På FHC-Snacket får man inte den där djuplodande analysen om hur bågen böjs i mittzon för att möte upp passet, dra isär försvaret eller bara skapa oreda i mittzon. Den analysen görs bäst av andra. Vad du däremot får är en analytisk frustration eller sanslös eufori kring vinster och förluster, misstag och framgångar eller bara ett allmänt tyckande om hur bra och dåligt allt är.
Hur dåligt det kan vara:
Efter att ha tappat 1-3 till 3-3 med fem minuter kvar
11 decemberIgår när jag stängde av TV hade jag både en god anledning och stor lust att göra det med hjälp av en kofot. Att få agera elektronisk trädgårdsmästare med kofoten som planta och en 42 tums tv som kruka skulle inneburit stor tillfredställelse.
Livet i euforins bakvatten betraktas bäst från håll och gärna utan någon större koppling till den som kämpar mot underströmmar och kallvatten. När man själv är mitt uppe i det så tenderar perspektiven försvinna och de där sanningarna som man trodde sig tro på inte längre viktiga.
Förståelsen för hur en enskild person kan lägga så mycket energi på något som inte går att påverka är för mig lika förvånande som för den som skulle läsa här utan någon som helst koppling till varken laget, sporten eller den idioten som uppenbarligen sitter bakom tangentbordet.
Maila mig om det kliar i fingrarna: fhcsnacket@gmail.com
Senaste kommentarer