Rekordmatchen: Snart fulladdat!

Jag kommer inte bli långrandig här. Jag har svårt att hitta orden och vill egentligen bara gå ner till Ullevi så fort det bara går. Nu får jag väl försöka fylla min ledighet med ett träningspass och sedan lite god mat innan vi drar ner till ståplatsen på Ullevi.

Äh, glöm inte att kolla in mina Bambuser-sändningar under kvällen:

http://bambuser.com/node/467207

Jag ska försöka leverera lite stämningsklipp från matchen.

Jag kanske återkommer om jag har mer att säga och annars får ni läsa om tidigare inlägg på temat ”Rekordmatchen”.

Rekordmatchen: Brynäs – Frölunda = Vem Bryr(näs) sig?

Seriöst,  vem i detta avlånga land bryr sig? Inte jag och inte du. Allt fokus ligger på nästa match. Jag kan helt ärligt säga att det är svårt att uppbåda energi till söndagens match mot kryssarna Brynäs. Att Frölunda i likhet med Brynäs har fler kryss än en helgarderad tipskupong gör knappast inte att pulsen rör sig något nämnvärt utöver det som behövs för att uppehålla de livsnödvändiga systemen som andning och puls.

Detta kan omöjligt bli en match att minnas.

Omöjligt.

Jag ska villigt erkänna att vad som händer mot Brynäs har knappast mer betydelse än vad Zlatans tatueringar har för mig och egentligen borde ha för övriga sportsverige.

För er som vill ha en införrapport föreslår jag tidigare inlägg där jag kräks floskler.

Om jag ska se matchen med sju öl och fem polare?

Hade Chaplin käpp, hatt och en konstig mustasch?

***

Appropå Mustasch.

Jag upptäckte att Mustasch ska spela på Ullevi på måndag. Det är stort! Ullevi alltså. Men det är också stort att det hårigaste rockbandet som Göteborgs överläpp har odlat fram har gjort en sjusärdeles bra låt som ska framföras utomhus inför drygt 31 000 människor.

Det är bara en sak jag ser fram emot. Pulsen kommer vara på topp och musiken verkar också den kunna möta på en likvärdig nivå. Vi hoppas också att vi slipper en repris på Örtendahls invigningstal från Campus.

När det gäller just det invigningstalet som Örtendahl höll kanske kan finnas på en att-göra-lista. Blir det över 5+ så kan han få komma ut och köra det. För ett så temperatursänkande tal har jag aldrig varit med om.

Ja ja… Det är inte långt kvar nu och jag hoppas jag hinner med en sväng inför-dravel innan vi drar till Nya Ullevi och kollar på ishockey.

***

Förövrigt kan en sådan ödmjuk människa som jag bara böja mig för den beröm jag fick av Pappalito på hans blogg www.pappalito.se. Jag förstod redan första gången jag läste på hans sida att han har rätt i det mesta han skriver. I det här fallet har kanske rätt igen.Om inte annat så klicka in på hans blogg efter en Red Wings förlust – (eller vinst) för lite läsning om sådant jag inte kan någotting om. Hockey på liten rink i ett land där hamburgare betyder husmanskost.

Fortsatt God Jul vänner!

/Er ödmjuke, alltid snackande.

Barrering till julskinkan? Del fyra i julklappsutdelningen

Vi är inne på del fyra i julklappsutdelningen och går vidare till ytterligare två kollektiva små julklappar.

Spelarnas gruppklapp
Detta fläckvis energiska pack med högkompetenta spelare behöver ha något som får dem att spela konskevent på samma sätt i 60 minuter. Vad hittar man något sådant? Jag tror vi får hämta vår inspiration i travvärlden. Vi hyr in den där djurplågaren till travtränare. Han får skicka elstötar på spelare som konstant gör samma fel, dribblar på blå, sölar i eget sarghörn, aldrig tar ett skott, vänder tillbaka till sarghörnet och letar efter pass istället för mål. Man skulle kunna kalla det för någon typ av ”hockey-barerings-metod”. Kontentan är alltså Fel+sargsnurr+tvekan=elstöt.

