Månadsarkiv: september 2010

Nu är allt guld och gröna skogar!


Jag inser att det låter ironiskt. Men jag menar det verkligen, för det är så jag känner det efter den här matchen. Jag blir så förbannat positiv direkt efter match och sa till polarna att det är första gången på länge jag känner så här när det här hockeymatch. Man blir (tyvärr tycker kanske vissa i ens närhet) helt övertygad om att biljetter och TV-abonnemang är värt varenda öre.

Nu är jag ju otroligt enögd, men det kändes som att känslor och kompetens hittade varandra där någonstans i Kaffeburken. Precis motsatsen var känslan för mig mot Timrå. Men så är det, upp och ner mest hela tiden.

Oavsett hur matchen såg ut eller inte såg ut beroende på vem du frågor så konstaterar jag enkelt att det är fanimig inte lätt att vara Frölundasupporter. Ena sekunden sitter man och räknar kulorna i revolvern och i nästa så ber vaktmästaren att man snällt ska gå ner ifrån lyktstolpen.

***

Dagens match är absolut ingen bragd men jag tycker ändå att en stor skillnad på liknande segrar från förra säsongen, var att man inte blev så förbannat stressade vid 2-3 och egentligen inte innan heller. Även om den stresskänslan kanske är självförvållad hos betraktaren så var det ändå så att det fanns helt plötsligt lite självförtroende där ibland det som många dömt ut som spillror redan efter 2 matcher.

Jag hoppas att grabbarna tar med sig den känslan de hade idag till Scandinavium på lördag. För det finns många människor som behöver en sådan uppvisning.

Ahdrian är bara en av dem.

Annonser

Det är fanimig ingen picnic att spela hockey i Göteborg


En sak vi eventuellt kan enas om är att när man vinner säger man att ”det spelar ingen roll hur det ser ut huvudsaken är att man vinner”. När man däremot förlorar så vill man ju kunna känna att antingen så har man varit med och kämpat om poängen genom hela matchen eller åtminstone sett ut som om man kämpar om poängen.

Om ett lag har ett spel som för betraktaren ser ut som både uddlöst, planlöst och viljelöst genom till exempel lobbskott i bröstet på målvakten, tama avslut eller ett nästintill åksjuke-framkallande irrande i sarghörnen det är då frågorna om laget verkligen gör sitt yttersta bubblar upp i det så endimensionella supportermedvetandet. Här har vi ett gigantiskt problem. För om publiken saknar förtroende för spelarnas vilja att vinna vad finns det då kvar att gå och titta på? Inte fasen slänger du ut 350 kronor på något som du inte tror på?

Jo det gör man! Om man har hoppet kvar.
Så måste det ju vara, den som buar måste ju verkligen känna sig sviken och frustrerad, just för att man någonstans hoppades på att laget skulle vinna, man kanske inte trodde – men man hoppades. Så det vi måste göra för att slippa buandet – för det är verkligen inget som jag uppskattar – vi måste ge upp. Inse att allt är kört och att inget kommer någonsin ändra sig. Allt är, efter endast två matcher, helt kört i botten och att vi kommer aldrig mer vinna en enda match eller kanske inte ens göra ett enda mål till. I de sista 159 perioderna av grundserien kommer FHC inte vinna en närkamp eller göra ett enda mål. Om vi kan hoppas på det istället så kanske vi kan slippa buandet?

Problemet är ju att det sista som överger människan är just hoppet.

Buandet är så kontraproduktivt att den som hemfaller åt dylikt beteende inte riktigt förstår vad det är man gör. För om man nu buar ut sitt eget lag kan man egentligen sätta sig i motståndarklacken och sjunga med. Det är ju det som är effekten: Ta energi från hemmalaget och ge det till motståndarna.  Även om jag vill inte gå så långt som att säga att till och med trumman är bättre än buandet så är det helt klart bättre för laget om man bara är tyst istället.

Helt knäpptyst. Något som vi redan idag är oroväckande kunniga om:

Den knäpptysta hockeymatchen med de buande supportrarna.

Det är fanimig ingen picnic att spela hockey i Göteborg.


Allt var ju bara en dröm – fy fan vad jag e dum


Det var alltså så här det skulle bli i början på den här säsongen.

Osäkerhet och tveksamhet präglar spelet och attityden.

