Månadsarkiv: mars 2010

Snacket sneglar mot framtida dominans


Ja då äntligen befinner vi oss i en situation där det är vinna eller försvinna. Ska vi äntligen få se att laget är ett bättre lag än man var förra året eller kommer det som jag närmast betraktar som barnsjukdomar i lagbyggandet få ta överhanden?

Kommer vi återigen få se ett tamt Frölunda som kretsar i stora cirklar runt målet som halvhungriga gamar runt en död gasell utan egentligen våga sig fram till platsen där det händer? Eller kommer vi få se det laget som ibland glimtat till under säsongen? Det som sett ut som att de är oövervinneliga. Visserligen för att i nästa match bete sig som en blind deltagare i WipeOut.

Frågorna är många och visst vi kommer att få en del svar, åtminstone på hur vem som vinner matchen och får spela Semi. Men oavsett utgång idag kvarstår fortfarande den fråga som vi väntat på svar på sedan förra säsongen:

Kan Ulf Dahlen få ihop laget?

Har Nubben värvat rätt?

Ur ett perspektiv så skulle föreningen behöva ett tydligt svar från den här säsongen och det tydligaste svaret man kan få just nu är att åka ut i kvarten eller vinna SM-guld. Ja bortsett från kvalserien då.

Med tanke på den prestige som finns i själva tränarfrågan så spelar det kanske ingen roll – det finns för mycket att skylla på för att man ska kunna ta ett obekvämt beslut redan i år. För det första har vi alla sjukdomar och skador, förändringar på backsidan men kanske väljer man att torrt konstatera att man inte stöttade ledarskapet tillräckligt när säsongen började och fick betala ett högt pris. Aftonbladet har ju som förväntat redan gjort ett ”knäck” på detta.

Som ni kanske märker sneglar jag redan framåt mot nästa säsong. Jag är dock inte säker på om det beror på min negativa inställning eller om det helt enkelt är så att jag längtar till Silly Season – det är ju då vårt lag är som bäst!

Morgondagens rubriker:

Norrena gick från syndabock till hjälte …till syndabock igen.

Lehner misslyckades igen (har fortfarande inte rakat av sig mustachen)

Gammal är äldst!

Och självklart:

Domarmisstag avgör kvartsfinal – LHC/FHC rasar…

***

Hur det går ikväll? Ja med tanke på att LHC inte vinner en sjunde avgörande match hemma så är det självklart att man gör det mot Frölunda. Jag vet inte hur många trender som lag har brutit mot Frölunda de senaste två-tre säsongerna eller hur många som fått tillbaka sitt självförtroende efter en 1-4 seger i Scandinavium.

Nä nu jäklar tar vi dem!

Annonser

Desperation, tvångsmässigt handlande och en tom Aladinbox


Desperate times calls for desperate measures… Något sånt heter det på engelska och det är också något sånt jag tänker: När man blir desperat så beter man sig också som om man är desperat.

Och låt mig vara blygsam: Jag är jäkligt desperat.

***

Kvällens match mot chockladlaget från Linköping är inget annat än ren och skär terror för oss som tittar på. Jag tror att detta även gäller supportrarna från Linköping, även om de nog har en bättre känsla än vad vi fiskrensare från Västkusten har. Linköping har verkligen plockat bort spelare för spelare på samma sätt som jag själv plockar de bästa och godaste smakbitarna ur Aladin-asken.

Först var det en Trillingnöt som man bröt på mitten. (Nu är ju Joel tvilling men ni fattar vad jag menar). Sen följde man upp med sina kloförklädda tassar och plockade åt sig en häääärlig Finsk Gräddnougat i form av en Ville M. för att sedan ta den lagrade gamla körsbärlikören Pebben Axelsson. Vips satt Frölunda med stora hål i sin egna chockladask utan möjlighet att lyfta på plasten och plocka fram nya trillingnötar, gräddnougater eller körsbärslikörer. Vi sitter alltså med en halvfull besättning – som Kaptenen för länkarna uttryckte sig.

