit:

…bättre? Nej. I så fall skulle vi inte ha diskussioner om rinkminskning och straffar.

…mer underhållande? Nej. I så fall skulle vi inte ha idéer om att införa thouch-icing.

Man kan också fråga sig om stämningen blivit bättre? I Scandinavium? Yeah right.

Det enda jag kan se som man direkt har bidragit med är att klyftorna ökat mellan spelare, klubb och supportrar. Den här klyftan har tillsammans bidragit till ett klimat som gör att många supportrar endast ser en utväg i att visa sitt missnöje: att stanna hemma. Och man gör det för att man inte vill se sitt ”klubbmärke” bli än mer misshandlat. Detta är allvarligt, för att när det är den enda utvägen så hamnar man i en väldigt ond spiral. Laget tycker att publiken borde ställa upp på laget – publiken tycker att laget och ledningen ska ställa upp på klubbmärket.

AGERA ekar fortfarande i huvudet på mig.

Hade supportrarna känt starkare för Frölunda som förening och verksamhet istället för enbart hockeylaget hade man kanske kunnat köpa idéerna om långsiktighet, tålamod och stöd i tuffa tider. Men genom många märkliga beslut – vissa små och till synes obetydliga som att porta supportersajten WWS från att blogga från en träningsmatch eller stoppa två populära spelare från att blogga, till stora och tydliga som att fylla scenen där sporten utövas med själlöst bling-bling och vägran att bidra till ståplats, så har man tillslut förbrukat sitt förtroende från många av supportrarna.

Så nu ska vi alltså sparka ytterligare en tränare och bänka ännu fler spelare – gör det Frölunda till ett bättre lag? Kanske, men knappast till en bättre förening. Det hjälper oss kanske lite på kort sikt men jag tror att det viktigaste är att Föreningen/Företaget Frölunda bygger upp detta förtroende igen. Från scratch, eller till och med minus om jag ska vara ärlig. Problemet är dock som jag nämnt i tidigare inlägg att det inte finns någon föreningen som är redo att ta det ansvaret.

Vad kan man göra på kort sikt?
Det viktigaste är att publiken börjar tycka det är roligt igen att gå på ishockey och att föreningen verkligen visar på att man vill att publiken ska trivas. Ge oss en chans att skapa ett nytt band mellan spelare och publik som i förlängningen bidrar till bygga förtroendet för ledningen av klubben igen. Det finns inget bättre än gå tillbaka till platsen för födelsen, där minnen och historia skapar en inramning som pushar laget och påminner dem om att publiken är där för att de älskar Frölunda mer än de gör. Vi såg att Ullevi-matchen var ett sådant ställe, vi såg i träningsmatchen mot Djurgården i Frölundaborg att stämningen var bättre där än på någon enskild i match Scandinavium. Två utmärkta scener för att visa att Frölunda handlar inte om Indianer, sponsorer och kiss-me-spotar på jumbotronen. Frölunda handlar om något så enkelt som ishockey och en fullsatt arena med folk som gick på sin första Frölunda-match innan både Indiaden och många av spelarna var födda.

Detta är lång process som ledningen måste ta tag i. Men idag kan jag bara komma med förslaget att man borde spela två eller tre matcher i Frölundaborg. Det finns ingen plats i hela Göteborg som passar så bra för att ge vårt lag en chans att visa att de vill spela och publiken vill ge dem sitt stöd.

Här någonstans har jag kokat fram min lilla buljong av slutsatser:

Det är inte Frölunda HC som ishockeyförening som har problem med supportrarna det är supportrarna som har problem med ledningen.
Spelarna har inte förstått den långa tradition de har möjlighet att vara en del av och det är en viktig kultur att ha i väggarna. Detta är något som jag tror har gjort FBK till ett topplag så lång tid. För sanning är den att klubbmärket är något som både ledning och spelare lånar av sina supportrar för utan dem har man ingen verksamhet.

Uppdaterat:

Igår läste jag ett inlägg av Daniel på WWS om hur han blev utkörd från Scandinavium. Ni som vill ha lite mer bränsle på den eld jag börjat anlägga i detta inlägg bör skyndsamt bege er dit: http://www.wildwestsupport.se/sections/blog/?blog=14

Något av det dummaste jag varit med om. Nästa gång kommer Polisen hämta trumman – fast då är syftet göra sig mer populära…


Varför ska vi bara leta fel hela tiden?


…när det finns så otroligt bra bortförklaringar?

