Kategoriarkiv: Inför

Efter Modo och innan LHC


Gårdagen bjöd på den bästa underhållningen på hela veckan. Frölunda var kanske inte bäst på hockey men man var bäst på att göra mål samtidigt som MODO verkar vara inne i en tuff period.

Det är kanske inte så att jag tycker speciellt synd om dem men man kan i varje fall känna igen sig i skottstatistiken och ha förståelse för att det kan infinna sig en del uppgivenhet på både på isen, läktaren och i båset.

Det fanns trots mycket skavanker en hel del att glädja sig åt även om defensiven inte var en av dem. Mike gör återigen poäng och Pebben verkar ha hittat ytterligareen växel att lägga in den här säsongen. Att sedan Lundström ser ut som en blandning mellan bollplank och supermålvakt är kanske oroväckande men som man säger inom äldreomsorgen: Det gör inget hur det ser ut så länge han håller tätt.

Som supporter tycker jag faktiskt att vi kan ägna kvällen åt att känna oss rätt väl till mods efter de senaste matcherna. Laget är inte alltid bäst men på något sätt har man helt plötsligt börjat göra mål på både direktskott och kontringar – oavsett om man dominerar matcherna eller inte. Det är för mig ett tecken på att det idag finns en trygghet, ett spel och kanske till och med hopp om att vi någongång i januari når lite fastare mark.

Men med det här laget, så fan vet.

Imorgon kör vi en sista kraftansträngning mot LHC – laget som sysslar med lika delar ishockey och personaluthyrning. Deras form är väl något tveksam men Frölunda har en förnedring att ta igen efter den pinsamma insats laget gjorde i Chockladlådan senast. Jag hoppas verkligen att man använder detta som tändvätska inför och gärna också under matchen imorgon.

Jag tror dock att vi måste upp ett snäpp. Med det menar jag inte fler snygga passningar utan mer rejält spel med full koncentration från samtliga i laget under 60 minuter.

Men med det här laget, så fan vet.

Hur som helst är det gott med att gå in i helgen med två vinster.

Det räcker gott så.

Annonser

Inför SSK-FHC: Försnack från Fröding ffs


Vi befinner oss på en tidsmässig plats

ungefär ett par timmar från match

något som borde kunna kittla er lite

kanske har vi tur och får se blodvite

 

Men vi vet att botteninsatsen kan komma ikväll

Speciellt om flera vägrar ta på sig sitt blåställ

Då spelar det ingen roll

Om Hallenius knappast kan rädda en badboll

 

Problem är att vi saknar såväl gammal som ung

Och saknad är Bäckman som spelat som en kung

Med frenesi som tjackad bever*

Vi kan komma hem med en seger

 

Nu hoppas jag Frölunda sticker ner sin näsa i skiten

Oavsett om ens lön är stor eller liten

Tre poäng mot SSK är inget att ge bort

Speciellt om vi skulle stå där när slutspelståget har gått

 

Med dedikering till kvällens motståndar-ordekvilibrist säger bara:

Kör!

 

*Söder-dialekt för bäver.


Inför HV71-FHC: Kung David är gammal och ålderstigen


Det är dags för match imorgon och på söndag mot HV. Men läser du det här så vet du det redan. Du vet också att Ledin kommer ha smörjt munlädret, att Laine kommer åka nord-syd över hela banan och att Davidsson kommer att vara HV:s bästa spelare precis som vanligt.

Den där Davidsson kan man verkligen förundras över, han har antagligen samma potential att vara bland de bästa hockeyspelarna i Elitserien lika länge som vår egen Niklas Andersson. I Jönköping och HV-kretsar har nummer 76 ett näst-intill bibliskt skimmer över sin person och det han har gjort för klubben.