***

Men tillbaka till kvällens tema: Hur desperat är jag egentligen? För dig som aldrig riktigt brytt dig om något som du inte kan påverka är den här beskrivning antingen en potentiell diagnos för psykiska problem eller bara helt oförståeligt.

Morgondagens match kommer bestå av ett flertal olika supportrar som tvångsmässigt kommer att ta till de ritualer och medel som vi har till buds. Personligen handlar det om att ha de där skorna som jag hade senast de vann SM-guld och en jacka jag köpte mellan 1:a och 2:a kvartsfinalen ifjol.

För andra handlar det om att sitta på rätt plats i soffan, äta en speciell lunch, lämna biljetten i rätt lucka, skicka ett speciellt SMS innan nedsläpp, putsa mobilen med SM-guldsbiljetten från 03, titta på Guld-DVD:n från 2005, laga samma maträtt, gå två varv runt Scandinavium, aldrig jinxa någon av spelarna genom att säga att han är bra eller bara ha på sig en speciell halsduk.

Detta är bara ett axplock av den skruvade mentalitet som många av oss pseudo-psykon – som officiellt går under namnet ”supporter” ligger inne med. Och det sjukaste är att ingen egentligen är inlagd för vård, de flesta är antagligen inte ens under utredning och vi lyckas till stor del dölja det mesta av våra psykiska tvångsritualer för folk i vår närhet.

Så kära supporters, se till att gör vad ni kan. Gå igenom alla ritualer, gör de knäppaste sakerna ni kan tänka er, bete er som idioter precis hur mycket ni vill bara ni gör allt för att Frölunda vinner

För du är väl tillräckligt desperat för att bidra till kvällens seger?


Äntligen! Utveckling av ondo?


Äntligen skriker jag! Då är det sjävklart inte så att det är min favoritförfattare som fått nobelpriset utan rötterna till min glädjeyttring är att man börjar se formerna för en ny europeisk hockeyverklighet. Många är säkerligen upprörda över den utvidgning som Nordic Trophy genomför men inte jag.

Jag tycker det är helt rätt att någon vågar pröva något nytt. Tänk att få se lite mer högklassig hockey oftare än kanske 5-10 matcher under säsongen. Det hade jag verkligen gillat.

Nackdelen menar många att man blir av med historien och bakgrunden till många av matcherna. Men om det är ett vettigt argument då kan jag inte förstå att denna personen inte återupplivar IK Göta eller något annat gammalt svarvitt journallag, drar på sig ett par damasker och rörgrillor och kör några varv på bandyrinken hemmavid. Sen är det öppet att ta efter Pecka Lindmark i periodpauserna – röka på toaletten och dricka kaffe. Vi fyller på med några Mackföreståndare i ena laget och en försäkringsförsäljare i andra. Tränare och ledare blir stadens slaktare, tidningsbud och en f.d. skeppsredare.

Sen kan vi sitta där och läsa gamla PS från GP, skratta åt dålig humor och säga att det behövs verkligen ingen förändring – det är perfekt som det är.

Saknar ni den tiden? Antagligen inte för de som var med under den tiden är inga storkonsumenter av varken internetporr eller hockeyns dito.

Att värna om sin historia är inte en fråga om att allt ska vara likadant, utan det handlar om att veta varför man befinner sig där man gör.

Däremot ska jag gärna säga att det är absolut inte säkert att det är just en Europaliga som vi får se, men de deltagande europeiska lagen sätter självklart press på de som handlar(?) efter den något motsägelsefulla devisen – Vänta och se!

Om vänta och se hade varit ett sätt att utvecklas hade jag suttit här och skrivit på en träplatta med huggmejsel och sedan skickat mina inlägg till mina tusentals läsare med en farm av brevduvor. Fattar ni hur mycket fågelbajs det skulle finnas överalllt? Och förstår ni hur tråkigt det hade varit att vänta på att få en kommentar publicerad? Nä precis.

