Månadsarkiv: juli 2010

Vägen förbi Borås gör det närmare till Göteborg?


Mjörnberg på Hockeysverige har förändrat sin något negativa syn på Borås möjligheter inför kommande säsong i Allsvenskan. Då mitt hockeyintresse har sin spets mer mot Kiviks Marknad och indianer så tar jag honom på orden.

Borås har förstärkt sin trupp genom både egna värvningar men också genom Frölundas värvningar.

Den här säsongen har vi fått kvitto på att samarbetet verkligen gynnar  båda parter. För det första säger Wallén att Frölundas samarbete med Borås är något som var positivt i hans val av lag.  Sedan att han helst hade gått till DIF är inte så konstigt men de valde istället för att säga Ja, ja, ja, att svara något i stil med ”som man bäddar får man ligga”.
I korthet kan man säga att när det gäller Walléns val av Frölunda så har Borås varit en viktig ingridiens. Det är uppenbart. Lika uppenbart som att det är av enorm vikt för FHC att kunna matcha sina juniorer i BHC.

I nästa resonemangsvända här på bloggen är det dags att fundera på hur samarbete bidrar till Borås HC:s elitverksamhet. Det gör man lättast genom att reflektera lite kring två andra gamla Frölundaspelare, Linus Fagemo och Richard Demén. Båda dessa har spelat i Frölunda tidigare men inte kunnat göra klart med en Elitklubb efter dels en sejour i Malmö och dels en sejour utomlands.

Att båda dessa hellre spelar i Elitserien är nog hemlighet.  Förresten, vem gör inte hellre det för utom Carl Söderberg?
Min uppfattning är att samarbetet med Frölunda och kanske även närheten till Göteborg har varit avgörande för Borås att skulle landa dessa två värvningar. Jag kan mycket väl tänka mig att framför allt Jens Karlssons övergång i våras har bidragit till att skapa en bild av att det mycket väl kan vara så att vägen till Frölunda är bra mycket närmare om du har en mellanlandning i Borås.

Lägg sedan till de spelare som kommer direkt från J20 så tror jag vi alla är eniga om att BHC blir förhoppningsvis lite mer att räkna med än förra året och att det även i framtiden kan komma bevis på att detta samarbete är till gagn för alla parter.

Så istället för att diskutera höghastighetståg, pendelbussar, arbetsmarknadsregioner, bussfiler och samåkning så är mitt råd till den som planerar infrastrukturinvesteringar runt om i Sverige:  Starta ett farmarlag så blir det mycket närmare!

Annonser

Så här får man en ny klack i Scandinavium


När resten av mediavärlden lägger sin tid på att å ena sidan fördömma Aftonbladet och samtidigt själva leta med grävskopa efter vad det är de insinuerar så väljer jag att göra som varje normal person – fundera på hur Frölunda ska förbättra stämningen i Scandinavium.
Trots att denna fråga är en av de mer viktiga vi kan fundera över en dag som den här har det av 1400 programpunkter under veckan i Almedalen inte avhandlats ett enda seminarium, konferens eller ens ett ynka pressmeddelande vad Frölunda tänker göra för att komma till rätta med den allt mer tafatta och ynkliga stämning som brett ut sig i Scandinavium.

Jag vill därför dra mitt strå till stacken och leverera ett förslag till hur stämningen ska lösas.

Det finns ingen stå-plats i Scandinavium och det ser ut som att det aldrig kommer att bli någon heller. De enda som har möjlighet att stå är i sak klacken Goa Gubbar. Nu tycker jag iofs inte att det är rätt att kalla det klack utan snarare något av ett ”gille” eller eventuellt en klubb för folk som vill umgås i första hand och titta på hockey i andra hand samt sjunga lite i tredje hand. Detta är något jag skrivit om tidigare på Supportrar förenen eder.

Ett av problemen är alltså att det inte finns någonstans där de som vill starta en riktigt klack kan STÅ. Enda stå-platssektionen i Scandinavium är alltså upptagen. Det är ett problem som jag har en lösning på:
GG borde bilda en orkester!