  • Dahlén har inte fått det stödet av spelartruppen som han hade behövt från början. Flera av dessa ledande spelare som han skulle behövt ha på sin sida har samtidigt underpresterat utifrån de förväntningar som sponsorer och supporters haft. Å andra sidan har supportrarna kanske haft för höga förväntningar på det lag som byggts upp? Sen är ju frågan om man vilka förväntningar man ska ha på en 38-årig forward som varit bäst egentligen varje säsong sedan han kom hit? Man ska inte heller glömma att tränaren i intervjuerna har varit otroligt lam och pratat om momentum – vilka signaler sänder det till spelarna?
  • Men är det verkligen det här laget som man skulle byggt upp? Det har funnits många skadade centrar och backar i laget vilket inneburit att man egentligen inte har spelat en enda match med det lag som man förväntades ha under serien. Bland annat har en back åkt hem, en annan varit skadad mest hela tiden samtidigt som de två producerande centrarna knappt spelat 20 matcher om man lägger ihop det. Detta är i sak Nubbens fel då de enligt uppgifter är spelare som har en mer eller mindre berömd skadehistoria.
  • De värvningar som Nubben gjort har blivit fel antagligen på grund av att han haft för mycket pengar. Hade han haft mindre pengar skulle vi inte ha värvat som vi gjort. Vi skulle alltså ha haft billigare spelare än både Olimb och Röymark i laget vilka skulle haft ännu mer hjärta än vad till exempel Niskala har.
  • En fjärde relevant bortförklaring är också att ledningen bara fokuserar på pengar, jippo och att bli en del av en ny Europaliga. Tillsammans med att spelarna har det alldeles för bekvämt har vi alltså fått för lite fokus på det som är viktigt i ishockey – att spela ishockey för att vinna. Inte för att få in lönen på kontot.
  • Det är inte heller speciellt konstigt att spelarna har underpresterat när Dahlén tillråga på allt saknar spelidé och som lök på laxen är bästa polare med Nubben. Nubben å sin sida plockade med sig en annan bästa polare och satte honom som tredje tränare. Tredje tränaren är som vet alla att den enskilt största skillnaden mellan succé och fiasko…
  • Vi satsar för lite på juniorer och egna spelare. Man kan inte värva till sig ett hjärta säger många – vi skulle alltså försökt få in fler än de ynka 13 spelare som har en bakgrund i Frölundas juniorlag. Å andra sidan varför ska vi satsa på juniorer som sticker fortare än kvickt för att pröva sina vingar på andra sidan atlanten. Det är ju bättre att vänta tills de misslyckas så att vi kan värva dem då?
  • Den senaste anledning till att offensiven är så otroligt lam är inte bara att spelidén är dålig utan att man tydligen visar så mycket hjärta att man glömmer av att spela ishockey.

Ja ni ser ni vilka möjligheter vi har att hitta bra bortförklaringar till vad som gått dåligt. Det är bara att dra igång er egen bortförklaringskampanj.


Livet fortsätter


Tanleuppdatering kl 14:50:

Jag har funderat hela morgonen på varför man inte ska förändra ledarsituationen runt A-laget och kommer egentligen inte på en riktigt relevant orsak. Visst det behövs trygghet i laget – men inte fasen är tanken att vi ska sitta hemma när slutspelet drar igång klappa våra tränare på handen och fråga ”känns det tryggt nu?”.

Det finns ingen återvändo! Laget har spelat sig rätt in i väggen. Från att vara otroligt lama i vissa matcher men haft bra offensiv så är det tvärt om. Mycket kamp men ingen hjärna.

***

Risken är verkligen överhängande att både sponsorer och supporters lägger sina pengar på annat istället. Ska man vara säker på att bibehålla intresset behövs det något som en riktig klack med ståplats.

***

Jag fortsätter säkerligen att tänka men ska alldeles strax bege mig ner en sväng på stadens gator och torg. Hoppas på att det skingrar tankarna en stund.


En papegoja och en dålig film


Att gång efter annan se samma film om och om igen brukar resultera i att situationen till slut blir outhärdlig. Man blir apatisk och likgiltig, man upprepar kommentatarer man lärt sig efter att ha sett filmen kanske 20 gånger. Exakt så är känslan idag att vara supporter till Frölunda: jag upprepar mig som en fågel och matcherna är lika förutsägbara som Kalle Anka på julafton, tyvärr inte lika underhållande. Resultatet bli att du slänger en handduk över fågelburen och stänger av filmen.

Jag skulle också kunna säga att Dahlén är fågeln – vilket ger jämförelsen en rätt tydlig bild om vad jag tycker måste göras. Få tyst på papegojan eller köp åtminstone in en fågel till.

Om ledningen låter detta fortsätta utan åtgärder så är vi tillbaka vid samma problem som vi tycker oss ha sett i båset de senaste två åren: dåliga beslut leder inte till någon nämnvärd reaktion från sina chefer.

Jag skiten för tillfället i om det är Dahlén eller spelarna som har mest fel. Dahlén har verkligen fått sin chans att vara coach men nu måste han antagligen få ett kompetent stöd i båset eller åtminstone ge honom chansen att prova något nytt Jobb.

Det viktigaste är kanske inte hur det går för laget den här säsongen, men vill man ha kvar lite supporters till nästa säsong så bör man göra något nu. Risken är annars att det blir väldigt tomt i Scandinavium nästa år.

Sån är min tolkning.