Om Jönköping är Sveriges Jerusalem så är Johan Davidsson Kung David av Is(rael). Jag grävde därför lite på Internet för att hitta några passande bibelcitat som ger oss en överblick av vem Johan Davidssons egentligen är:

Ja enligt Wikipedia så är David är en av de viktigaste gestalterna i [HV71:s] historia. Han var deras andre kung. Av många betraktas David som en föregångare till Messias.

Spontant känner jag att den förste kungen borde väl vara Owe Thörnberg alltså bentacklarens farsa eller om det är Fredrik Stillman, men jag är inte helt säker så jag låter den frågan vara öppen till någon i Jerusalems fårskock att kommentera. För mig finns det dock flera bättre kungar som spelat i HV71: Janne Karlsson, Bröderna Esbjörs och Hasse Sjö är HV-spelare som enligt mig är större än någon av de tidigare nämnda. Det kan för all del bero på att de egentligen är gamla lagkaptener i Frölunda hela bunten. Ja till och med bröderna Esbjörs gamla far var lagkapten i Frölunda.

Vad vi måste vara oroliga över är det sista i beskrivningen: Av många betraktas David som en föregångare till Messias. Här blir jag fundersam – vem ska HV kunna hitta som blir bättre spelare än Davidsson och dessutom stannar kvar i Elitserien? Jag tror det är omöjligt. Men medan HV-supporters sitter och gottar sig åt möjligheterna till en framtida Messias så blickar jag in i framtiden med hjälp av det regelverk som HV 71 bygger sitt spel på: Bibeln.

I Bibeln beskriver man nr. 76 så här (Titusbreven)

Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara hårdhänt, inte sniken, utan skall vara gästfri, godhjärtad, behärskad, rättrådig, from och sträng mot sig själv. Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna.

Ja, en rätt bra beskrivning av hur Johan Davidsson framställs i media. Vi som vet mer, vi vet att han egentligen är både gnällig och skenhelig

Med all denna idiotiskt hopsamlade information om en ynka spelare så vill jag för er som eventuellt tycker det är en aningens irriterande att HV71 får behålla en spelare som håller hög klass år efter år berätta att framtiden ser inte lika ljus ut:

Kung David var gammal och ålderstigen. Trots att man bredde täcken över honom hade han svårt att hålla sig varm.

Detta är något jag ser fram emot!

Att lagkaptenen, rinkens riddare och allt som han är, tillåter att lagkamraterna beter sig som idioter, det får i varje fall mig att tvivla på hans rättfärdighet:

Så låt oss nu börja med de två matcherna i helgen. Ligg tätt på honom, stör honom, reta upp hans medspelare så att de tar onödiga utvisningar och låt honom få veta att när man möter Frölunda kan man inte sitta med Bibeln i ena handen för att förklara sin storhet – då måste man åka skridskor, hålla upp huvudet och framför allt göra sin bästa match för säsongen.

Nu tacklar vi prästerskapet med tillhörande talarstol och dopfunt rätt ner i Vättern.

Kör för fa-an!

Följ HV-bloggen inför matchen

Nyström efter vinsten mot Timrå


LHF -FHC: Hillbilly-bokhylla under produktion…


När jag vaknade i morse var det något som dunkade, något som med en taktfast envishet manade till uppmärksamhet.

Känslan var att det var något som pågick utan att jag egentligen visste vad. Att det pågår saker som jag inte förstår är ju snarare regel än undantag speciellt klockan 05.30, men i det här fallet var det något annat.

Dunkandet och pockandet på uppmärksamhet fortsatte. Men hjärnan vägrade att ge eventuellt stöd till att analysera situationen. Till slut förstod jag att detta dunkande inte var någon euforisk afrodisiak-knaprande granne som blandat ihop sina mest basala kroppssignaler utan istället dagens första känsla av att det var hockey ikväll.

Leendet spred sig över läpparna när jag tänkte på kvällens drabbning och samtidigt kom då insikten forsande ner över mig som ett Niagarafall, det kan också ha varit grannens Viagarafall (men jag hoppas på det förstnämnda): Fan också det är ju Hillbilly-hockey mot Hillbilly-Luleå ikväll.