Jag tror att något måste göras för att få tillbaka en mer kvalitativ ishockey i Sverige och därmed glädjen att titta på den också. Som det är nu befinner sig svensk hockey i en situation som jag skulle beskriva som ”ett korthus på lerfötter”. Det kan när som helst ramla ihop och då kanske vi upptäcker att vi har ju inte ens den näst-bästa hockeyn i Europa längre. Å andra sidan kanske inte det spelar någon roll för rent historiskt är vi ju fortfarande en av de största hockeynationerna i hela vida världen.

Historiskt alltså.


Sista chansen: LHC – FHC


Ny match imorgon.

Utan Pebben, utan Mäntymaa och utan Lundqvist.

Det är inte utan att man funderar på om det var säsongens sista match i Scandinavium. Anledningen är egentligen inte att jag tycker som Nyström – att LHC var så förbannat imponerande – utan att Frölunda är nu i den fas som vi supporters så väl lärt oss känna igen under den här säsongen – den som är mittemellan vinster och förluster. Kommer det en förlust kommer det gärna både två och tre.

Frölundas chans ligger i att få LHC att tveka. Tveka på sitt egna spel, sin egna målvakt och sin egna förmåga att hämta upp underlägen.

Jag tror att det blir svårt – riktigt svårt.

Men det är en dag kvar tills det är dags och som en av de närmast sörjande så kommer min tro på laget vara stor när det är är  nedsläpp imorgon. Det som talar för dem är att två förluster mycket väl kan följas upp av en vinst.

Det är fortfarande otroligt osäkert och vi vet egentligen inget förrän tidigast vid 21 imorgon.


The Twitter-game: Nyström möter fans i en twitter-uppgörelse.


Ni som följer Nyström och WWS på twitter kanske har lagt märke till att han aldrig har svarat på en enda tweet.

Jag har säkert ställt 3-4 frågor till honom men han svarar aldrig. Nu har jag sett när 08indians, WWS och Marco på WWS ställt frågor till honom på twitter flera gånger – han svarar aldrig Aldrig.

Ja om man inte heter Anders Timell eller kanske är chefredaktör på SVD då…

Men igår hände något- ja han svarade ju inte – men han fortsatte med sin envägskommunikation och skrev:

”Nu anklagas jag för att heja på Linköping också. Annars brukar folk från Linköping hävda att jag hatar LHC. Och inget av det är sant.”

Det måhända att jag även jag tycker att han är ute och cyklar. Ja rätt så ofta faktiskt, men det jag tycker är mest komiskt är att han fortfarande inte har förstått att Twitter inte är en envägskommunikation. Ska man som han själv säger – dock inte ordagrant – Twittra som fan – från matcherna så är det väl inte mycket begärt att försöka testa på själva essensen i Twitter – snabb kommunikation som åtminstone har inslag av två-vägskommunikation.

Nä du Nyström testa att trycka på reply någon gång – det gör att dina läsare kan kommunicera med dig -direkt alltså!

Men det är klart hade jag haft den typen av läsare som han har hade jag nog inte ens haft e-post.

Jag menar jag själv läser ju hans texter. Det är definitivt ingen komplimang.

Hur som helst kan jag inget annat än ge WWS-gänget en tydlig vinst på TKO. Vi får se vad som händer under sista ronden på tisdag.

***

Jag vill också klargöra att om jag jobbat som rubriksättare istället för att dra in tiotusentals med kronor på den här bloggen så hade jag självklart skrivit:

”Nyström hånad på Twitter” eller ”Känd Hockeykrönikör vägrar svara på tilltal”

Däremot så gjorde jag så gott jag kunde – för rubriken är ju inte sann men jag ljuger ju inte heller. Nyström har ju fortfarande inte svarat på tilltal från någon som följer hans tweets för att prata hockey.

Har du själv någon bra rubrik på ett inlägg som aldrig skrivits?


Eftersnack: FHC-LHC Kvartsfinal 6


Dagens match är egentligen bara skenbart en match. Det är helt otroligt att Frölunda som egentligen inte har blivit bättre sedan säsongen började fortfarande är med i matchen. Det är det som är mest imponerande.