Trumma och en dirigent finns redan. Vi köper några vuvuzuelas och placerar dem i utrymmet mellan sektionen A/B och rinken. Denna plats får namnet ”Orkesterdiket” och där kan de tuta och slå på trumman lite som de vill. Deras set-list skulle bestå av gamla barnlåtar som ”vi går över daggstänkta berg”, ”här är karussellen som ska gå till kvällen”, ”Idas sommarvisa” och andra godbitar. Va fan, släng in en psalm också! Barnen – som varit en av de mer prioriterade målgrupperna de senaste åren får på så sätt något att sjunga med i eller titta på. Dirigenten får en sån där härlig tamburmajor-utstyrsel med hög hatt och borstar på axlarna. Jag tror det blir succé! Invändingen är ju självklart att det blir förbannat jobbigt med tutandet och sjungandet under matchen, men se, jag har en lösning på det med!

De får bara spela i pauserna!

Djävulens advokat säger då självklart – Det kommer de aldrig gå med på. Åjo säger jag med följande argument:

– Orkestern kan sitta i baren under själva perioderna när det spelas hockey. De kommer alltså för ökade möjligheter att inmundiga sin egna nationaldryck i 3×30 minuter istället för som idag, 2×18. Det tror jag blir riktigt attraktivt! Fördelen är också att både tuta och trumma används klart mindre efter 60 minuters ölhävande vilket gör att sista periodpausen kan bli en rätt behaglig resa för oss som är där.
Nå vad väntar ni på? Det är bara att anektera hela sektion B och starta en hockeyklack utan trumma.

Vi andra kan fokusera på hockeyn istället.


Andersson, Pettersson, Lundström och jag…


Äntligen, tänkte jag när Lundström skrev på kontrakt. Nu kan Goa Gubbar börja sjunga gamla barnvisor på matcherna vilket innebär att föreningen skulle bli ännu gladare får då kan ännu fler av deras näst-viktigaste målgrupp sjunga med på matcherna.

Tyvärr så kom då den där dagen när Pettersson valde att gå till NHL. Med ”Gå till NHL” menar jag naturligtvis inte bokstavligt då utan rent bildligt. I och för sig kan vi som kollade på FHC förra året konstatera att hade det varit någon som kunde åka skridskor till NHL hade det varit just Pettersson. Hans stil och sätt att förmedla sina känslor till publiken kommer att saknas otroligt mycket. Hans kompetens var bra det är det inget snack om – men hans sätt att spela och visa inställning är det som måste ersättas.

Idag såg vi att Nubben tittar närmare på Sean Bergenheim. Självklart säger han så – något annat är tjänstefel – men det vore en spelare som jag tror är det enda realistiska alternativet till Pettersson. Han skulle definitivt leverera på samma nivå som Freddan både poängmässigt men också genom sitt sätt att spela. Bergenheim är den spelare som Frölunda måste ha om man vill locka folk ”tillbaka” till Scandinavium i vinter.

Hur kedje-formationerna skulle se ut med Sean B. i laget är än så länge ointressant. Framför allt för att kedjor ändras samtidigt som det är svårt att säga att han är klar för Frölunda. Vi stannar vi spekulationerna här och ställer oss i stället frågan hur man ska ersätta Olimb?

Olimb ersätts bäst av en helt annan spelartyp. Han kommer må mycket bra av lite Nord-syd-hockey i staterna där hans snurra-håll-pucken-snurra-håll-pucken-snurra-håll-pucken-snurra-TAPPA-pucken kan bli svårt att få något större genombrott på. Istället hoppas vi på en spelare som passar lite tidigare och gör några fler mål. Men han får väldigt gärna ha samma känsla och handleder som Olimb.

Rent stämningsmässigt så hade jag kanske helst sett antingen Kyle eller Robin som nya spelare i FHC. Helst båda två. Vilken line-up vi hade haft. (Ja jag vet att det var gammalt men va fan det är ju sommar.)

God Jul(i) på er


FHC-Snacket sommarpratar


Vilken besvikelse. Silly Season har varit ett lågvattenmärke utan dess like. Jag kommer inte ihåg någon sämre Silly Season sen 05/06 efter lock-outen. Det året fick Frölunda in tre nya spelare. TRE!!!