Supportrar
Samtliga gnälliga, ångestladdade, men i grunden positiva och på ytan uppgivna supporters som har fullt upp med att känna att just deras lag är de enda som aldrig lyckas får boken Fever Pitch i julklapp. Läs den, känn igen dig och vet att ”You shall never walk alone”… som man säger i ett visst brittisk fotbollslag.

God jul för fan och krama varandra på julen!

Hälsningar från FHC-Snacket som är på julkalas hela helgen

Ryssfemmor till ledningen – del tre i Julklappsutdelningen

Det är dags att sätta upp två fingrar i näsborrarna på ledningen i Frölunda. Blir det en god jul för dem? Inte fan vet jag men jag vet att jag lik förbannat sitter där på annandagen och ser på hur Kahnberg sänker oss med tre mål.

Sportsliga ledningen
Robinsonkruka att användas i samband med säsongstart. Spelarna får själva rösta ut den som inte får vara med genom att lägga lappar i urna. Nubben och Dahlén slipper själva välja vilka som är överflödiga. Vi kan på så sätt få en bättre stämning mellan spelare och ledare i gruppen.

Ekonomiska ledningen
Ahdrian får tillsammans med övrig administration en rysk språkutbildning. Den kan komma väl tillhands när supportrarna deporterat (läs jagat) hela ledningen till Sibierien efter att de har sålt laget till en Las Vegas-inspirerad show som sätts upp i 25 del-föreställningar på Rondo. Alternativ två är det kan behövas ryska i takt med att KHL fortsätter att dregla över ett lag med ett publiksnitt på 10 000.

***

…sista utdelningen av julklappar sker som vanligt på julafton! Välkomna in då!

Fler matcher mellan Leksand och Mora är inte lösningen

Efter att ha lidit mig igenom tre matcher med landslaget i ishockey, späkt mig själv en hel höst i världens mest defensiva och ibland fantasilösa liga ska det äntligen bli hockey som den är menad att spelas. Vilja, tempo, fysik och intensitet är naturliga delar i JVM och det ska bli otroligt roligt att få se ishockey som bygger på de fyra grundpelarna tillsammans med glädjen i att spela hockey.

Skillnaden mot den taktiska, defensiva och hårt styrda Elitserien är stor. Mest känns det positivt i att få se lag som är på isen för att vinna istället för att, som det ofta är i vår högsta liga, se till så att man inte förlorar alternativt se till så att inte motståndarna vinner.

Den svenska Elitserien har ett grundläggande problem som har att göra med många hårdnackade supportrar som hävdar att den roligaste hockeyn spelas mellan svenska lag. Egentligen handlar det för många supportrarna inte om att titta på högkvalitativ hockey utan om att inte förlora mot det laget som ligger geografiskt närmast sitt favoritlag. Jag har personligen svårt att se hur den inställningen är speciellt utvecklande för svensk hockey. Vi kan aldrig få ett bättre landslag, en roligare sport eller ens högre kvalitet på fler matcher om alla supportrar spontant ryggmärgsreflekterar när frågan om en förändrad Elitserie kommer upp. Alla diskussioner mellan de två lägrena slutar i att den negativa, svenska sidan i diskussionen säger ”Hur kul är det att åka till andra sidan Ryssland?”. Diskussionen dör snabbare än ett sexistiskt skämt och kanske också dör vår hockey med den.

Okej, det var negativt men om inte vår hockey dör så kommer vi i varje fall vi få problem att utveckla den på våra villkor. Det är bättre att gå in i ett samarbete när man har en styrkeposition än att vänta tills man bli tvingad.

Mitt hopp är att JVM-hockeyns glädje att vinna och intensitet i spelet kan bidra till att vi får en förnyad diskussion om varför svenska hockey inte längre är speciellt attraktiv och vilka steg vi bör ta för att förbättra den.

Jag tror inte att fler matcher mellan Leksand och Mora eller tre matcher till mellan Frölunda och Färjestad kommer utveckla svensk hockey. Inte heller tror jag att vi behöver se fler fighter mellan Luleå och SAIK. Utan vi måste få in nytt blod i hockeyn och idag tror jag inte det blodet är svenskt alla gånger.