Jag tycker att LHC oavsett ribbträffar, utvisningar eller inte har rätt så god kontroll under en stor del av matchen. Frölunda kommer ut ur Indianen och sedan är det inte så mycket mer.

Minst imponerande är att man fortfarande tar så många tveksamma beslut, tveksamma åkningar mot mål och tveksamma utvisningar. Med tveksamma utvisningar menar jag situationer där man verkligen undrar om det var nödvändigt att överhuvudtaget hamna i utvisningsträsket.

***

Jag undrar också hur man själva tränar PP och BP. Jag tror att man behöver träna mot ett annat boxplay än sitt eget. Det egna boxplayet är alldeles för passivt och kanske är det så att när man sätter press på vårt PP så är man helt enkelt inte van vid att ”behöva försvara” pucken i PP. Det är ju helt otroligt hur ett lag kan stressas när man har 5-mot-3…

Det ska inte gå.

Det ska heller inte vara så att man som åskadare tänker – Fan, nu fick vi ett 5-mot-3 med oss…

***

Är det något som man ska kritisera domarna i den här serien för är det att man med sitt sätt att dömma har flyttat över initiativet till LHC. Deras sätt att spela har lönat sig. Vi har fler skadade än de har avstängda och vi har fått fler utvisningar som ofta – väldigt ofta – har föregåtts av en liknande situation där man valt att fria. (Jag ber om ursäkt för en viss subjektivitet i den bedömningen)

Appropå domarna så skulle jag  väldigt gärna velat se situationen i slutet på matchen där det ligger en LHC-spelare på en FHC-spelare i offensiv zon. Det behöver inte bli utvisning men avblåsning och nerflytt av tekning hade varit ett sätt att hantera situationen. Anledningen till att jag vill se den igen är för att båda domarna åker och kollar på spelet med puck och det är endast en linjedomare som ser situationen.

Är inte hela tanken med fyrdomarsystemet att man ska kunna se situationer utanför spelet?

Det är väl där någonstans som problemet är: att båda domarna har fullt upp med att ta utvisningar för det som sker i spelet istället för att man har ett sådant väloljat samarbete så att man litar på att den andre kan hålla koll på spelet och den ene på det som sker omkring med tacklingar, fula knep och annat som vi älskar hockeyn för.

***

Det är nästintill komiskt men det finns verkligen ingen hockeyklack i Scandinavium.

Goa Gubbar är ingen hockeyklack och kommer nog aldrig att bli det heller.

***

Sen kan jag inget annat än att leverera en sanning signerad Aftonbladet

”Norrenas räddningar gjorde att Linköping lyckades vinna med 3–2.”

Åh fan… Tänk att man var så in-i-helvete-sugen på att få göra en nyhet på den mest förutsägbara vinklingen Från syndabock till frälsare” att man konstaterar något så uppenbart. Att målvakten gör räddningar som innebär att man vinner.

Nå var det sista gången vi såg hockey Göteborg den här säsongen?

Ja fan vet…


FHC-Snacket hopppas på hemmadomare


Den här matchen har alla möjligheter att bli avgörande. Även om det bara finns två möjliga utgångar på matchen så känns det som att det ändå inte är 50-50 i vinstchans mellan lagen. Frölunda har en nog lite större chans till vinst än LHC. Anledningen är att om hemmaplansfördelen ser likadan ut i Scandinavium som den gjort i Cloetta så kommer LHC få färre utvisningar med sig än de två senaste matcherna. Det kommer ge oss en större möjlighet att avgöra i fem-mot-fem.

