Pass the Mike!

Efter gårdagens tvåpoängare kan vi antagligen enas om att laget har hittat ett grundspel att använda sig av. I samma andetag inser i varje fall jag att vi skulle ha haft problem mot många andra lag i serien, för att inte säga de flesta, på grund av den stora mängd utvisningar som vi ådrog oss tillsammans med det slarv som förekom vid flera tillfällen. När jag sedan andas ut efter de tankarna så blir jag lite lättad för laget visar, trots Joel och Bäckman på skadelistan, att man till slut är så trygga i gruppen att man inte faller ihop för minsta lilla motgång.

Jag gillar det!

Jag gillar också att en kille som Mikael Johansson framstår mer och mer som en av de bättre värvningarna som Frölunda gjort de senaste åren. Hans offensiv den här säsongen är redan lika bra (poängmässigt) som för säsongen spelmässigt är han ännu bättre. Det som är intressant med honom är att han verkar lägga till en dimension i sitt spel ut efter vad laget behöver:

Vi saknar yttrar!

– Mike spelar ytter,

Vi saknar backar!

– Mike spelar back,

Vi saknar kreativa centrar!

– Mike tar den rollen också

Vi saknar Sportchef!

- Mike räcker upp handen och tar den roll… nä det är för tidigt.

Jag har varken ork eller förstånd nog att beskriva hur bra han är utan att vara bäst på hockeyn som sådan. Jag vet inte hur det går till men det räcker att det fungerar.

Skrbek är allt annat än skräp att ha i backlinjen. Det var ett bra beslut av Nubben att ta in honom, men att återigen nödvärva en defensiv back i början på säsongen är också en bra beskrivning av varför Nubben var tvungen att lämna.

Någon dag till så är det Modo hemma som gäller. Vi behöver inte påpeka hur mycket tre poäng skulle betyda för oss va?

Vi avslutar den här hyllningen till killen med 28 minuters speltid igår med en låt som lika väl skulle kunnat vara vad man skrek till Pebben under hans karusellåkning i offensiv SSK-zon:

Pass the Mic!