Leendet fanns kvar på läpparna men insikten om att vi eventuellt blir uppätna till kvällsmat under matchen bidrog till att jordens dragningskraft blev alldeles för stor och läpparna lade sig åter ner i sina nu välbekanta inverterade smilgropar.

Jag är en imbecill och till nöds även en väldigt positiv hockeysupporter. Så också idag. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om framtidens segrar för Frölunda för att sedan placera min egen panna mot väggen i vardagsrummet i frustration över att jag ens hoppades på vinst. I takt med att den här säsongen fortskridit har det påverkat både pannan och väggen. Jag har därför kommit fram till att en negativ syn på framtiden kommer bespara min panna en hel del smärta.

Av den enkla anledningen konstaterar jag torrt att det blir en oerhört tuff match mot ett hårt checkande Luleå. Det finns inte utrymme för Frölunda att göra en klassisk pilla-i-navel-match efter två stockholmsskalper på hyllan. Nu ska vi också ha en björnfäll att lägga på de förbannade skotrarna vi snor med oss från Hillbilly-byn. Förhoppningen är att vi gör en hill-Billy-Bokhylla av motståndarna ikväll, säljer dem som platta paket på Ikea och konstaterar att när det hockeylaget ska skruvas ihop igen så fattas det ett flertal delar som åtminstone jag trodde behövdes för att vara ett topplag.

Men det finns ju som sagt inget som tyder på att så blir fallet och fram till matchstart så får jag väl ögna igenom Lasses förbannade matchtippande och fundera på hur vi själva har byggt vårt lag…


Är Frölunda Farmarlag eller Psykofarmakalag?


Jag närde en förhoppning, visst var den kanske flyktig, men ändå inte helt ouppnåelig. Jag hoppades att Frölundas mer eller mindre absurda jakt efter Timråspelare skulle mattas av efter att Nubben checkade ut från jobbet. Det är inte så att jag har mer aversion mot Timrå än något annat lag utan mer att jag aldrig riktigt inte har sett någon större effekt av de här värvningar. Jag tycker att föreningen borde ha större möjligheter att hitta alternativ som bättre bygger ett nytt och eget Frölunda än ett gammalt Timrå. Jag har ju skrivit om detta tidigare dels i ”Nubben mest framgångsrik i Frölunda” och även i inför-analysen när det vankades Elitseriepremiär: ”En inavlad match”. Både de inläggen borde vara mer än tillräckliga för att förklara min ståndpunkt i frågan.

Det är bara att konstatera att från ha varit ett farmarlag till Frölunda är Frölunda på väg att bli farmarlag till Timrå. Och för oss som följer laget blir det snarare en känsla av att man byggt ett Psykofarmaka-lag som är helt beroende av stimulans för att inte fallera in i misär och spelmässig depression.

Atchjooo! Prozac säger jag…

Nu ser vi alltså, visserligen i media, att man är intresserad av Björn Svensson f.d. Timråspelare. Jag är absolut ingen expert på Björn Svensson och kan egentligen inte säga att värvningen kommer vara bra eller anus. Men känslan, när lagets bästa poängplockare på center-sidan är Mikael Johansson, är inte att det är ytterligare bredd på forwardsidan som behövs utan kanske hellre någon form av spetskompetens. Men uppenbarligen är det så att Kenta med sin erfarenhet från Timrå (vart annars?) eventuellt vet något som jag inte vet. På Eliteprospects står det om en forward med spelintelligens och kanske är det något som kan blomma ut än mer i Frölunda än vad den har gjort på bänken i Timrå.