Det var liksom inte riktigt så här vi trodde att det skulle bli.

Det är tufft att inse att starten på den här säsongen ser ut som avslutningen på förra. Vi kan prata om att ge mer tid, mer utrymme, mer tålamod och mer tolerans för laget men i realiteten så ligger man riktigt nära någon typ av gräns för hur mycket som folk står ut med.

Visst är det tungt att se hur impotensen i defensiv zon kompletteras med offensiv dito. Detta ångestladdade spel kryddas med en stämning som påminner mer om ett härligt parti schack än något annat. Det är nästan som tror att det finns en konspiration bakom alltting.

Förhoppningen just nu är att Lennart Swan från blåsningen står där i mitt cirkeln på nästa hemmamatch och berättar för alla rödklädda supporters att all vara bara en blåsning. Lite som när Bobby Ewing blev skjuten och sedan satt han där 35 avsnitt senare i soffan med sin härligt fönade friss.

Det var ju bara en dröm.

Eller som Perverts uttrycker det i sin mer än kärnfulla låt ”Runka”:

”…att jag var stark och inte vek

med balle som en ek

…men allt var ju bara en dröm

Fy fan va jag e dôm”

Som om sarkasmens Gudinna inte kan hålla sig så lyckas alltså Honken nästan hålla nollan i en match. Det är ju om inte ett fall framåt så åtminstone ett fall. Otroligt ironiskt.

Ja, ja det känns nästan som det räcker så.

Och för er som inte hört den här lokala GBG-punks-dängan så är det bara att hålla tillgodo.

Nu ska jag lyssna på tystnaden och låtsas att jag är i Scandinavium.

Nästa stop:

Karlstad.

Skjut mig…


Magnus Johansson och Hävelid till Frölunda?


Jag måste få ställa en direkt fråga till omvärlden.

Jag spatserade förbi Heden i lördag och såg på en av tvärgatorna Linköpings HC:s spelarbuss stå parkerad där. Dagen efter Timrå-förnedringen. Mitt tanke var förståss – va fan gör de här?

Men sedan förstod jag: Frölunda har hyrt hela LHC eventuellt bara backlinjen. Det måste vara det som är svaret, annars vet jag inte hur LHC ska få in de pengarna man behöver för att betala hyran. Kanske är tanken att man kan avboka Cloetta-Center hela säsongen och spela alla sina matcher i Scandinavium? Det vore ju det bästa. Man hyr ut hela laget och låtsas som om det är helt normalt. Vi hejar på Frölunda och LHC fansen – som i sanningens namn kanske inte har en hamster som springer för fullt där uppe i ”hövvet2…

Mig gör det inte så mycket. Vi behöver backar och LHC behöver pengar.

Kan vi bli av med Indianen på samma gång så är det Ok för mig.

Visserligen kommer vi stå med ett extralag men va fan – det är väl bara att skeppa dem till Borås. Alternativt KHL. LHC har ju redan börjat bygga ett lag där borta.

Det låter kanske inte helt troligt men kom ihåg var ni läste det först…

Eventuellt fanns det någon annan mindre trolig förklaring eller?


Inför FHC-AIK: Ny match – nya möjligheter


Det är inte helt lätt att komma med en relevant analys inför matchen ikväll. Men det betyder bara att frågorna är många och svaren får vi inte förrän senast vid 21:15 ikväll.

Jag undrar:

Kommer det bli så att Niklas, Pastorn och Tomi helt plötsligt hittar varandra på isen? Ska Kenta lyckas med en kedja som ingen tidigare tränare fått ihop?

Håller våra backar tillräckligt med klass för att kunna hantera AIK – ett AIK som antagligen kommer göra som alla andra lag i Elitserien: Tok-checka på Frölundas backar.

Hur kommer Kenta formera laget när ett helt backpar saknas?

Den sista frågan är intressant ur framför allt ett perspektiv som innebär ytterligare en fråga som behöver besvaras under säsongen som helhet:

Är det mer rutinerade spelarna fridlysta? Eller snarare, hur bänkar man spelare som borde bänkats efter deras spel i senaste matchen när det inte finns någon som kan spela istället?

Mitt svar är ett målvaktsbyte. Det finns ingen trevligare match att spela än hemma mot AIK i en premiär. Därför borde man – även om Honken inte är den största orsaken till härdsmältan mot Timrå – ge Honken en första chans att testa på lite klassiskt träsmak under matchen ikväll. Det är en perfekt möjlighet för Lundström. Hoppas han får den.