Det är dags att släppa sargen och komma ut ur bekvämlighetszonen och tänka nytt – det gäller speciellt dig som supporter.

Sarg-hörns-snurr-bloggen

Ja detta inlägg är väl inte det som vi direkt kommer att stoppa in i ett hall of fame över mina mest framgångsrika poster när karriären som bloggare är slut. Men ändå väljer jag att skriva det och man kan fråga sig varför mer än en gång. Mitt svar blir varje gång att ibland när man ska skriva vissa saker är det som att kolla på en bilolycka – man vill inte titta men har svårt att tvinga sig att titta åt andra hållet. Nu tror jag visserligen att inte att någon kommer att ringa ambulansen efter detta inlägget men åtminstone önskat att de inte börjat läsa – för att det är svårt att slita sig när man undrar hur stor krasch kommer detta sluta i.

Någonstans här misstänker jag att ni funderar över vad det egentligen är han försöker säga – det är inte många rader kvar av inlägget och jag har fortfarande inte fått sagt något av värde. För ordningens skull är det nog många som undrat samma sak – speciellt vid 0300 en lördagnatt.

Man kan säga att detta var en presentation av hur jag som person fungerar. Jag klagar över kretsandet i sarghörnen utan att komma till skott när Frölunda spelar – det är just så jag själv är och jag är väldigt tacksam för att inte någon sitter och recenserar mina möjligheter att komma till skott snabbt. Och i vilket fall som helst är det precis sådan här jag är, så passa på att njuta av bloggen och se till att läsa något så ovanligt som mer än 50 tillfällen på mindre än två månader där jag faktiskt fått något sagt.

Relativt snabbt.

Och konkret.

****

Äldre blogginlägg med mindre sargsnurr-bloggande:

• December- vem minns inte gamla godingar som:

Nubben är mest framgångsrik i Frölunda eller Om ångest är drivkraften för konstnärer…

• November innehöll bland annat klassiker som:

Årets Hockey-Zlatan: Spelgeniet med idiotiska medspelare? och Vi rear ut vår själ – allt ska bort!

Ingen panodil till skadade spelare – Del 2 i julklappsutdelningen

Det börjar lacka mot jul och vi har tre delar kvar av julklappsutdelningen. Så för inte stå allt för länge och dribbla i sarghörnet så spottar vi fram den andra julklappen. Den ger vi till alla skadade spelare i laget.

De skadade spelarna…
Vad ger man till några som redan har allt? Vi har spelare som fått allt från benbrott, minisker, polyper, kraschljumskar och näsblod till psykiska problem, hemlängtan, för långa näshår och kanske till och med en klassisk överansträngning. …och detta är bara ett axplock av hur mycket sjukdoms- och skadeerfarenhet vår spelare skaffat sig under hösten. Vad ger man till dessa egentligen, vi har ett knippe skadade backar, ett helt kompani med centrar och om man tittar på publiksiffrorna verkar det som till och med publiken har haft en del skadeproblem.

Min något hårdsmälta julklapp är säsongskort till läktarplats i Scandinavium. Låt de skadade spelarna sitta och lida brevid vanliga dödliga som dig och mig. Frustrationen, ångesten och kraven kommer tvinga dem att jobba ännu hårdare för en comeback om de känner att de kan bidra med något. I det fall som till exempel skadorna är för många, för långa och för frekventa så kanske de känner att det inte är någon idé att fortsätta satsa och istället bestämmer sig för att lägga skridskorna (eller kryckorna) på hyllan och lämna platsen till någon som behöver mindre tid 8 månader för att kunna spela en matchserie på 10 matcher innan det behövs rehab igen.

Rekordmatchen: Laddningen fortsätter – vem vinner klackmatchen?