Svenssons uppgift kan inte vara något annat än att i första hand att bredda laget. När Mikael Johansson är bäst poängplockande center och Niklas ”Gandalf” Andersson är bästa poängplockande forward är det lätt att förstå att vi behöver verkligen mer bredd. Strategin är antagligen att vi samlar på oss omkring 35 spelare med en snittproduktion på ungefär 15 poäng per säsong så har vi tillräcklig bredd för att klara oss ifrån kvalserien.

Inför dagens match mot DIF så ser vi fram emot att skruva upp vindmaskinen till max redan efter första perioden. Det är ju så vi vant oss vid att se hockey de senaste åren: Period 1 är helt avgörande – Man faller ihop totalt i period 2 och om vi har tur sitter vi och hoppas på oavgjort i period 3.

För Frölunda innebär kravet på vinst inte oftast att man lyfter sig utan lika ofta att man lägger sig. Varje gång det nu kommer en vinst är det snarast så att man har förlorat så mycket att man för eller senare var tvungen att vinna.

Stefan Lundh sa att nu är det Föreningen som är viktigast inte individerna. Jag tror att det är kan vara ett bra tillfälle att förklara det för spelarna. Skulle det vara en nyhet för dem är helt klart på tiden att de blir uppmärksamma på detta.

I vilket fall som helst så hoppas  jag att Frölunda idag bjuder på ishockey som den ska och kan spelas.

Kanske redan i första perioden?


Inför FHC-DIF: Jobbet räddar mig från hockeyn…?


Det är alltså en sån vecka där jobbet tar fokus ifrån viktigare saker. Inte bara att jag sitter här och hoppas på att få en ny Desire HD inom det närmsta utan också att jag tvingas iväg på någon form av intern konferens där vi ska diskutera ”framtida strategier”. Det kan ju låta lite fancy-prancy men det kommer säkerligen vara lika upphetsande som att se Frölunda spela 5 mot 3, dvs frustrerande att man inte kommer till skott.

Uppenbarligen kommer jag sitta på någon mer eller mindre välbehövlig middag vid matchstart och om jag kan hålla nere stämningen på noll under hela middagen kan jag vara tillbaka på rummet och min radio redan vid 20.00. Allt handlar om att sucka, titta upp i taket och gnola på gamla låtar som ger folk ångest så kommer stämningen snart vara nere på noll.

Kom ihåg: Det finns inga medarbetare – bara MOTarbetare. Och det är just den rollen jag ska implementera under dagens övningar.

***

När det sen gäller matchen så pratade Challe senast om att Frölunda var ett skadeskjutet djur och det var tydligen något positivt. Men en gammal Savann-rutinerad halv brittisk imperialist räv som jag har jag en annan uppfattning. De är just de halvskadade lejonen som tar med sig sin motståndare i graven med ett desperat anfall. I fallet mot Modo så fungerade det utmärkt men hur blir det mot järnkaninerna?

Jag hoppas naturligtvis att man kan fortsätta jobba med åtminstone en fungerade offensiv kedja. Om sedan Honken kan hålla sin andra nolla i Frölunda-karriären så ska vi nog kunna ordna oavgjort i varje fall.

Skulle allt gå åt helvete – alltså att stämningen på middagen är på topp och Frölunda spelar rutinhockey utan glöd och själ så kan jag i varje fall säga att jobbet räddade mig från hockeyn.


Inför FHC-TIK: Det kommer aldrig att gå…


Jag hatar verkligen att tippa matcher mellan Frölunda och Timrå, speciellt när de spelar i Göteborg. De har på något jäkla sätt lyckats att bärga hem poäng varje gång de är här. Men det är också för att det är en riktig soppa att klura ut vem som är vem i de här två lagen. Senaste mötet förklarade jag det som så här:

Jag vet inte om det är just därför de här två lagen är så svårplacerade och matcherna ofta svårttippade. Tittar man på lagens gemensamma historia påminner det mer om en riktigt slarvig trekant där både släktband och lojaliteter, hålrum och lemmar gör det svårdefinierbart att urskilja vem som är vem. ”Är det din eller min hand?” hör man ofta det frågas i den dunkla hallen. Vart börjar den ena och slutar den andra?
Jag har ingen aning.
Det är nästan som att de två lagen växt ihop i en illa genomtänkt symbios full med intrikata släktband och förbjudna relationer.