Gällande målvaktsbyte så ska det bli kul(?) att se om Honken får samma typ av matchning som förra året, alltså helt hjärndöd utan någon som helst anledning att oroa sig för att få sitta vid sidan av.

Jag passar på att länka till ett poetiskt inlägg från AIK:aren Black Boris om hans gamla lekar ”Indianer och Cowboys” http://www.blackboris.blogspot.com/

…det kan vara bra för Boris att veta att Indianen är på väg ut från isen.


Håll pickadollen i hölstret! Eftersnack: TIK-FHC


Spelet igår var så dåligt att det inte ens finns en möjlighet att försöka sig på ett svavelosande blogginlägg. Det finns heller ingen anledning att varken skjuta skarpt, såga  någon eller avskeda valfri materialförvaltare/3:de tränare.

Vi har totalt spelat 3 av 165 perioder av grundserien och för tillfället är egentligen alla former av analyser  överflödiga. Jag menar vad ska man säga? Det är som att säga efter 2 minuter av en match: Byt ut målvakten eller till och med sparka sportchefen för att det precis har varit ett anfall mot laget.

Det är en liknelse som jag tycker även många grekiska tragedi-skrikande-supporter-cykloper borde kunna acceptera.

Håll alltså nedskjutnings-pickadollen i ditt supporterhölster ett tag till.

***

Vi ska dock vara någorlunda betänksamma att Nubben hela tiden pratat om att han vill ha spelskickliga backar med rörlighet – men som det såg ut igår visade ingen av dem den delen av sin (in)kompetens.

Jag tror att vi ska vara tacksamma att det finns möjligheter att renovera backlinjen nu med alla skador. Synd att det är de tre backarna som enligt mig är mest säkra i den roll de tilldelats.

Men det blir väl junisar på tisdag va?

***

Så det var uppenbarligen fel att sparka Dahlén?

Jag säger bara:

162 perioder kvar av grundserien – glöm inte det.

***

Varför har Lillis börjat stå bakom spelarna istället för att jobba med dem framför?

***

Fem matcher för mördartacklingen? Ja vi får väl se…


Inför TIK-FHC: En inavlad match.


Det är nu det börjar. Svarens högtid. Kvällens match mellan seriens bästa trumslagarlag är bara en av minst 55 matcher för Frölunda den här säsongen. Man börjar med Timrå.
Och man har mycket gemensamt, inte bara det harmynts-inavlade-banjo-inskränkta-ogenomtänkta trummandet utan också spelare och tränare som bytt sin lojalitet mot antingen möjligheten att få lite extra i plånboken  eller bara att få spela lite frekvent. De är många som ikväll kommer göra sitt yttersta för att visa att de fortfarande är lika bra eller till och med bättre än senast men framför allt att någon gjorde fel som inte lät dem spela…

Jag vet inte om det är just därför de här två lagen är så svårplacerade och matcherna ofta svårttippade. Tittar man på lagens gemensamma historia påminner det mer om en riktigt slarvig trekant där både släktband och lojaliteter, hålrum och lemmar gör det svårdefinierbart att urskilja vem som är vem. ”Är det din eller min hand?” hör man ofta det frågas i den dunkla hallen. Vart börjar den ena och slutar den andra? Jag har ingen aning. Det är nästan som att de två lagen växt ihop i en illa genomtänkt symbios full med intrikata släktband och förbjudna relationer.

Det enda som kan få oss att särskilja lagen är en tydlig vinst. En rejäl godstågspåsättning från västkusten som gör att man får använda både borr och lockrop för att få ut trumman från killarnas omklädningsrum.

Där den hör hemma. Brevid Thomas Ledin, LIfe is Life och reklamspottar från Trapenad och Dr Zipe.

***

Nu har jag ungefär 14 timmar kvar till match och jag kan lova dig att pulsens ökar inte bara för mitt försök till en subtil beskrivning av hur den här ormgropen egentligen hänger ihop.

Nej största orsaken är att det handlar om mål och vinster för rätt lag.

Vilket fan det nu är…

***

…Niklas Andersson avgör matchen med att lägga pucken mellan målvaktens benskydd.

Jag vet det – du vet det.