Jag är lite chockad över hur laddad jag faktiskt är redan idag över att gå på Rekordmatchen den 28 december. Min första tanke var att jaha – det blir ju en rolig grej – men efterhand som läser fler artiklar och ser bilder från Ullevi desto fräckare är jag övertygad om att det blir. Förväntningarna stegrades ner jag läste Aftonbladets artikel angående matchen där det blir riktigt tydligt hur snyggt det kommer bli när solen gått ner och rinken badar i ljus och förhoppningsvis is.

Ahdrian har sagt någonstans att man hade lätt kunnat sälja 10 000 biljetter till och det tvivlar jag inte på.

Jag tänkte därför försöka dra mitt strå till den berömda Frölunda-stacken och försöka göra det möjligt för fler att få lite känsla för hur det är med stämningen under och innan matchen. Jag har reggat ett konto på Bambuser och lagt upp ett event – och jag tänker alltså försöka filma lite med mobilkameran. Risken är överhängande att det är lite för kallt men kanske, kanske finns det folk som kollar på matchen på TV som samtidigt undrar – Hur fan är stämningen egentligen och vem vinner klackmatchen? Följ med på Twitter för att få uppdateringar om när kameran är igång.

Jag hoppas att fler har lust att hjälpa till med detta! Regga er på Bambuser och koppla era sändningar före och under matchen till det upplagda eventet. Det kan bli riktigt bra!

Den bästa bilden för att ladda är den här automatiskt uppdaterade webkameran på Ullevi

Ikväll blir det AW – är helt otroligt laddad för det med!

Vem behöver en morgontidning när jag har er?

Jag undrar vem som egentligen behöver en morgontidning? Idag till frukost har jag läst totalt 7 blogginlägg. Generellt brukar det kanske ligga på någonstans runt 4-5 beroende på hur många Bjurman orkar producera när han följer några NHL-matcher. Bjurman har ju ofta fokus på New York lagen i allmänhet och Rangers i synnerhet och han gör det bra. Till och med väldigt bra. Jag har också de senaste veckorna följt Red Wings göranden dock inte på någon av de stora tidningarnas hemsidor utan på Pappalitos-blogg som utan tvekan verka brinna för sitt Detroit.

Jag satt och läste ett inlägg om Lidström och hans meritlista i NHL. När man ser vad han gjort och vilka priser, mål och insatser han kan ta åt sig äran av så har jag svårt att förstå hur man ens kan fundera på om han är den störste vi haft i NHL. Jag skulle till och med säga att han antagligen är den störste hockeyspelare vi haft i Sverige, någonsin. Det är självklart svårt att jämföra över både tid och rum men i det stora hela så är det fantastiskt vad han gjort.

Tyvärr har våra medier på något sätt fastnat i anfallsträsket. Det måste i första hand vara en som gör mycket mål som ska stå i fokus. Visst, mål är helt klart en viktig ingridiens i hockey, men totalt sätt är det otroligt att vi vet mer om Foppas fot, någon simmerskas anorexi, Zlatans tatueringar eller Bäckströms nya hus och Henke Lundqvists nya kostym än vad vi vet om Lidas.

Möjligt är väl att vi har haft mer spektakulära svenska spelare i NHL men vi har knappast haft någon som varit dominant på samma sätt som Lidas. Tänk om en fler sådana spelare kunde tänka sig att spela åtminstone ett eller två år av sin karriär i Sverige. Tyvärr blir det ovanligare och ovanligare.

Jag har tråkigt nog bara möjlighet att följa NHL över just olika bloggar men nu har jag i varje fall två för att få läsa lite genomtänkta meningar och text om världens bästa liga.

Totalt sett finns det många bloggare som förtjänar uppmärksamhet för det dom gör. Som Frölunda-supporter hoppas jag bara över allt som WWS bidragit med genom åren – både i forum och artiklar. Det är allt för uppenbart att jag följer allt som skrivs där. Jag har dock planer på att göra en genomgång av forumet och ge er som inte är där en presentation av diskussioner och forumdeltagare någon gång. Jag vill också nämna en som gör en fantastisk insats under matcherna – Micke på 08indians brukar förgylla matcherna med att kommentera en del på Twitter. För er som inte lagt till denna dimensionen i ert hockeytittande framför TV:n så rekommenderar jag det skarpt – speciellt om man sitter allena framför burken.

