Månadsarkiv: juni 2010

I backspegeln 2009/2010


Hockey gör mig glad!

…problemet är att det finns uppenbarligen inget som samtidigt gör mig så förbannad. Hur ska jag annars tolka den sammanställning som jag gjort av mina inlägg i svallvågor av besvikelse och frustration?

18:e november
Vilken fantastiskt dålig insats av laget. Jag förstår inte hur man kan gå ut och sedan bara ställa sig på skridskorna och hoppas att någon annan löser hela problemet.
24:e november
…att skriva något om matchen men är alldeles för uppgiven för något omfattande. Det måste hända något nu. Det kan inte fortsätta likadant som det sett ut sedan förra säsongen.
26:e november
Det finns faktiskt något positivt att ta med oss till nästa match: Vi har äntligen blivit jämna. Stabiliteten att alltid göra samma sak grundligt är äntligen där. Man är konsekvent loja, spelar bara i sarghörnen och låter sig mer än gärna bli överspelade i egen zon.
Lysande. Nya Jämna Frölunda.
29:e november
– 15 poäng upp till toppen och 5 poäng till kvalplats… Är det dags att omformulera sina mål?
9:e december
För helt enligt den nu invanda game plan som våra spelare valt att följa de senaste säsongerna måste man alltid börja med inte göra något. När sedan LHF vittrar blod så fort de kommer in i 031-området då kan det bara gå på ett sätt – Time-out. Jag vet att vissa skyller detta på Auto-pilot-Dahlén men jag undrar om inte spelarna måste vara så professionella att man kan gå ut på sin egen hemmaplan och åtminstone försöka lira ishockey…
11 december
Igår när jag stängde av TV hade jag både en god anledning och stor lust att göra det med hjälp av en kofot. Att få agera elektronisk trädgårdsmästare med kofoten som planta och en 42 tums tv som kruka skulle inneburit stor tillfredställelse.
12 december
Idag är det dags att skrapa ihop spillrorna av det sargade självförtroendet och limma ihop stoltheten. Det måste bli desperation på en abnorm nivå idag.
12 januari
Efter nästan 40 omgångar så står fortfarande Frölunda fortfarande kvar på ruta ett. Det finns absolut inget som talar för att laget ska lära sig spela ishockey i 60 minuter.
11 januari
Jag har svårt att se hur FHC ska kunna bli ett jämnare lag. Jag har också tyvärr svårt att se hur man ska kunna bli ett mycket ojämnare lag än man är idag.
17 januari
Det är slut på både verktyg, floskler, och idéer hos den som ska leda vårt lag. Detta innebär att det också borde vara slut på förhoppningar bland oss som följer Frölunda.
24:e januari
Det finns ingen återvändo! Laget har spelat sig rätt in i väggen. Från att vara otroligt lama i vissa matcher men haft bra offensiv så är det tvärt om. Mycket kamp men ingen hjärna.
28:e mars
Minst imponerande är att man fortfarande tar så många tveksamma beslut, tveksamma åkningar mot mål och tveksamma utvisningar. Med tveksamma utvisningar menar jag situationer där man verkligen undrar om det var nödvändigt att överhuvudtaget hamna i utvisningsträsket.

…jag kan så här i backspegeln konstatera att den här sammanställningen av mina mer uppgivna, ångestdrypande, kverulerande, galla-luktande, stånga-min-panna-blodig-inspirerade reflektioner från säsongen som varit verkligen ställer frågan på sin spets:

Va fan håller man på med från augusti till mars/april egentligen?

Ska jag ändå försöka lyfta den litterära kvaliteten här i hockeyssfären så blir min avslutande reflektion kring den här säsongen att:

Livet i euforins bakvatten betraktas bäst från håll och gärna utan någon större koppling till den som kämpar mot underströmmar och kallvatten. När man själv är mitt uppe i det så tenderar perspektiven försvinna och de där sanningarna som man trodde sig tro på inte längre viktiga. Förståelsen för hur en enskild person kan lägga så mycket energi på något som inte går att påverka är för mig lika förvånande som för den som skulle läsa här utan någon som helst koppling till varken laget, sporten eller den idioten som uppenbarligen sitter bakom tangentbordet.

Satan vad jag längtar till september nu.

Annonser