Oavsett vilket så måste man väl komma med någon form av profetia. I klassisk negativ svenskhet konstaterar jag med hälften uppgivenhet och hälften lathet: Det kommer aldrig att gå.

Det kommer alltså aldrig att gå…

Vilket fantastiskt bra uttryck – ingen press, inga förväntningar – det är ju faktiskt helt omöjligt att misslyckas.

Det är just den inställning som ligger till grund för det mesta av alla framsteg som gjort i dagens samhälle. Alla känner ju till fortsättningen på citatet – ”I have a dream – men skit i samma för det kommer aldrig att gå” vissa hävdar till och med att det var Dr King som myntade uttrycket.

Eller vad tror ni att kungen av Spanien sa när Columbus ville hitta sjövägen till Kina?  Enligt sägnen var det just detta han sa:

– Nä du Christofer, det där kommer aldrig att gå!

Som tur var hade han dock en drottning som hade en annan inställning till det omöjliga. Ja tack och lov för drottning Isabella, som indianerna brukade säga i slutet på 1400-talet.

Den som haft mest nytta av uttrycket kan faktiskt vår käre Son i sandaler och långklänning ha haft – Han sa ju till sina lärjungar precis innan han gjorde vin av vatten:  – Ha! Kolla här grabbar, det här kommer aldrig att gå!

…gissa om han blev förvånad.

Så i likhet med snickaren från Nasareth hoppas jag självklart att Frölunda kan överraska mig med allt det som jag inte förväntar mig.

Så kära hockeyspelare: Gå nu ut i ishallen och säg till varandra: Det här kommer aldrig att gå!

Och skulle det nu bli precis som vi förväntade oss så kommer jag bara förnöjt både konstatera och sucka fram ett uppgivet:

Vad var det jag sa?


Matchdag


Matchdag…  Vilka olika känslor det ordet frambringar. Matchdag i slutspelet är mer som en bubblande känsla om att det är något viktigt på gång samtidigt som matchdag i grundserien inte har en riktigt lika energigivande förväntan runt sig. Den matchdag vi har framför oss idag är något vi allt mer lärt känna igen de senaste åren: Nystart, revansch, spänning och tveksamhet är bättre ord för att beskriva hur det kan kännas i den situation vi nu befinner oss i.

Vi har alltså värvat in en kille från Luleå/Timrå/Ryssland som får chansen mellan Tomi och Nicke. Hans eventuella framgång på den positionen får vi väl vänta med att utvärdera, men visst skulle det vara kul om han var mer lik Johnson i spelsättet än någon av de tidigare försöken som genomförts.

För er som följer Wild West Support var det en mer än intressant artikel igår där de två herrarna fick ”bemöta” den kritik som finns på forum kring att de dels behöver bänkas, dels behöver säras och dels behöver lämna plats åt någon som är yngre. Resultatet blev emellanåt rätt olustigt där två mycket rekorderliga herrar fick sitta och svara på kritik som anonyma, enögda, förändringsskrikande supporter skrivit med anledning av seriens något tveksamma start. Låt mig säga så här: Det var inte direkt rättvist för någon av de inblandade. Inte för forumskrivarna och  definitivt inte för herrarna Andersson/Kallio.

Deras svar kommer i affekt och de kommentarerna de får svara på är för mig inget som de egentligen ska behöva lägga energi på.

Kvällens match?

Ja vad sägs om krampaktighet? Med en gnutta buanden tillsammans med frusterade NEEEEEEJ?

Det låter som en plan.