Men nu till de som är utan för den direkta Frölunda-sfären.

Jag tycker till exempel att Tikare på st.nu är väldigt läsvärd och ger balanserade inlägg trots att hans lag har haft en uppförsbacke som mer påminner om Tour de France än Elitserien, vi har även den kände Luleå-bloggaren Lasse som var så trött på Luleå att han bytte sitt bloggnamn – Bättre hockey mot Sämre hockey. Sen finns det de två proffsbloggarna på Hockeysverige.se – både Uffe och Robban gör något så ovanligt i mediasverige som att analyser på det som händer. Det väljer inte den lättaste vägen utan ger faktiskt hjärnan en chans att säga något istället för att bara kräka ur sig första bästa reflektion som många i ”gammelmedia” gör. Mitt tips till alla krönikörer är: Låt ryggmärgsreflektionen komma från oss som är enögda och fokuserade på vårt egna lag.

Apropå gammelmedia har vi i Västsverige begåvats med världens bästa sportsajt – Sportsday.se. Om det är någon som undrar hur man skriver journlistik om ett lokalt sportlag så borde man följa den sidan. Leman och Ericson ni är ytterligare en orsak till att säga upp morgontidningen.

Tack Bloggsverige!
Det som skrivs idag på nätet är bättre än på mycket länge och det beror inte på att vi har fler journalister.

Nu ska jag ringa GP.

Laddar för rekordmatchen

Nu börjar det närma sig. Jag har många funderingar kring matchen. En av dem är naturligtvis att det lär bli en upplevelse utöver det vanliga. Samtidigt som det finns en känsla som säger att vi kommer få en oförglömlig kväll så finns det en del frågetecken kring arrangemanget som gör att man är lite nervös. Jag har två känslor som vill plocka fram i det här sammanhanget. Den första är:

Förstör inte det här nu…

Den riktar sig till de som driver föreningen och laget, ledningen bakom arrangemanget. Vi har genom åren sett flera exempel på hur man inte riktigt vågar lita på sin produkt. Man slänger in så mycket krims krams i produktionen att det är svårt att se hockeyn för alla träden.

De har enligt mig flera missbedömingar på sin CV som ofta handlar om att man konstant bombaderat oss som redan betalat för matchen att se på reklam, delta i jippon och egentligen degraderas till konsumenter av random produkt. Det är pusskalas, Indy och utlottningar. För mig är det ett störmoment som distraherar istället för att förgylla upplevelsen på plats i Scandinavium. Har man någonsin funderat på att jag kan betala mindre pengar, sitta kvar i soffan hemma och få direktkontroll över vad som händer på isen – samtidigt som jag slipper all reklam?

Jag hoppas därför att man låter hockeyn vara centrum och att man inte ser detta evenemang som ett nytt sätt att sälja extra dyra exponeringsmöjligheter till ställningsbyggare, kaffeproducenter, uthyrningsfirmor och glasögontillverkare. Våga satsa på att hockeyn håller som dragkraft.

Känsla nummer två är riktad mot den officiella supporterföreningen som för första gången har en gigantisk möjlighet att få en klack på flera tusen. Jag säger till er:

Ta chansen!

GG får mycket oförtjänt kritik men också mycket kritik som de ska ta åt sig av. Jag hoppas verkligen att man tar chansen att göra något speciellt av denna möjlighet att skapa s.k. fotbollstämning på arenan, dock inte genom bengaler och bråk utan genom sång.
I det här fallet är jag dock tveksam till att man vinner läktarmatchen mot Wolfpack. FBK-klacken har en bättre organisation och en större stomme som kan bära sångerna i en hel match. Samtidigt vet vi att det säkert kommer vara flera som vill leka fotbollshuliganer och bränna på lite fyrverkerier…

Hur som helst, om ni inte funderat på hur ni ska få fler att sjunga är det nog dags för det nu.

Passa på att titta på klippen med Kallio också