I spelet med lika många spelare på banan är Frölunda det bättre laget på grund av sin bredd – man har i varje fall haft ett övertag i detta de senaste två matcherna i den spelformen.
Det som lyfter min känsla till att vara övervägande positiv är att LHC på bortaplan antagligen blir lite mer tillbakadragna vilket förhoppningsvis ger dem mindre möjlighet att få utvisningar med sig. Lägg där sen till ett inslag av nyckfulla hemmadomare som i de senaste två matcherna så ser det positivt ut. Speciellt om vi kan få in lite enögda-pirater i publiken som skriker på domaren i varje touch på en Frölundaspelare.
Jag hoppas självklart att LHC spelarna håller ner  sina armar idag så att vi kan få en något renare fight än senast. Om inte annat kanske domarna har börjat uppmärksamma framför allt Jämtin då hans sätt att spela gör att man direkt tänker tvångströja för att hålla armarna i kors. Varför inte köpa tvillings-tvångströja som Jämtin och hans sälklubbande kompis kan dela på?
Vad talar mot Frölunda idag? Ja, att man ofta varit som sämst när det gäller – inte bara den här säsongen utan även förra. Att LHC har en bättre spets och att deras PP kommer ge dem mål idag med.
Men det bryr vi oss inte om. Jag tror och hoppas på en riktig hemmadomare – kan man få hoppas på Sjöberg?
***
Jag vill också lyfta upp en ny hockey-sida som är så där härligt kollektiv i sin uppbyggnad. Bidrag och bidra om vartannat. Gå in på: http://tripping.se

***

För den som blir förbannad påde tillkortakommanden som  fyrdomar-systemet har visualiserat med all önskvärd tydlighet säger jag bara att – Ju sämre domare desto bättre underhållning för publiken. För det är känslorna som gör hockey som bäst och det finns inget som skapar större känslor än en puckad domare.


Det är tacklingar som är huvudsaken


Jag efterlyste Kannibalhockey igår. Det blev egentligen inte så mycket av den saken. Inte från Frölundas håll. Däremot finns det väl ingen som tvivlar att LHC hängivit sig åt någon som närmast kan definieras som Huvudjägarhockey.

Jag kan nog inte komma på en enda matchserie med så otroligt många allvarliga skador på enbart ett av lagen. Man funderar om det inte finns en strategi i detta någonstans i botten. Inte att LHC-spelarna kommit överens om att ”sikta på huvudet” men att det någonstans i botten av detta finns en plan, ett mål och en vilja i LHC som oturligt nog resulterat i åtminstone fyra skador på fem matcher och åtminstone fyra tacklingar mot huvudet samt ett.
Detta har totalt givit Frölunda två matchstraff men inga tvåor.  Det tycker jag är anmärkningsvärt.
Gårdagens match innehöll åtminstone fyra huvudtacklingar varav tre var från Jämtin och  Lauman. Ingen resulterade i utvisning. Det tycker jag är förbannat märkligt.

***

Att Jämtin figuerar i media under slutspelet är naturligt. Men efter att ha figurerat i flertalet av skador och huvudtacklingar så misstänker jag att mottagandet av honom i morgonsdagens match ligger i klass med Chara.

Nu ser vi fram emot morgondagen med tillförsikt! Det blir en härlig match.


Kannibalhockey från Frölunda ikväll!