 

 

 


Inför FHC-AIK: Ny match – nya möjligheter


Det är inte helt lätt att komma med en relevant analys inför matchen ikväll. Men det betyder bara att frågorna är många och svaren får vi inte förrän senast vid 21:15 ikväll.

Jag undrar:

Kommer det bli så att Niklas, Pastorn och Tomi helt plötsligt hittar varandra på isen? Ska Kenta lyckas med en kedja som ingen tidigare tränare fått ihop?

Håller våra backar tillräckligt med klass för att kunna hantera AIK – ett AIK som antagligen kommer göra som alla andra lag i Elitserien: Tok-checka på Frölundas backar.

Hur kommer Kenta formera laget när ett helt backpar saknas?

Den sista frågan är intressant ur framför allt ett perspektiv som innebär ytterligare en fråga som behöver besvaras under säsongen som helhet:

Är det mer rutinerade spelarna fridlysta? Eller snarare, hur bänkar man spelare som borde bänkats efter deras spel i senaste matchen när det inte finns någon som kan spela istället?

Mitt svar är ett målvaktsbyte. Det finns ingen trevligare match att spela än hemma mot AIK i en premiär. Därför borde man – även om Honken inte är den största orsaken till härdsmältan mot Timrå – ge Honken en första chans att testa på lite klassiskt träsmak under matchen ikväll. Det är en perfekt möjlighet för Lundström. Hoppas han får den.

Gällande målvaktsbyte så ska det bli kul(?) att se om Honken får samma typ av matchning som förra året, alltså helt hjärndöd utan någon som helst anledning att oroa sig för att få sitta vid sidan av.

Jag passar på att länka till ett poetiskt inlägg från AIK:aren Black Boris om hans gamla lekar ”Indianer och Cowboys” http://www.blackboris.blogspot.com/

…det kan vara bra för Boris att veta att Indianen är på väg ut från isen.


Inför TIK-FHC: En inavlad match.


Det är nu det börjar. Svarens högtid. Kvällens match mellan seriens bästa trumslagarlag är bara en av minst 55 matcher för Frölunda den här säsongen. Man börjar med Timrå.
Och man har mycket gemensamt, inte bara det harmynts-inavlade-banjo-inskränkta-ogenomtänkta trummandet utan också spelare och tränare som bytt sin lojalitet mot antingen möjligheten att få lite extra i plånboken  eller bara att få spela lite frekvent. De är många som ikväll kommer göra sitt yttersta för att visa att de fortfarande är lika bra eller till och med bättre än senast men framför allt att någon gjorde fel som inte lät dem spela…

Jag vet inte om det är just därför de här två lagen är så svårplacerade och matcherna ofta svårttippade. Tittar man på lagens gemensamma historia påminner det mer om en riktigt slarvig trekant där både släktband och lojaliteter, hålrum och lemmar gör det svårdefinierbart att urskilja vem som är vem. ”Är det din eller min hand?” hör man ofta det frågas i den dunkla hallen. Vart börjar den ena och slutar den andra? Jag har ingen aning. Det är nästan som att de två lagen växt ihop i en illa genomtänkt symbios full med intrikata släktband och förbjudna relationer.

Det enda som kan få oss att särskilja lagen är en tydlig vinst. En rejäl godstågspåsättning från västkusten som gör att man får använda både borr och lockrop för att få ut trumman från killarnas omklädningsrum.

Där den hör hemma. Brevid Thomas Ledin, LIfe is Life och reklamspottar från Trapenad och Dr Zipe.

***

Nu har jag ungefär 14 timmar kvar till match och jag kan lova dig att pulsens ökar inte bara för mitt försök till en subtil beskrivning av hur den här ormgropen egentligen hänger ihop.

Nej största orsaken är att det handlar om mål och vinster för rätt lag.

Vilket fan det nu är…

***

…Niklas Andersson avgör matchen med att lägga pucken mellan målvaktens benskydd.

Jag vet det – du vet det.