Vi måste ge honom tid…


…det börjar röra på sig i ute i alla hockeylador runt om i landet. Självklart har Frölunda sin vana trogen agerat sent in på försäsongen och värvat in vad jag och många med mig hoppas på – en defensiv back. Nu ser ju  det ju ut som att han är mer offensiv än både Kudden och DiPenta tillsammans.

…vilket inte säger mycket.

Något jag tycker är symptomatiskt för den här värvningen är intervjun med Nubben. Som vanligt handlar det om att vi ska ge vårt nyförvärv tid. Jag vet inte hur många spelare vi ska ”ge tid”  de senaste säsongerna – men om du frågar mig så är det antingen ett tecken att man värvat på grund av skador eller på grund av att man gjorde fel från början. Förra året skulle vi ge Pebben tid, Joel skulle vi ge lika mycket tid, sedan kom Makkonen som också skulle få tid. Sedan kom Pastorn tillbaka och då skulle han också få tid. Han är tillbaka igen efter 15:e skadan och självklart ska vi ge honom tid. Sedan var det viktigt att ge Dahlén tid och till slut skulle vi ge Nubben och hans lag tid.

Allt som allt ska vi ge tid till Frölunda. Ha tålamod. Ge dem lite tid helt enkelt.

Jag säger så här: Nu, i år kanske det äntligen är tid för att ge oss lite framgångar. Eller åtminstone ett säsong med färre matcher med håglöst och viljelöst spel.

***

Låt mig vara ödmjuk och säga inför matchen mot Timrå imorgon: jag ger er gärna min tid, det har gjort i mer än 20 år – men ge mig då en säsong där jag slipper tveka på om det är någon som bryr sig på isen hur det går

***

Exakt nu är 24 timmar kvar till jag känner den där härliga nervositeten igen.

***

Jag välkomnar också Zoran tillbaka till blogg världen. http://www.hvbloggen.se för en sned bild av HVockey…


Youtubefrossa: Det är målen som är viktigast


Jag har sparat det bästa till sist. Målen vi minns. För mig är det som ni kunde läsa i ett annat inlägg väldigt fokuserat kring de mål som görs i hockeyn. Det låter som en mer än lovligt dum floskel men det är just målen man lever för. Oavsett om det är hockeymål eller mål för andra saker i livet.

Jag har plockat tre klipp som verkligen lyfter fram det bästa med hela mål – prylen. Det kan vara snyggt, det kan vara viktigt, det kan följas av flera på raken och det kan göras av en speciell spelare.

Först och främst: Mikael Johansson och hans monsterskott mot FBK (jaha återigen FBK…)

Den är fantastiskt härlig sekvens. Och som vanligt är det lika mycket glädje att höra publiken i bakgrunden.

Jag vill också lyfta fram ytterligare ett mål som gjordes i Frölundaborg under lock-out-säsongen. Det skottet som Daniel Alfredsson ligger inne med är helt i klass med Arrrto Sirviös bössa. Jag tänker dock inte länka det klippet utan istället blir det från ytterligare en match med FBK.

Första kvarten mellan Frölunda – FBK. Två mål de första 36 sekunderna. Jag tror aldrig jag varit närmare en hjärnblödning än då.

Låt oss titta en gång till:

En mer artistisk sammanfattning av matchen:

Hur som helst är det fantastiskt tråkigt att fler minnen av de vi sett de senaste dagarna rapas upp här på bloggen kanske inte kan produceras i Frölundaborg. Man kan hoppas att nu när Scandinavium är på väg att falla ihop att lite av den ruffigheten vi saknar kan bubbla upp till ytan och att vi helt enkelt kan få slipa till lite vassa kanter även när det är match Scandinavium.

En vecka kvar till trumslagarmötet i Timrå. Det ser jag fram emot.


Youtubefrossa: Förlusterna


Förluster. Dessa har det också varit något vi har upplevt i Frölundaborg. Men det finns en som sticker ut mer än andra. Den mot Luleå. Den jävla förlusten mot Luleå.

Kul för Norrlänningarna att vinna lite. Synd att det var på vår bekostnad.

Ämnet är så känsligt och jag förstår att ingen vill titta på skiten. Men ni kan roa er med att återigen lyssna på publiken efter slutsignalen.

Morgondagen blir gladare det lovar jag…