Med anledning av dagens tidigare inlägg vill jag idag se kannibalhockey från Frölunda, full satsning i varje närkamp och att man checkar och stressar väldigt tidigt i banan. Man har blivit bättre på det och även om det ibland känns som att backarna väntar längre än en koala som funderar på byta gren innan man skickar iväg första passet så vill jag att man försöker att vara kyliga i egen zon. Det kanske låter som en motsats – kannibalhockey och kylighet – men inte fasen bryr jag mig om det. Jag kan visserligen bli lite tydligare:
Forwards måste vilja äta upp LHC:s spelare i varje närkamp samtidigt som FHC:s backar bör åka in i varje sargduell med kniv, gaffel, salt och peppar istället för klubba. Men se för f_n till att ha motståndaren på rätt sida.
Baksidan med kannibalhockeyn är väl att man väljer att hålla sig en bit ifrån Jämtin som ju enligt flertalet oberoende källor har kallats både gris och svin. Senaste uppgifterna gjorde gällande att han höll på att stryka med under juluppehållet då han satt med ett rött äpple i munnen och påminde väldigt starkt om det traditionella grishuvudet som finns på julbordet. Detta är dock endast rykten och inget jag kan gå i god för.  Men jag är enig men andra bloggare att Jämtin ska vi lämna åt sitt egna öde – låt honom inte bestämma över matchen. Däremot kan vi låta honom bestämma över vart morgondagens semesterresa ska gå någonstans…
Den positiva anda som jag försöker förmedla är till stor del skenbar. Jag är långt ifrån säker på vinst idag. Det är stor skillnad att möta ett lag som är tvunget att spela för sin överlevnad – både ekonomiskt och sportsligt – och att möta ett som har tre chanser på sig att avgöra.
I vilket fall som helst så tror jag att Frölunda har störst chans att avgöra dagens match tidigt. Ett mål vid rätt tidpunkt skulle vara otroligt viktigt. Hellre att FHC gör mål med 10 sekunder kvar av 1:a än att man sprätter in en redan i första bytet. Jag tror nämnligen att ett lag som befinner sig i den situationen som LHC gör – 2 vinster på 11 matcher, en tränare och flera spelare som ska lämna, ekonomiska problem – är mer sårbara för psykologi än för ett enstaka mål. …om ni förstår vad jag menar.
En sak är jag säker på – Norrena kommer förbanna sina tankeläsarkunskaper om LHC åker ut idag.
Kvällens match blir en upplevelse – oavsett utgång.

FHC-Snacket levererar sanningar om: Cannibal Corpse, bilar och ishockey


Att gå från totalångest i ungefär ett halvår till euforisk pulspumpande förväntan är antagligen som att tro att man satte sig i sin Fiat Uno för att åka till jobbet och märker att man egentligen satte sig i grannens F1-bil. Förutom att man eventuellt borde straffas för att man inte ser någon skillnad så blir själva resan till jobbet något helt annorlunda när varje kurva kan betyda en avåkning eller att man chansar vid varje rödljus. Oavsett insatsen kanske man likt förbannat sitter man där med gasen hårt tryckt mot golvet och bara hoppas att det ska gå vägen.
 
Bättre förklaring finns inte nu när slutspelet – för oss som följer Frölunda – lite så där casual(?) börjar betyda mycket mer. Helt plötsligt sitter man där i en F1-liknande bil med enda skillnaden att varje tekning, varje off-side, varje cross-pass i anfallzon och varje spelvänding helt plötsligt kan betyda hur mycket som helst.
 
Just den här förändringen, att det helt plötsligt är väldigt mycket på spel, betyder inte bara att spelarna gör lite mer i varje byte och sätter större prestige i ett bra defensivt jobb utan också att jag som följer hela cirkusen har flyttat upp vilopulsen till stadiga 90 slag per minut medan matchpulsen ligger omkring 110 – 120 slag/minut. Det är helt klart så att de som befinner sig runt mig inte riktigt förstår vad det är som händer i huvudet på undertecknad – det gäller kanske generellt också. Men just den här skillnaden i hur jag uppfattar spelet och tiden fram till nedsläpp jämfört med folk som inte bryr sig så mycket kan innebära en del märkliga situationer. Det behövs förståelse bland de som är i ens omgivning. Tacksam för att det finns.
 
Det bästa sättet jag kan förklara det på är att ni tittar på klippet nedanför och tänker på en ishockeymatch. Jag uppfattar matchen som musiken samtidigt som en annan ser matchen som videon ser ut – det är klart att vi har svårt att förstå varandra samtidigt som matchen pågår. Förövrigt, detta är ett fantastiskt roligt klipp:
 
 
Om vi sedan ska dra en paralell till dagens match så säger Wikegård att det saknas krigarinstikt och moral i LHC så blir ju jämförelsen ännu roligare. Frölunda står för musiken och LHC står för dansen…
Och för dig som undrar är det Lehner där i mustaschen och gul overall som spelar piano…
 
Jag är på gång. Det kanske kommer mer under dagen.