Vilka var det undrar den som inte orkar gå in på Eliteprospects – Tommy Salo, Johnny Oduya och Johan Witehall. Kan ni tänka er vilken dålig Silly…

Frölunda hade säsongen innan precis vunnit SM-guld och gjort det med en kedja innehållande Alfredsson, Pebben, Samuel Påhlsson, Sami Salo och Christian Bäckman. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om deras spel i framför allt semin och framåt. Jag tror aldrig jag har njutit så av en enskild kedja i efterhand. Just där och då var jag så att säga lite för uppe i varv för att kunna njuta.

Nu var ju lock-outen väldigt speciell men det fanns ändå några hål att fylla efter att planet åkt tillbaka över Atlanten. Inte bara kompetensmässigt utan också i spelare som skulle kunna dra folk till Scandinavium. Framför allt om man som jag tror många gör sätter ett likhetstecken mellan publikdragare och bra spelare.

Ett enligt mig idiotisk val var när man ersatte Henke med Tommy Salo – det var någonstans här Frölunda började tappa konceptet. Det var ett misstag på det sättet man tvingades välja och inte i sak just den man valde. Man hade jobbat så hårt på att få behålla Henke ett år till att man givit honom en lön som ingen tidigare i Frölunda fått erbjudande om. Kanske trodde man i sin enfald att pengar skulle få målvakten som det året var Elitseriens och kanske världens bästa målvakt välja sitt goa Göteborg? Knappast, killen valde självklart det stora äpplet och Rangers. Det hela slutade med att Frölunda (panik?)värvade in Tommy Salo. En målvakt som under säsongen varit kraftigt ifrågasatt redan i Modo och efter debaclet i OS redan hade förbrukat sitt förtroendekapital (helt oförtjänt). Salo kom alltså till en klubb som krattat krattat isen med en räfs för honom. Stackars sate.

Hur gick det? Ja nu är det rätt så länge sen men det var – precis som vanligt – ett jävla gnällande på ryggsimmaren från Surahammar. Ibland motiverat och ibland inte. Det man inte kan ta ifrån honom är att han stängde igen buren med både polistejp och träplankor under semin mot LHC där Frölunda vände ett 1-3 underläge till vinst. Imponerande. Hans fladdriga stil hade en klar fördel mot desperata Linköpingsspelare: Han var helt oförutsägbar. Händer, armar, benskydd, plock, stöt och klubba såg ut som det var löst fastsatt på studsboll placerad i en halvcirkel runt buren. Han var under, över, emellan, mitt i, ovan på och ja han gjorde räddningar på vad som helst när som helst. Tyvärr räckte detta inte hela vägen fram utan FHC körde sig totalslut och förlorade i en mycket minnesvärd finalserie mot FBK och Ledin.

Personligen undrar jag om Ledin någonsin gjort så mycket nytta i en slutspelsserie som då. Han var lite som Salos spelstil – irriterande, energislukande och oförutsägbar.

Från början hade man pratat om en ett-årslösning men valde att förlänga med Salo vilket innebar att en nu tveksamt motiverad spelare med stigande pensionärsform fick stå bakom ett försvar där Tomi Pettinen höll på att lära sig åka skridskor. Det gick naturligtvis åt helsike och Salo fick se sig utkonkurrerad av Gistedt, Lillis av Bäckman, Johan Fransson av Ackeström och Malmström av Bergenheim. Ni förstår att den här säsongen var den säsong som vi alla ska minnas som 2000-talets värsta säsong. Inte för att avslutningen var dålig – tvärtom – utan för att de värvningar man gjort, tillsammans med de förändringar man inte gjort skapade ett avgrundsdjup klyfta mellan verkligheten och spelarnas egna uppfattning om sig själva och publikens förväntingar på laget. Det var helt enkelt en jävla soppa.

Nu till poängen – sist vi hade en händelselös Silly Season började resan ner i träsket och upp i verkligheten på samma gång. Tyvärr har verkligeheten inte fått något större fotfäste bland supportrar utan det finns fortfarande många som hoppas på ett pressmedelande som presenterar Frölundas senaste frälsare. Själv hoppas jag att en Silly Season med få inkommande spelare betyder trendbrott och inte att vi kommer börja säsongen med 15 matcher utan poäng.

Glöm inte att smörja in –  er solen är stark!